Malbec ...

... dricker jag som bäst och knaprar på nattsvart choklad. O och Oo står i köket och kockar. Jag vet var min plats i hemmet är då det storkockas hos oss, och det är rakt inte i köket. Istället dricker jag alltså vin och njuter av några sista stilla 2007-minuter.

Året har sammanfattningsvis varit fenomenalt bra. Jag kan faktiskt inte klaga på något, men ändå ser jag väldigt mycket fram emot det kommande året. Det är så mycket positivt som kommer att hända både i familjen och i den nära bekantskapskretsen. Det är svårt att överträffa de två senaste åren i mitt liv, men jag har en känsla av att det kommande året blir utomordentligt bra.

Nu återstår bara att önska alla ni bloggläsande människor ett riktigt Happy New New ... eller Vuotta-vuotta-vuotta som O sa under sin första nyårshelg i Finland.

... och alla ni som har hund och lider med den i kväll. Spela in ljudet av fyrverkerierna eller köp en fyrverkeri-cd som ni förbereder vovven med några veckor innan nästa fyrverkerisäsong, så det stackars lilla livet inte är alldeles utom sig av fasa där under sängen när det smäller och knattrar utanför fönstren.

Ebba, Ebba, kära lilla hjärtat

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Ebba von Sydow, modemoralkaka nummer ett i den västra delen av riket (den del som vi förlorade 1809), var inbjuden till SVT:s program Gomorron Sverige i morse för att tala kvinnomode till nyårsfesten. Ok att hon förespråkade grälla färger och sommarmode - det är ju trots allt en tid av global uppvärmning och växthuseffekt vi talar om, det är ju tur om fyrverkerierna hinner avfyras innan de fuktskadas.

MEN HON HADE FLAGAT SVART NAGELLACK på klorna och kilovis med plastsmycken runt tassarna.
Det fick hennes blad i min bok om hur man ska leva livet att självantända och försvinna upp i rök.
Tack och lov står Magdalena Ribbings blad orört som en 14-årig jungfru än.

Svart nagellack i all sin ära, men inte flagat och inte till grälla färger till nyårsafton som i min bok är en silver, grå och vit kväll.

Jultestamente

I år, för första gången på 27 år har jag förstått den fulla innebörden av julfrid.
Varför ska golven vaxas, mattor tvättas och hyllor dammas bara för att det är jul? Det blir ju lika skitigt som innan julen efter alla besök och ståhej som helgen för med sig. Vi har firat med stillsam lättsamrodnad i Jakobstad och Nykarleby. Träffat så många vi hunnit med, men utan att stressa ihjäl oss. Och överraskade blev vi av att träffa folk på oväntade platser, som kusin Nylon iklädd CM-uniform på Den Stora Affären!

Har tydligen varit snäll även i år. Och som vi sa på julafton, det är ett tecken på att man blivit äldre då man både önskar sig, och uppskattar att få mjuka paket. Både O och jag hade köpt pyjamasbyxor åt varandra. Det är ju trots allt det mest använda plagget hemma hos oss. Och åt guddottern som vi spenderade större delen av julaftonskvällen hos hade Helsingforstomten fixat en nattlampa med Nalle Puh och Heffaklumpen och ökat på hennes körkortskonto som vanligt.

Det var ett rent ut sagt för jävligt väder att köra tillbaka söderut i på onsdagkvällen, regn, regn, regn och bilköer utan tidigare skådad motsvarighet.

Och så är man tillbaka på jobb. Ack och ve kunde jag skriva, men av någon konstig anledning känner jag inte så på det här jobbet. Förr var det ångest av att återgå till jobbrutinerna, numera är det mest ångest av att komma tillbaka till Helsingfors. Men jobbet klagar jag rakt inte på. I dag överraskade sladdavdelningen (IT-killarna) med en ny skärm. Och härmed är jag omvänd - big IS beautiful! ... så länge det är flat. ;)

Norrut

Här kommer en snabb kommentar till Burres fråga.
Det lutar som bäst mot en flytt rätt så många mil norrut och lite västerut. O söker febrilt jobb i svenskösterbotten och jag litar på flyt och hoppas på jobb inom tidningsbranschen. För ett knappt år sedan sa vi att målet är att flytta nu runt nyår, men det lutar mot en vårflytt om det går vägen på jobbfronten.

Uppiggande morgon

Den som säger att man inte hinner med mycket innan lunch vet inte vad den talar om. Jag var ovanligt pigg då jag kom till jobbet där vid niosnåret och färdigställde två grejer till julhelgens tidningar. Hinkade i mig kaffe som för en gångs skull inte ens hann kallna i koppen och PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP så avbröts allt.

Brandlarm. Hela Hufvudstadsbladets hus tömdes och in kommer en armé av tredagarsstubbiga brandmän med guldvisir och vita små petita fingerhandskar. Om det inte vore för röklukten skulle jag ha börjat klappa händerna och tro att vi var med i en inspelning av America's Next Top Model. Ungefär så absurd var situationen.

Än bättre blev det då vi väl släpptes in igen efter att brandmännen släpat in fläkten "Big Bobby" som inte bara blåste ut rök, utan även alla mattor och ett moln av damm ur trapphuset - sprejande alla tanter som gjort sin förmiddagsshopping och var på väg ut ur köpcentret Forum. Bättre ja, bageriet Fazer vill muta oss så det ligger en alldeles himmelsk passionsfrukts- och citrontårta två meter från mitt skrivbord som bäst.

Jag hoppas att eftermiddagen blir lika händelserik. Bara förmiddagen känns mer som att jobba på upplevelsecenter för turister än en tidningsredaktion.

Mera chock

Ursäkta den två veckor långa bloggpausen. Jultiden för alltid med sig överraskningar. Och i år speciellt dito chocker. Jag har försökt samla tankarna på andra håll än webben de senaste veckorna.

Orsakerna flera av olika karaktär. Julklappsbestyr förstås, det kommer varje år oberoende av hur mycket jag planerar det på förhand. En mycket god vän sedan många år tillbaka har fått cancerdiagnos. Ångest över O:s jobb har lett till att jag på allvar börjat förlika mig med tanken på nya jobb för oss båda på annan ort. Med tillhörande flytt.

Men nu nalkas julveckan och tack och lov börjar det se ut som ett ljus skulle finnas någonstans i slutet av den mörka tunneln. Det kan å andra sidan vara ett tåg som kommer rusande emot mig, men det är trots allt ett ljus och en förändring.

Julchock

O kom hem med en julklapp från en av deras leverantörer i dag.

En grisfilé på drygt fem kilo. Det är en meter grisfilé det.

Fatta hur stor grisen måste ha varit! Och hur många grisar som måste ha varit dinosauriestora, alla kollegorna fick nämligen likadana.

Vad hände med den gamla hederliga julkorgen med choklad, nötter, kaffe, pepparkakor och äckligt många äckliga ostar?

Värre ställe kan man bli dumpad på

En man och en kvinna med en tre månader gammal unge stannade för att tanka i Skellefteå i helgen. Men mannen glömde att kvinnan gick in på macken, så han körde iväg och lämnade kvar sin sambo. Först två timmar senare, i Luleå, märkte han att något saknades i bilen och vände åter söderut.

Jag läser och småler. Är det så här man kommer att bli? Jag skulle lättare haja det om det handlade om ett äldre par där glömska eller mannens rena och skära leda av sin gamla tant spelade in. Men så gamla kan ju paret inte vara då de har en tremånaders baby.

Likväl förstår jag att det skrivs i tidningen, det är ju en jätterolig lokalnyhet. Men att det når över riksgränsen till Finland och dessutom skrivs av Finska notibsyrån som servar hela landet.
Det är mer än jag kan greppa. Nyhetstorka på måndag förmiddag?

Komiskt är ändå att det inte är en nyhet som ligger högt och synligt på Skelleftetidningen Norra Västerbottens webbplats, utan undangömd någonstans. På Jakobstads Tidnings webbplats ligger nyheten däremot på bästa paradplats. Jag undrar om JT försöker locka läsare genom tricket med roliga nyheter. Åtminstone fungerar det för Norran, nyheten hade flest läsare under det senaste dygnet på deras webbtidning.

Norran
Jakobstads Tidning

Bloggmani

Så fort det blir en ledig stund klickar jag mig systematiskt igenom min lista över bekantas bloggar. Och så blir jag alldeles nipprig om ingen har skrivit ett inlägg. Jag vill ju veta vad de håller på med, hela tiden och bums. Om någon inte skrivit ett inlägg på över ett dygn blir jag orolig för att något hänt dem.

Men tror ni att jag kommer mig för att skriva inlägg själv? Näpp. Det är ju så tidskrävande och så förväntas man komma med något roligt eller informativt varje gång. Och så sitter man då hemma i soffan och har inget kvar att prata om, för man har ju läst om varandras dag på bloggen ändå.

Hur patetiskt kan mitt liv bli?

Här är en del plock ur min jobbrelaterade bloggsfär:
Infografistas
What's next: Innovations in newspapers
SND/Orlando
Poetpainter - Designing for Experiences
NewsDesigner.com

Vi ska skaffa kisse

Jag har alltid vetat att katter styr och hundar lyder (som den mer och mindre rara katten i filmen Den otroliga vandringen säger) och att hundar har ägare och katter har tjänare.

Men ändå vill jag ha katt. Det finns dessutom några kattuppfödare i stan som har siamesungar till salu i början av januari nu. Längtar, längtar längtar!

Women - know your limits

Åh, jag skrattar så tårarna sprutar i kaskader och mina kollegor undrar om jag fått nervsammanbrott. "But I do amire little kittens."

Där fick jag så jag teg

Hittade en beskrivning av min personlighet utgående från stjärntecken på nätet i dag. Usch så jag känner igen mig.

LEO - The Lion
Great talker. Attractive and passionate. Laid back. Usually happy, but when unhappy tend to be grouchy and childish. A leo's problem becomes everyone's problem. Most Leos are very predictable and tend to be monotonous. Knows how to have fun. Is really good at almost anything. Great kisser. Very predictable. Outgoing. Down to earth. Addictive. Attractive. Loud. Loves being in long relationships. Talkative. Not one to mess with. Rare to find. Good when found.

Mat, naturkatastrof eller barn?

Ett nytt ord uppenbarade sig nyss i min värld.

Renskalv.

På menyn till en av våra lunchrestauranger står det Poronjäristys.
Jordskalv är på finska maanJäristys.
Renskav är på samma språk poronKäristys.

Är det nu så att det på lunchrestaurangen serveras renkalvar, renskav eller är den stängd på grund av renskalv?

Jag är lättroad i dag.

Blixtförälskad!

Min chef kom just och berättade att vi vunnit pris i tidningsformgivning. I European Newspaper Awards dessutom, Europas mest ansedda branschorganisaion för tidningsform.

Och inte nog med det, vi fick ett pris i kategorin Infographics.
Och än bättre, det var min grafik blixtförälskad ut i stormen som premierats! Äntligen, äntligen, äntligen fick jag mitt så länge efterlängtade branscherkännande!

Det kittlar i benen, mina händer darrar och ögonen tåras.

I årets tävling deltog 288 tidningshus från 26 länder.
Priset delas ut i Wiens stadshus den 20-22 april 2008.

• http://www.editorial-design.com/07/award07e/index.html
• Artikeln i Hbl:s webbarkiv

Bloggutmaning

Jag har blivit bloggutmanad. Och nu utmanar jag just dig som läser det här.
Svara på frågorna och istället för att skriva in svaret i klartext skriver du in det i en bildsökning på Google. Kopiera sedan in bilden som svar på frågan i din blogg.

1. Hur är ditt allmäntillstånd idag?














2. Vem är bäst på att göra dig glad när du är ledsen?











3. Vad skulle du vilja ha mer av i ditt liv?











4. Om du tänker på din egen ålderdom, vad hoppas du på att få ut av livet som pensionär?











5. Och vad är du mest rädd för när du tänker på ditt pensionärsliv?











6. Låt som har störst chans att göra dig glad?











7. Kändis du skulle vilja se ut som?

















8. Hur skulle du beskriva din barndom?













9. Vilken grupp tillhörde du i högstadiet?














10. Vad är du mest nöjd med i ditt liv?













11. Vad är din största yrkesmässiga prestation?



















12. Vad är det bästa med att känna dig?

I dagens Hbl

Från 76 till 153 kg på bara två veckor
Min största fiende i hela världen är badrumsvågen. Alla mer eller mindre tappra försök att komma i form till sommaren var förgäves, vågen visade ändå alltför många kilon vid den årliga sommar­invägningen i slutet av april. Så vi satsade i stället på en höstresa till Kanarieöarna med goda vänner och deras ettåriga dotter, vår guddotter. November kändes lagom avlägset för att kunna starta det nya, hälsosamma livet på måndag.

Så kom då avresedagen. Att det var en omöjlighet att komma i badbyxorna hade jag redan förlikat mig med. Jag tröstade mig själv med att de fyra bekanta personer som skulle se min Barbapapafigur vid poolen gjort det förut och sålunda knappast skulle dra på sig nya trauman. Men att kläderna och resten av packningen skulle väga så infernaliskt mycket hade jag på något sätt förträngt efter förra solresan. Slutligen fick det mesta plats och badrumsvågen pekade lite till vänster om 20-strecket. Tyvärr inte för mig, utan för mitt bagage allena. Sällskapet på fyra personer och en prinsessa i barnvagn checkade in strax under maximal bagagevikt, 76 kg.

Vad gjorde vi då under semestern? Vi shoppade, åt mängder (där rök andra chansen att träna sig i strandform på hotellet), plockade snäckskal åt guddottern och fyllde en flaska med lavasand att ta hem. Jag tar alltid med mig sand från mina resor. Och vips var resväskan full. Vi diskuterade vilka saker som kan slängas på grund av ålder och uttjänthet så vi skulle få mer plats. Åtta par strumpor och två badlakan väger på sin höjd ett kilogram. Min sandflaska väger närmare fem, men traditioner är inte till för att brytas.

Tack och lov kostar resväskor så gott som ingenting på turistorter. Och snygga är de dessutom. Så snygga att man inte kan sluta efter att man köpt den ena nödvändiga. Vi fortsatte euforiskt att hamstra. Resultatet: två axelväskor, en gymbag, en stor resväska, två flygvärdinneväskor i brunt med snygga LV-emblem. Totalpris: 88 euro.

Chocken kom först på flygplatsen. Fyra vuxna och ett spädbarn får ha med 80 kilo bagage. Vi rullade glada i hågen in åtta resväskor till check-in och på vågen. 153 kg. Etthundrafemtiotre kilogram! Utan barnvagn. Den hade barnfamiljen redan tidigare bestämt att lämna kvar på ön. Vore det inte för den trevliga damen i incheckningen hade våra nya väskor gått upp i pris till astronomiska summor och min svarta lavasand vore sannolikt bland de dyraste kornen på jorden.

Jag är oändligt glad att man inte väger in resenärerna tillsammans med deras bagage, som After Dark-stjärnan Christer Lindarw föreslagit i Sverige. Då skulle man själv räknas med i maximalvikten på incheckningen. Här finns det oberoende jobb för dietfascisterna Anna Skipper och Gillian McKeith från tv-serien Du är vad du äter. De ska få lära mig hur jag slimmar min resväska. Att jag sannolikt inte kommer att rymma min blåvita lekamen i badbyxorna ens till nästa badsäsong har jag redan rått bot på. En storlek större fejkdesignerbadshorts köps för 10 euro på semestermålet.

Björn Heselius
Skribenten är journalist vid Hbl och har inte förstått begreppet light travelling.

Back in business

Första dagen på jobbet efter semestern förlöper väl.
Tänk vad lite solsken och värme kan göra för kroppen, för första gången på jag vet inte hur länge är jag pigg på jobbet.

Mer semesterrapport kommer senare.

En timme till

Nu har vi väntat så länge på att flygplanet ska lyckas tanka att vi växt ur den största delen av semestergarderoben.

Diva på flygplats

Klädsel: helsvart
Glasögon: svarta tefat a'la Joan Collins
I handen: ett glas rött vin
Flyget: två timmar försenat, antagligen ännu mer
Humör: fem getingar av fem möjliga.

Den sista timmen

Nu är det bara en timme kvar av arbetsveckan innan semestern tar vid. Jag längtar så jag blir nipprig. Har kaffeabstinens, och känner ett hemskt sug efter kokosbollar. Är det friskt?

Överraskades av mor som med en dags varsel kom till stan. Var på lunch och spionerade på mina kollegor. Om en och en halv timme kommer kusin Nylon till stan och sen ska det packas.

Morgondagen är den likaså helgad åt att packa och köra ut väskorna till flygplatsen. Någon gång under kvällen kommer N, P och charmtrollet C ner till stan och sen är det bara några timmar kvar tills det tidiga flyget lyfter.

Att göra innan dess:

• Fixa nyckeln åt E & T
• Träffa Oo
• Snabbtur via bokmässan
• Leta reda på flygbiljetterna
• Vattna blommorna och flytta dem en bit från fönstren

Flygmat

Tack C för tipset om flygmat!

Jag har så många gånger irriterat mig över flygmaten. Den är sval och geggig och var man än råkar sitta i flygplanet tycks man få maten sist, typ två minuter innan flygtanterna vill ha tillbaka plastlådorna.

Hemligheten är att meddela flygbolaget att man är jude och bör få Koshermat. Då får man service före alla andra i planet och maten är, om än massproducerad, inte lika mycket massproducerad som stolsgrannens.

Torsdagkväll

Att-göra-lista:

• Bär ner kaffekokar- och skrivarkartongerna i förrådet.
• Ta upp stora resväskan.
• Boka tvätt- och tumlartid.
• Tvätta allt som ska med på resan.
• Lappa två par jeans.
• Köp ögondroppar och laddare till iPoden.
• Kolla om shortsen krympt och nya bör införskaffas.
• Ring Oo om lunchdate imorgon.
• Träffa E och ge henne vår extranyckel.
• Leta reda på flygbiljetterna.

Jag hittar inte nyckeln till förrådet och tvättstugan. I morgon köper jag ögondroppar och laddare under lunchpausen. Så jag kan med gott samvete ligga halvdöd framför tv:n nu.

Och stressa imorgon då kusin Nylon kommer på besök.
Smart Björn.

There's a Pod in the house

Förmacningen av detta hem har nu inletts på riktigt. Igår köpte vi en tredje generationens Apple iPod Nano åt O. Nu väntar jag med stor förväntan på att resten av Macfamiljen ska flytta in hos oss.

Barn i sinnet - ja. Men barnslig? Jag var på ögonkontroll häromdagen och råkade ut för värsta puttenuttiga optikern. "Titta in i lilla ljuset, det är inte farligt, så får jag titta på lilla ögat" och "och så får du blinka, det gör inte ont". Jag höll på att gå i taket och om jag hade varit Tyra Banks hade jag pratat så mycket med bara ögonen att optikern skulle ha börjat gråta. Det var tur för henne att jag var tvungen att hålla hakan stilla under undersökningen.

Samma sak hände förresten på försäkringsbolaget förra veckan. Den rara försäljartjejen som jag uppskattar är knappt tio år yngre än mig pratade babyspråk med mig i en halvtimme. För att sedan sända hem mig och hämta ett papper som det senare i veckan visade sig att jag inte alls hade för att hon hade det. "Titta, nu kommer pappret ut ur stora maskinen här" och så lyfte hon mitt försäkringsbrev ur skrivaren. "Och så får du skriva ditt namn här" och oj, en sån vacker handstil. Vem har lärt dig den?". Nä, jag svor inte. Man får inte svära åt personer med speciella begåvningar. Eller brist på dylika.

Bara två arbetsdagar kvar nu. Sen är det semester. Om någon försöker få tag på mig så kan ni kontakta Bamseklubben på Puerto de la Cruz. Jag har redan packat badankorna och sandspaden.

Underbara höst

Först nu känns det som höst på riktigt. I morse då jag satt på spårvagnen till jobbet var det nästan som att gå in i en vägg - precis så påtaglig var hösten runt Tölöviken.

Gräset är så där vitgrönt som det bara är några dagar på året just efter den första nattfrosten. De som var ute med sina hundar på morgonpromenad gick hurtigt med vantar, halsdukar och vita moln runt näsan. Det låg en lätt dimma över viken och på andra sidan, i Berghäll, steg rök i perfekt lodräta streck mot den ljusblå himlen.

Jag tycker om hösten. Jag tycker om höstkläder och frisk frostbiten luft. Men framför allt tycker jag om halsdukar. Åh, så jag tycker om halsdukar. Jag har redan köpt två nya för i år, och om andra äger femtio par skor så äger jag minst det tredubbla antalet halsdukar. Allt för att jag tycker om hösten.

Intressant journalistik

Jag som retar mig över särskrivningar och dåligt språk blev tagen på sängen, rent ordagrant faktiskt, i dag.

En artikel i Sydsvenska Dagbladet, skriven av Andreas Ekström 2005, vänder upp och ner på allt. En medellång tidningstext är det. Men är det, gud förbjude, textreklam i en journalistisk text? Och än värre. Kan man skriva en hel artikel i en enda mening?

Japp, det kan man. Och intressant läsning är det dessutom.

Tits

Jag fick nyss ett mejl där skribenten har uppfunnit ett nytt och fantastiskt ord.
Då man klickar på sina mejl i ett mejlprogram ser man ju texten i en liten ruta under själva rutan med alla meddelandena. Det kallar skribenten för "tittruta". Jag tycker det är ett alldeles ypperligt ord. Måste komma ihåg att använda mig av tittruta i tal och skrift i framtiden.

Men samtidigt sitter jag och småler åt ordet. Kanske främst för att vi i går såg några avsnitt Sex and the City på DVD. Kommer du ihåg avsnitten då Carrie & co är på semester i Los Angeles och Samantha ser sin största idol, Playboy-Hefner? Tjejgänget bjuds in till hans Playboy Mansion och strax innan de blir utslängda irrar Carrie och Miranda bort sig. De ser en stor bubbelpool där en massa brudar med kaninöron trängs och Miranda vänder sig till Carrie och säger - "look, tit-soup!"

It's Kitty! Hello Kitty!

Ja vad ska man säga. Jag vill gråta men skrattar. Hello Kitty-grejerna måste vara det rysligaste som uppfunnits. Jag har rosaskimrande minnesbilder från barndomen då de karikerade kissekattorna började dyka upp. Och så har jag glittriga och rosaluktande bilder i närminnet av hur de återuppstått de senaste åren. Två av nio kattliv borde väl vara avklarade vid det här laget.


Värst av allt är väl att vuxna karlar bänt, svetsat och pillat ihop det här sockersöta avgasröret. Mycket skulle jag kunna tänka mig att pimpa Peugeoten med, men ett Hello Kitty-avgasrör?

Nedräkningens sista vecka

När jag börjar skriva det här inlägget är det 7 dagar, 8 timmar, 23 minuter och 15 sekunder tills vårt plan taxar ut på Helsingfors-Vanda flygplats.

Nu är det bara 7 dagar, 8 timmar, 21 minuter och 19 sekunder kvar.

Nu vågar jag andas ut

Jag insåg i går kväll att mitt pass är spårlöst försvunnet. Det låg inte på sin vanliga plats i skrivbordslådan, inte heller mellan spritflaskorna där det brukar hamna efter att folk i fyllan vill reta mig för den fantastiska bilden av mig som 14-åring med afropermanent.

Så i dag har vi städat, städat och städat. Det var liksom oundkomligt efter att jag under tidiga morgontimmar i ren hysteri vräkt ut allt ur bokhyllor, skåp och skrymslen. Och just då jag givit upp hoppet om att finna mitt pass och satt mig i skräddarställning på golvet för att vika ihop gamla ryggsäckar och axelväskor känner jag att en av fyra laptopväskor inte är tom!

Jag hittade inte bara passet i väskan, utan också pressmaterial om Thallassaspa-anläggningar, block och pennor, tuggummipaket, solglasögon, en burk med Saharasand, solskyddskräm, en plånbok, reseförsäkringskort, ett minneskort till kameran och fyra boardingkort från afrikanska inrikesflyg. Som jag tidigare konstaterat så kan våra skrymslen vara rena guldgruvorna. :)

Här är två bilder från resan som jag tydligen glömde att packa upp väskorna efter.

Tack och hej Gathania

Jag är ju en tv-nörd, det har vi konstaterat för länge sedan. Men att jag skulle sitta och göra tippningslistor över vem som åker ut näst i dokusåporna trodde ni väl inte om mig? (Hoppas jag) ;)

Det gör jag faktiskt. Under den mindre såpiga Eurovisionen hade vi dessutom ett väldigt utvecklat poängräkningssystem i bekantskapskretsen, närmast rätt resultat gav fler poäng. Rätt så logiskt.

I svenska Idol gjorde O och jag upp varsin ranking förra veckan innan utröstningen. Stolt kan jag berätta att mina två bottennoteringar har slagit in efter att Gathania åkte ut i kväll. Jag är däremot lite orolig för att min lista ska stämma nästa vecka, för jag vill egentligen inte att Sam ska åka ut innan Evelina som jag tippat.

Här är min lista från sämst till bäst: Patrizia, Gathania, Sam, Amanda, Andreas, Evelina, Christoffer, Marie, Mattias, Daniel.

Att tappa vad sa du?

Jag fortsätter på linjen språk och ologiska krumelurer.

En formulering värd att påminna om är att det inte heter "att sträva till" utan "att sträva efter", som kommer från ordet eftersträva.

Då jag för några år sedan skrev min proseminarieuppsats lärde jag mig att det heter "att ta i betraktande" och "att beakta något".

I dag gick det upp för mig att jag gått runt och sagt och skrivit fel i alla dessa år då jag påstått att jag eller någon annan "tappat konceptet". På korrekt och ologisk svenska heter det alltså "tappa koncepterna".

Sär skrivningar

Jag hör till kategorin som avskyr särskrivningar. Så jag blev mycket förvånad och irriterad då jag härförleden fick reda att om man inte vet hur något skrivs så bör man utgå från att det är en särskrivning, då är chansen att det är rätt större.

Och just i den sekunden blev mitt skrivade jobbigt. Nu vänder jag på varje ord och ifrågasätter mig själv hela tiden. Ska jag skriva "i går kväll", "igår kväll", "igårkväll" eller "i gårkväll"? (Det första alternativet är korrekt.)

Så för att underlätta mitt liv har jag en lista med ord och uttryck som kan komma väl till hands.

Alltigenom, alltihop, alltmer(a), alltnog, alltsedan, annanstans, allt flera, allt som oftast, Densamma, densamme, dessbättre, dessförinnan, dessvärre, detsamma, därvidlag, de där/här, den där/här, det där/här, Envar, ettvart, efter hand, en del, en gång, Förstnämnda, förutom, förvisso, framför allt, från och med, för all del, för den skull, för handen, för närvarande, för övrigt, före detta, Gentemot, god morgon/förmiddag/dag/eftermiddag/afton/kväll/natt, Hittills, härförleden, häromdagen, härvidlag, Ibland, ifrån, ihjäl, ihop, ihåg, ingenstans, isär, itu, i alla fall, i dag, i fatt, i fjol, i fred, i fråga (om), i gång, i går, i kapp, i kraft, i kväll, i land, i morgon, i morse, i natt, i och med, i sänder, i stånd, i stället (för), i så fall, i väg, Likväl, lika väl, Mitt emellan, mitt emot, Norrifrån, norrut, någonstans, närapå, nu för tiden, någon gång, något slags, något så när, näst bäst/minst/störst/yngst, Om hand, om intet, ovan nämnd(a), På nytt, Rent av, rent ut, runt om(kring), Sistnämnd(a), såvitt, såväl, söderifrån, söderut, så där, så här, så fort, så länge, så när, så pass, så till vida, Tillstädes, tvärsom, tvärtemot, tvärtom, till buds, till dels, till dess, till exempel, till freds, till fånga, till fylles, till godo, till handa, till hands, till känna, till mötes, till pass, till reds, till rätta, till sinnes, till sist, till slut, till spillo, till synes, till stånd, till vara, till viljes, till väga, till ända, till äventyrs, till övers, Understundom, under hand, under tiden, upp och ner, Varannan, vartannat, västerifrån, västerut, varstans, var och en, var sin, vice ordförande, vice talman, vice verkställande, vid pass, Ånyo, åsido, återigen, Österifrån, österut, överallt, över huvud (taget), över hövan, över lag, över styr, över ända.

Inte nu!

Halsen är torr som en Siroccovind från Sahara och humöret opålitligt som en atombomb med PMS. Jag SKA inte bli förkyld nu. Det är bara nio dagar till semestern och jag godtar helt enkelt inte att bli sjuk innan den är över. Inte.

Perfekt syn

Du vaknar upp en sekund mitt i natten och tittar på klockan för att se hur länge du får sova ännu. Och så somnar du om. Just det. Du fumlar inte efter glasögonen, knuffar ett vattenglas i golvet och måste stiga upp och tända lampan. För att sedan vara klarvarken och veta att du ännu har två timmar på dig att sova.

Att vakna, öppna ögonen och se tydligt. DET är en av mina stora orsaker till glädje. Jag har haft glasögon i sjutton år nu och tidvis använt kontaktlinser. Om jag fick dela ut Nobelpriset så skulle det tveklöst gå till det geni som uppfann nattochdaglinserna. Att sätta in kontaktlinserna den första varje månad och ta ut dem den trettioförsta och under hela månaden ha perfekt syn utan glasögon är stort.

Det går inte att beskriva med ord hur skönt det är. Även om första veckorna är lite underliga och snubbliga då man av gammal vana sätter på sig glasögonen det första man gör på morgonen och därefter krockar med dörrposter och slår tårna i stolar.

My precious

We neeeds, we mussst hasss ...
Weee haaassssss, our preciousss!

Lycka. Jag har lyckats hitta en telefon som klarar av att spela upp amerikansk tv - det enda utöver de finska och svenska tv-nyheterna vi ser på hemma. Och det bästa är att ett avsnitt Private Practice (spin-off-serien till Grey's Anatomy) räcker precis för resan till och från jobbet.

Fyndade ett nytt 2 gigas minneskort till my precious i helgen, så nu kan jag dessutom filma och fota mycket mer än tidigare. Och tja, få in fler musikalbum än jag någonsin kommer att ha ork att lyssna på ;)

Intressant test

Använder du vänster eller höger hjärnhalva? Vad tror du?
Kontrollera därefter på

http://www.news.com.au/perthnow/story/0,21598,22492511-5005375,00.html
Snurrar flickan i den svartvita bilden medsols eller motsols?

Jag fick länken med texten "jag förstår inte hur någon skulle kunna se
att hon snurrar medsols". För mig är det precis tvärtom. Hur jag än
fokuserar, tittar med ena ögat eller vänder på mig kan jag få henne att
snurra något annat än medsols.

Iakttagelse

Är det inte underligt hur antingen hjärnan eller ödet fungerar.

Exempel 1: I går ritade jag en karta där bland annat den iranska staden Bakhtaran var med. Jag hade aldrig tidigare hört talas om stället och hade problem med ortnamnets svenska stavning. Så när jag slår upp tidningen i dag och läser om brittiska Doris Lessinger som tilldelades Nobels litteraturpris ser jag ortsnamnet igen. Hon är född i Bakhtaran. Samma ort nämndes i två helt olika artiklar i samma tidning. Hur stor är sannolikheten?

Exempel 2: Du lär dig ett nytt konstigt ord. Dagen efter hör eller se du ordet vart du än vänder dig. Det känns nästan som om resten av världen lärt sig samma ord samtidigt som du, och alla är lika ivriga på att använda det. Hur stor är sannolikheten?

Jag har ingen aning om vad det beror på, men det är konstigt hur man börjar upptäcka saker man alldeles nyss fått reda på.

Inte nu redan!

DET SNÖAR!!! Jag har sommarskor på mig och trodde att det skulle visa för vädergudarna att jag inte accepterar en tidig vinter i år. Om inte annat så litade jag på att den globala uppvärmningen skulle hålla mig varm och torr om tårna.

Det är bara den 12 oktober. Det ska inte bli vinter ännu. Usch och fy. Tack och lov för solsemestern om bara två veckor och en dag!

Nedräkning

Bara en dag kvar nu!!! Det kryper längs med ryggraden och hjärtat slår extraslag.
Det är ju så jobbigt med jetlag då man flyger från Sverige. :) Så jag hann inte vara uppspelt inför måndagens Pussycat Dollskonsert, istället är jag dubbelt så uppspelt för morgondagens Gwen Stefanikonsert.

Vår underbara banktant E-L ringde nyss och undrade var vi sitter i arenan. Det verkar vankas biljetter på banken idag. Jag tycker hon ska ta biljetten och komma på konsert med oss! Basta. Och hör sen! :)

Tv-nörd in action

Jag har i dagarna blivit bloggare på jobbet. Snart kommer Hbl att lansera en tv-blogg där jag och ett par kollegor prisar och förfasar oss över tv-utbudet.

Vad tycker just du att vi ska skriva om? Jag är på jakt efter tv-kanaler och -program som folk tittar på. Jag är ju en allätare då det kommer till tv, så jag har vissa problem med urvalet. Jag vill kunna fokusera lite mer på en handfull program istället för att vara halvkass på alla.

Så välj och vraka, vad vill du läsa om?
Desperate Housewives, Heroes, Jericho, America's Next Top Model, House, Top Chef, Hell's Kitchen, Weeds, Idol, Grey's Anatomy, Brothers and Sisters, Dexter, Six Feet Under, Little Britain, Buffy the Vampire Slayer, Angel, Charmed, Ghost Whisperer, Survivor, Keeping up Appearances, Friends, ER, Sex and the City.

Stockholmsmodet

Spenderade alltså helgen i Sthlm, firade svärmor som fyllde jämt i söndags, åt fantastiskt gott och träffade vänner som vi inte sett på allt för länge.

Jag kom också till insikt i helgen. Än en gång. Alltid då vi är på roadtrip norrut till Skellefteå eller Jakobstad känns det jobbigt att åka hem till stan igen. Nu i helgen var det precis tvärtom. Då vi satt på tåget till flygplatsen kändes det riktigt skönt att vara påväg till en mindre stad. Både O och jag är småstadsmänniskor och känslan av att ha översikt över omgivningen skapar trygghet.

Missförstå mig rätt. Det är alltid lika roligt att besöka Stockholm och få träffa alla vänner som bor där, men jag trivs i städer där folk känner varandra och förhoppningsvis undrar vart man blivit av om man inte syns på några dagar. Det är en trygghet samtidigt som det förstås är en börda i sig att bo i en mindre stad, av precis samma orsaker.

En sak vi inte hittar i vare sig Helsingfors eller någon annanstans i Finland är Stockholmsmodet. Ta en speciell titt på den välkammade röda peruken som skyltdockan i skyltfönstret bär. Jag ser fram emot nästa tur till Stockholm för att kolla om alla har sådan frisyr då. :)

Dagens lunch

Torra halvfabrikatsköttbullar, klistrigt potatismos och sås som ser ut som gårdagens skurvatten.
Och kaffe med kanelkringlor som ger skärsår i munnen.

Kom ihåg-lapp till framtida jag: undvik lunchrestaurang Galna Tuppen.

På arenan igen

Så sitter vi här igen. Mitt i en bubblande Hartwall arena i Helsingfors. För fem månader sedan var det här mitt andra hem. Under Eurovisionen spenderade jag all vaken tid under det här taket på de här blå läktarna och drack samma papperssmakande Neskaffe som jag gör nu.

Förra gången jag var här bloggade jag konstant under två veckor. Då rapporterade jag om ukrainska julgransglitterdrugan Verk, de falsksjungande spanska poppojkarna och flatikonen Marija Serifovic. Nu sitter jag här, mitt i en till stora delar underårig publik, och väntar på amerikas mest sexanspelande export någonsin. The Pussycat Dolls. Och än en gång kliar det i bloggfingrarna.

Publiken är en blandning av gällt skrikande fjortisbrudar, testosteronstinna tonårskillar, fjollor med så mycket hårvårdsprodukter att huvudena blir tunga att bära. Och föräldrar i allt för oskylande kläder som matchar de egna barnens.

Vi sitter på läktaren den här gången. Fick nog av trängsel förra gången det var konsert. Dessutom måste man ju tänka på lårbenshalsen när man är i vår ålder. Så nu sitter tanterna här med en påse praliner och väntar på att sång- och musikensemblen ska uppträda.

Bättre grön än slaskig

Då inget annat fungerar så kan man alltid köpa sig fri. Eller hur?

Jag vill inte vara en så hemsk människa som jag faktiskt är i dag. Så jag beräknade hur mycket koldioxid vi släpper ut i atmosfären under våra 18 928 km med flyg om tre veckor. Det blir 4,16 ton koldioxid för oss båda om flygplanet är fullsatt.

Så för det förmånliga priset 51,94 euro renar jag mitt samvete. Och räddar förhoppningsvis några kattungar. Det är ju trots allt djurens dag i dag.

Det är kanelbullens dag också för den delen. Men det känns mer samvetsrenande att rädda söta djur. Och så äter jag hellre kanelbullar än kattungar.

MORR!

Vad är det som gör att vissa dagar blir så outhärdliga att man inget hellre vill än gå och gömma sig bakom något?! Jag är som ett vandrande åskmoln i dag, inget tycks funka och allt går käpprätt åt skogen.

Och då är det bara första dagen på jobb den här veckan.

Tack och lov så är det den näst sista också.

Ur en skrivbordslåda

Jag har städat skrivbordslådorna i dag. Det är som att gräva guld i en smyckesaffär - precis lika många pärlor hittar man!

Jag har för vana att riva citat ur tidningar, reklamblad och tja, var man nu hittar dem. På broschyren vi fick med varning om intensifierad tv-avgiftskontroll står följande på pärmen:

"Utan tv-avgift skulle vi gå miste om en hel del sportdramatik."

Jag är riktigt, riktigt rädd att det betyder mer sport om fler betalar tv-avgift. Det är nästan så man borde starta en folkrörelse mot att betala tv-avgift. Det är inte bara tillräckligt med sport på tv som det är, dessutom avbryts veckomönstret då idrottskrafs ska visas på bästa sändningstid, oberoende vilken gren det handlar om. Värst av allt är dock amerikanska football- och baseballsäsongen, då bryts alla livsuppehållande serier i flera veckor åt gången.

Väl inne på amerikanskt tema, så hittade jag en brun papperspåse (en sådan som man får sina flaskor i då man köper öl i New York). Jag kommer ihåg att det i den stora entréhallen till American Museum of Natural History stod så smarta ord på väggen och jag inte hade något annat än en papperspåse att skriva på. Så här har Theodore Roosevelt sagt:

"Character in the long run is the decisive factor in the life of an invidual and of nations alike."

På samma påse står det skrivet:
"Be practical as well as generous.
In your ideals keep your eyes on the stars
and keep your feet on the ground."

Kattmänniska

"Hundar har ägare.
Katter har tjänstefolk."

Matfavoriter

Då man har sjuk rygg och inte kan sitta eller ligga still långa stunder i taget finns det en bra lösning: att stå i köket och trixa. Jag älskar att leka med nya råvaror eller utveckla recept.

Vi fick en flaska svarttryffelolja av Mimmi då hon var på besök i stan och i går korkade jag den. Insåg att jag har samma kärlek till tryffel som till bittermandel. Kanske har det med smaken att göra, eller så är det bara vetskapen om att det inte är varje dag man gör mat med de ingredienserna. Vanligtvis ger jag mig inte in på att göra mat. Jag får en sån prestationsångest med gastronomen O i huset. Så jag håller mej till att baka, då vet jag i alla fall exakt vad jag håller på med.

Precis som Lisa Förare Winbladh i SVT är jag en matnörd. Jag har, allt sedan jag var liten grabb i mormors kök, en lista över "mina råvaror". Sådana saker som jag försöker smita in i alla recept där det är möjligt, och ännu mer spännande blir det då de hamnar på ställen där de verkligen inte hör hemma. Det är inga överdrivet exklusiva saker, men rena smaker.

Så hos oss kan man förvänta sig följande smaker: kardemumma, bittermandel, kokos, svarttryffel, saffran, kanel, vanilj och lönnsirap.

Top Design

Inte ett till tv-program att följa slaviskt!
Jag sliter mitt hår och förbannar min svaga motståndsstyrka.

Top Design började på Nelonen i kväll. Det är en dokusåpa i kategorin Top Chef/Shear Genious/Project Runway. Tolv inredningsarkitekter tävlar om en bunt amirikadollars och titeln Top Designer, men i slutändan är det ingen skillnad om de blir den bästa kocken (Top Chef), frisören (Shear Genious) eller klädesdesignern (Project Runway). Det intressanta och fängslande med serien är precis som i de tidigare hur de skapande människorna fungerar tillsammans. Eller rättare sagt hur de inte fungerar tillsammans.

Jag tror orsaken till att jag är så fascinerad av sådana här dokusåpor är att jag själv är en skapande människa. Är det faktiskt så där jag beter mig då jag arbetar i grupp? Får jag mina kollegor att gråta och skära sig i handlederna då jag envist håller fast vid mina skisser och färgskalor? Och är jag lika vass i mina kommentarer? I'm not your bitch, bitch.

26 dagar kvar

Snart. Snart. Snart. Snart. Bara 26 dagar kvar till semestern. Ska bli oändligt avkopplande att bara ligga under en palm och sörpla drinks dagarna i ända i två veckor. Men en dag ska vi i alla fall iväg och se på papegojor med guddottern, lite måste man ju röra på sig ;)

Kedjebrevshelvetet har också pärlor

Jag tycker synd om alla som sänder mig kedjebrev, för med jämna mellanrum exploderar jag galla över dem. Men samtidigt som jag tycker att kedjebrev är det mest onödiga under solen kan jag ju inte låta bli att läsa dem. Nu i början av veckan har jag fått tre som hör till de små pärlorna man ibland hittar i skiten.


Inte tillräckligt bra ursäkt för att vara borta från skolan
A teacher at a polytechnic college reminded her pupils of tomorrow's final exam.
"Now listen to me, I won't tolerate any excuses for you not being here tomorrow. I might consider a nuclear attack or a serious personal injury, illness, or a death in your immediate family, but that's it, no other excuses whatsoever!"
A smart-arsed chappie at the back of the room raised his hand and asked, "What would happen if I came in tomorrow suffering from complete and utter sexual exhaustion?"
The entire class was reduced to laughter and sniggering. When silence was restored, the teacher smiled knowingly at the student, shook her head and sweetly said, "Well, I suppose you'd have to write the exam with your other hand.


Den eviga harangen om hur hjärnan uppfattar orden och inte bokstävernas inbördes ordning.
fi yuo cna raed tihs, yuo hvae a sgtrane mnid too. Cna yuo raed tihs? Olny 55 plepoe out of 100 can. I cdnuolt blveiee taht I cluod aulaclty uesdnatnrd waht I was rdanieg. The phaonmneal pweor of the hmuan mnid, aoccdrnig to a rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it dseno't mtaetr in waht oerdr the ltteres in a wrod are, the olny iproamtnt tihng is taht the frsit and lsat ltteer be in the rghit pclae. The rset can be a taotl mses and you can sitll raed it whotuit a pboerlm. Tihs is bcuseae the huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the wrod as a wlohe. Azanmig huh? yaeh and I awlyas tghuhot slpeling was ipmorantt! if you can raed tihs forwrad it.


Avslutningsvis min absoluta favorit. Tray-up, bitch.
My flight was being served by an obviously gay flight attendant, who seemed to put everyone in a good mood as he served us food and drinks.
As the plane prepared to descend, he came swishing down the aisle and told us that “Captain Marvey has asked me to announce that he'll be landing the big scary plane shortly, so lovely people, if you could just put your trays up, that would be super.”
On his trip back up the aisle, he noticed this well-dressed and rather Arabic looking woman hadn't moved a muscle. “Perhaps you didn't hear me over those big brute engines but I asked you to raise your trazy-poo, so the main man can pitty-pat us on the ground.”
She calmly turned her head and said, “In my country, I am called a princess and I take orders from no one.”
To which the flight attendant replied, without missing a beat, “Well, sweet-cheeks, in my country I'm called a queen, so I outrank you. Tray-up, bitch.”

Hälsningar från Jakobstad

Helgen blev effektiv. Mamma är flyttad, vi hann se riktigt mäktiga höstfärger, få både solsken och regn, träffa guddottern och halva släkten. Dessutom hann jag krascha ryggen. Både mor och O tutar i mig att lite träning skulle få ryggen att må bättre. Jag tycker att jag mår bra med tre dagar sjukskrivning och en burk krumelurpiller också ;)

8958 mästerverk

Hupps. Jag tänkte göra ett gammaldags blandband att lyssna på i telefonen. Har tröttnat på att ha bara ett album i taget. Döm min förvåning då den nya mediaspelaren visar antalet registrerade låtar på den externa hårddisken.

ÅTTATUSENNIOHUNDRAFEMTIOÅTTA.

Det är över en månads konstant musiklyssnande utan paus mellan låtarna. Man blir ju mörkrädd med mindre.

18 % norrlänning

Letar man riktigt noga hittar man en norrlänning i mig. En pyttepytteliten.
Jag blev bara 18 procent norrlänning. Jag kunde placera dialekterna rätt, men det svek på paltreceptet.

Fråga O så får du säkert ett instämmande svar, men fråga mig så tycker jag minsann att 18 procent är i underkant. Jag påstår ju att vara norrlänning är lite som att vara österbottning.

Jag hittade den här pinsen bland mammas saker då vi flyttade åt henne i lördags. Perfekt.

Ta testet på www.norrlandstestet.se.