It's too good to be true

Ja, vad ska man säga. Ingen annan respektabel tidning än Österbottens Tidning kan ha denna gallup på sin webbsida. Möjligtvis då Kyrkpressen, men där vore det frågan om ett högst allvarligt spörsmål. Vilket jag för guds skull hoppas att det inte är på ÖT.

SEMESTERSTÄNGT

Du har redan märkt det, men nu säger jag det rakt ut.
Jag gör sommaruppehåll på bloggen.

Jobbar fram till den 18 juli och tar därefter en månad semester. Men eftersom det är sommar och regn, åska och annat underbart väder tänker jag redan nu släcka ner bloggen för åtminstone en, kanske två månader.

Njut av sommaren och stressa inte ihjäl!

What have they done

Gillade du Totte och Zilla eller Anki och Pytte så faller det här säkert i smaken. Det är Damon Scott och Bubbles i brittiska Talangtävlingen.

Snörvel, host och stackarsstackars mig!

Förkylning är inte skoj. Halsen kändes lite raspig på onsdag och redan på torsdag var jag däckad. Rösten var försvunnen och febern började stiga. Tempen har för övrigt lekt bergochdalbana med mig de senaste dagarna, allt mellan 35,8 och 39,2 har termometern visat i olika etapper.

Åskmoln, blåbärskaka och nya balkongplanteringar är däremot bra.

Och allt det har jag under min stora dramatiska hemsjukvårdstid utsatt mig för. Dessutom har jag lusläst alla tidningar jag kommit över och försökt se inspelade dokumentärer och filmslut som jag tidigare somnat ifrån.

På tal om lusläsa tidningar. Kolla in vad Meteorologiska institutet lovade för väder till i dag i morgonens tidning.

Carrie: I use my oven for storage.

Som vi har väntat. Nu är den äntligen här.

Oo, E och L ska med O och mig på Sex and the City-filmen i kväll. Den går på på alla biografer i stan och inte bara i en sal åt gången, utan i tre-fyra för att kunna möta publikanstormningen. Filmen hade premiär i fredags och den går fortfarande med 18 föreställningar per dag och det enda som finns kvar att köpa är ströplatser på konstiga tider.

Trots att alla filmrecensenterna varit lite småkyliga i sina omdömen har jag stora förväntningar. Det är inte bara filmen som lockar. Visst, att återförenas med Carrie och Miranda är inte fel, men de tär något med pop cornen, sällskapet och biomörkret som gör det hela än mer lockande.

Carrie (Answering machine message): Hi. I'm not here but my shoes are, so leave them a message.
Samantha: Women are for friendship, men are for fucking.

På tal om Céline

Powerballadernas drottning Céline Dion var i stan i går. PR-folk sålde hennes parfym på stan och skivförsäljningen peakade, precis som då vilken som helst annan världsartist är här.

Jag talade nyss med min kollega Philip som var på hennes konsert i arenan i gårkväll. Han hade inte fått gåshud eller börjat spontangråta, men konstaterade att hon är i sitt esse då hon får framföra powerballader. R'n'B-låtarna skulle tydligen ha kunnat framföras av vem som helst..

2005 då orkanen Katrina slog ut den sydamerikanska staden New Orleans engagerade Dion sig i hjälparbetet. Här ett klipp från den amerikanska tv-veteranen Larry Kings talk-show där Celíne Dion slutar tänka och talar/skriker/gråter/sjunger direkt ur hjärtat.

I'm with Mac

Helvetesdag.

Vaknar av kattakter under näsan. Kattsand över hela badrumsgolvet. Gårdagens huvudvärk gnager än. Parfymchock av damen bredvid på spårvagnen. 16 fotbollslaguppställningar som ska ritas till helgens tidning väntar på jobbet. Kaffet är blaskigt.

Chefen berättar att hon fixat en ny dator åt mig. En bärbar mac PowerBook med 17-tums widescreen, aluminiumskal, arbetsminne till bristningsgränsen och vikt som ett paket kattmat.

Så skiner solen igen.
Tänk så lätt det är att rädda humöret ibland!

Timglas = badboll

Precis då man minst önskar det ploppar den fasliga "var god vänta"-symbolen upp på datorskärmen. Då man verkligen inte har tid med bakgrundsuppdateringar av program eller bara allmänt långsam dator händer det.

Egentligen borde man ju tacka och ta emot. Datorn tar ju den tid den behöver. Och samtidigt meddelar den att det kan dröja en stund och att man själv inte ska trassla ihop nerverna eller bränna propparna. Ändå är det precis det man gör.

På hemdatorn som är en Windows-pc kommer timglaset fram. Rent narrativt säger det ju att tiden går. På jobbet är det Mac som gäller och den är rent av ironisk. När datorn blir långsam ploppar badbollen upp. Som om det vore dags att gå till stranden under tiden som datorfanskapet tänker.

Men nog ser jag hellre en badboll än ett timglas ändå.
Så macifierad är jag.

Jag är QUACK!

Jag kunde inte låta bli. Den danska ankan stal mitt hjärta och då "Go to gate"-signalen började lysa för mitt returflyg hörde jag ännu hur ankan kvackade efter mig. Så jag sprang.

Jag var den sista som steg på det flyget, en minut efter beräknad avgångstid. Men jag var då också en dansk anka rikare och så mycket lyckligare.

I is in ur huous goin jihad on ur asses

Jag kan inte låta bli att älska den felstavade kattfotosubkulturen. För det är en felstavad kattfotosubkultur och inte bara vanliga kattbilder med dumma stavfel.

I'm off

Utvecklingssamtalet på jobbet är avklarat.
Jag har undertecknat mitt nya arbetsavtal.
På söndag publiceras mitt resereportage från Sydjylland.

I kväll blir det säsongsfinal av Desperate Housewives, Eurovisionens första semifinal (jag är inte ens generad för Finlands bidrag i år, det är inte ens värt energin) och så ska jag packa ner kameran, några pappersblock och extrapennor.

Klockan 7.35 flyger jag iväg och torde vara hemma igen strax efter 23.
Au revoir!

mellanrapport

Bilen har fått sommarskorna undertill och är åter tyst som en dröm. Ilandsproblemet var man ska vinter- och sommarförvara däcken är ett minne blott tack vare däckhotellet. Underbart!

Vinet är drucket och baksmällan avklarad. Måste snart inse att jag blivit gammal och alkoholtoleransen inte är vad den varit. Den är antagligen nära vad som är acceptabelt nu.

Mobilen är fixad åt O. Det blev en SonyEricsson w890i i bostad aluminium. Snygg och förhoppningsvis praktisk.

Katterna är inte bara avmaskade, utan har också fått pedikyr och blivit badade i dag. Så nu luktar de inte kattakter i alla ändarna och det är minsann en lyx!

Fullproppad vecka

Ursäkta att det inte kommit så många blogginlägg den senaste veckan. Det har varit smått stressigt. Och nästa vecka lär inte bli lugnare ...

Lördag: Byta däck på bilen och titta på ny mobil åt O. Träffa L och fira hennes nya jobb med rosevin på balkongen.
Måndag: Avmaskning av katterna inför rabiesvaccineringen en vecka senare.
Tisdag: Utvecklingssamtal på jobbet.
Onsdag: I Paris från morgon till kväll och provkör nya Berlingo.
Torsdag: I Köpenhamn på den årliga tidningsformkonferensen.
Fredag: Tar emot mitt designpris i Köpenhamn.
Lördag: Flyger hem igen och ska motvilligt men fascinerat se Eurovisionen på kvällen.

.. så ursäkta redan nu, det kommer antagligen inte att bli så många blogginlägg den kommande veckan heller.

Så fort de barnaåren gick

Vi har haft tandfén på besök i veckan. Tänk att våra små flickor redan är så stora att mjölktänderna börjar lossna. Fyra månader och en vecka.

Det var sent på kvällen i onsdags vi märkte att Africa slog sig med bägge tassarna i ansiktet och gång på gång föll med nosen i marken. Jag var övertygad om att hon fått psykiska problem och började undra vart man ska vända sig för att få tag i kattpsykolog så sent på kvällen.

Inte förrän hon satt i famnen och gäspade märkte jag att en tand var sned och lös. Hysteriskt googlade jag och fick via smådjurskliniken reda på att katter tappar sina 26 mjölktänder vid 3-6 månaders ålder och nästan omgående får 30 permanenta taggar.

Måste medge att Africa ser rätt lustig ut med bara tre huggtänder nu, men det är redan en ny tand på väg och katthumöret har inte påverkats nämnvärt. Det är fortfarande lika kul att busa med syrran.

Vad kommer näst, nu har vi börjat tappa tänderna och trotsåldern är de båda helt klart i...

Världskändisar

Nu är katterna världskändisar. De har fått en alldeles egen Youtubesida. Dit kommer vi att lägga upp filmsnuttar av dem med jämna mellanrum.

Här kommer den första filmen, de ser på hockey på tv.


Och här kommer den andra, Africa visar vilken modig jägarflicka hon är.

To løver kan være perfekt!

Nu har vi blivit fyra månader gamla. Vi gillar fortfarande att busa och sover ogärna om natten. Däremot älskar vi att få besök, äta, klättra, leta efter gömda skatter i papperskorgen, se på tv och att sova om dagen.

Dejlige danskere

För mig är Danmark lika med Arne Jacobsen. Formgivarens sommarstuga, prototypen Kubeflex, har flyttats från Sjælland till Trapholts designmuseum på Jylland. Kubeflex består av flera identiska enrumskuber som fogats samman. Antalet kuber ökas då rumsbehovet växer. Form och funktion.

Det första danska ord jag någonsin lärde mig är løve (lejon). I Løveparken Givskud Zoo vandrar du runt bland djuren, de mindre aggressiva utan stängsel. Jag har inte klappat bara den här apbabyn, utan även nyfikna manguster och en till synes uttråkad makak.

Under flaggstången till vänster finns Gorm den Stores ursprungliga gravplats. Han var kungen som först skrev namnet Danmark under vikingatiden. Här i Jelling står runstenen han lät resa till sin fru Thyras minne: "den vackraste kvinnan i Danmark".

Gorms son Harald Blåtand var den som kristnade folket, därför byggde han en kyrka invid stenröset där fadern låg begravd och flyttade kvarlevorna till den kristna jorden under kyrkan. Harald Blåtand gav tusen år senare namn till mobilteknologin Bluetooth, vars logo består av runorna H och B.



50 miljoner legoklossar lockar en och en halv miljon besökare per år till det lilla samhället Billund. I Billund bor cirka 5 000 personer och där finns fortfarande Legos huvudkontor, 50 år efter att Ole Kirk Christiansen uppfunnit plastklossen som till en början gick under namnet Leg Godt.

Det finns fyra Legolandparker i dag. Den äldsta parken grundades för 40 år sedan i danska Billund. Därefter har det ploppat upp parker i Windsor i England, San Diego i USA och Günzburg i Tyskland. Om några år öppnar ett femte Legoland i Dubai, där ska det byggas lego på ett 300 000 kvadratmeter stort område.

Danska extrakilon

Jag tvekar inte en sekund på att byta diet. Så här kan det inte fortsätta i längden. Något måste göras, jag kan inte återgå till ett liv utan danska bageriprodukter!

Det är knappast bara bagaget som gått upp fem kilo på tre dagar på Jylland. Jag har fullkomligt levt på lokalproducerat bröd, danska wienerbröd och sparsmakad dansk design. Det sistnämnda som godis för ögat.

Kvidevitt

Snyggaste fågelhuset i stan!
Jag vill gärna se rultiga sparven klämma in sig sidledes i den här fantastiska fågelholken.

Ringring

Åh, jag blir så glad! :)

Sol i hjärta, sol i sinne

Jag hade tänkt rubriksätta det här inlägget med något om skatteåterbäring, men så läste jag Bittes blogg för en halv minut sedan. Hon har också en underbar dag i dag, och har bloggrubricerat just med skatteåterbäringen. Så först grattar vi Bitte-sis som efter så mycken möda får barnbidraget utbetalt.

Sen går vi över till mitt egocentrerade blogginlägg. :)

Nu är det bara några timmar kvar tills morsan kommer. Hon fyller år på söndag och ska fira hos oss. Men lite bedrövligt är det trots allt att inte få bjuda på annat än vatten och gästrum. Vissa dieter borde hålla paus under födelsedagshelger tycker jag.

Nästa vecka blir en kort vecka, fyra jobbdagar och på onsdagkväll kommer S och N med tillhörande barnaskaror. Vad har ni för matvanor och -ovanor, tror och hoppas att ni vill äta mer än bara vatten?!

Veckan efter inleds med den här veckans nästbästa överraskning. Jag fick en tredagars jobbresa till Legoland, åker på måndag morgon och kommer tillbaka på onsdag kväll. Har inte varit i Danmark sen 1999, och inte i Legoland sedan 1997. Det är som julafton för en Legofantast!

Veckans bästa, ja kanske till och med årets bästa nyhet är att jag FÅTT NYTT JOBB! Kommer i höst att börja jobba med lite mer utvecklingsinriktade uppgifter och internutbildning här på tidningsredaktionen. Vi var tre som sökte jobbet då det lediganslogs för en månad sedan och i dag blev jag inkallad på big boss' kontor för att få den goda nyheten. Nu ser jag med spänning fram emot nya utmaningar och förhoppningsvis en djupdykning i hur tidningen funkar bakom fasaden.

Det känns verkligen som om skatteåterbäringen kommit i dag, och då är det fortfarande drygt sju månader till den underbara verkligheten.

Två sömnlösa veckor

Det har gått två veckor sedan Africa och Atlantis flyttade in och det känns som om de vuxit något ofantligt redan. De är duktiga och går på lådan, äter och dricker ordentligt. Det sistnämnda tror jag också beror på dricksfontänen vi köpte till dem, det har blivit en lek att sitta och plaska i vattnet med nosen nu. Båda två är duktiga på det mesta, utom att sova om nätterna. Det slickas i öron, bits i näsor och promeneras på täcken så fort det tystnat i huset. Då ska det kurras, klias, jamas och mysas. Helst hela natten. Inte sovas i alla fall.

Här kommer några bilder av de små liven.








Ja just det, jag glömde nästan. Vi pratar också. Mycket och högljutt ;)

Tandläkarskräck!

Urk. Nästan tio år utan ett enda tandläkarbesök visade sig i våras vara en dålig idé. Hela sommaren och hösten sprang jag ju till min nya tandläkare E. Hon är jättetrevlig och effektiv, och så har jag börjat få kallelse till kontroll per automatik en gång i året. De tär ju positivt kan man tycka.

Om de förbenade tänderna skulle hållas hela.

Jag som tycker att jag blivit så duktig, fuskar inte med tandborstningen, har till och med börjat använda tandtråd och -petare. Men se ändå hittar tandtrollen små boställen. I går fixade vi en gammal lappning som börjat glappa och imorgon är det dags för en sista polering och putsning hos tandhygienisten. Sen är det ett år till nästa ångestvecka. Pust.

Packat i maj

Åh, jag ser redan fram emot maj månad.
Först och främst välkomnar vi S, W, N, C och R till Helsingfors. Äntligen någon som vill gå med mig på nöjesfältet, undrar bara om det är jag eller W som tröttnar först ;)











Sedan bär det av till Paris på en snabbtur i jobbets tecken. Det blir en till bilprovkörning för samma franska tillverkare som sist.

Nätt och jämt hinner jag hem innan det är dags att åka till Köpenhamn på konferens och prisutdelning.
Åh, jag älskar mitt jobb!

Att rycka upp sig

"Tänk inte att allt är hopplöst, stick inte huvudet i sanden utan ta tag i situationen."
Det är tipset som TV3:s Lyxfällan ger Expressenläsarna i dag. Det stämmer ju. Hur svårt kan det vara, tänker jag.

Det kan vara obarmhärtigt svårt, vet jag.

För mig är det den känsla som dyker upp då det blir dags för städdag. Jag tror att jag inte kan städa, så därför känns det som om jag måste lära mig allt på nytt varje gång. Faktum är att det inte är så svårt när man väl kommit i gång. Huvudsaken är att man tar tag i ett hörn och börjar nysta därifrån. Så småningom börjar det rulla av sig själv.

Det gäller inte bara Lyxfällans ekonomi eller Marie-Louises städning. Det gäller ju allt. Tänk inte att allt är hopplöst, ju mer du tänker tanken och ju mer allt framstår som hopplöst, desto tyngre är det att ta tag i situationen.

A fierce hot mess!

Ett kattliv

Första natten med katterna är avklarad.

Vi kom hem strax innan klockan två i natt och då skulle hela lägenheten nosas igenom. Därefter slocknade de små liven ihopkrupna intill O. Då var det dags för oss att somna. Det hade jag gjort ungefär lagom till klockan 7 då Atlantis tyckte det var dags för husse att servera kattfrukost. Hon satt tyst invid min kudde, men knuffade tassen mot min kind tills jag öppnade ett öga.

I kväll ska tanterna Oo och E komma över och se på de små underverken. Och så ska vi hinna ut till Hbl:s tryckeri för att hämta några tomma pappersrullar. Tack M för tipset på hur de omvandlas till katträd!

En favorit verkar vara vår nya Scratch Lounge, det var troligtvis den första saken katterna hittade då de kom hem. Och sedan dess har de legat i, trampat på, hoppat över, kurat i och knuffat den runt i arbetsrummet.

Det häer e Rrrut.

Jag var inget vanligt litet barn. Jag var inte rädd för Ika i rutan. Då de andra barnen sjöng med i Dagens solstråle eller såg på Björnes magasin gick jag och väntade på nästa avsnitt Ika.

Barnprogrammen som går på tv nu känns massproducerade och overkliga. Jag menar, hur stor är chansen att små lolitaflickor ska kunna vända upp armen och se den förvandlas till en K-pist? Eller en teleportör, eller ja, vad som helst.

Nej, annat var det med Ika. Hon var ju en riktig person som pratade bred skånska, dansade och troligtvis hade fått full poäng på Är du galen-testet. Henneas bästa vän bengranglet Åke får vi inte glömma heller. Allt med bästa åttiotalskänslan.

Den heter Green, Åke Green

Vi har insett att vår gamla trotjänare till dammsugare kommer att förlora slaget mot katterna som kommer om en dryg vecka. Så vi gav oss ut på shopping spree i går. Det blev en miljövänlig och tystgående Electrolux Green. Han ska heta Åke Green efter svenska pastorn som är full av skit. Jag tycker det är så barnsligt skoj och opassande att den här Åke suger.

Katter styr och hundar lyder

Postpåskblogg

Påsken i franska streck:
- Perfekt bilväder för en tur till Jakobstad
- Lilla Rebecca blev döpt i Nykarleby kyrka
- Två turer till akuten på ett dygn

Veckan efter påsk i franska streck:
- Mindre perfekt bilväder
- En veckas sjukskrivning
- Överraskning på posten



Det har alltså börjat snöa. Jag trodde faktiskt att vi inte skulle få någon riktig vinter i år. Och var nöjd. Men nu vräker det ner. Under natten har det kommit en 15-20 cm och det bara fortsätter att snöa. Lokaltrafiken är utslagen och gatorna är oframkomliga. Vid överraskande väderväxlingar märker man direkt hur sårbar staden är. Ingenting tycks fungera.

Rebecca Sigrid Maria blev Cassandras lillasyster att heta. Hon var knäpptyst genom hela dopet i kyrkan och varken grät eller gnydde då prästen lyfte upp henne inför församlingen. En detalj som gör allt så mycket hemtrevligare är att både Cassandra och Rebecca blivit döpta av samma präst som var med då vi gifte oss för (i dag exakt) ett år och sju månader sedan.

Natten mot måndag fick jag plötsligt hemsk magknip. Alla som rest med mig vet att jag alltid bunkrar upp med mediciner för ungefär allt som kan hända. Det har jag glömt att göra två gånger, och båda gångerna har jag blivit sjuk på resan. Nu blev det då en tur till akuten i Jakobstad för medicinering. Och visst blev det bättre, smärtan försvann, men ersattes av en annan smärta. De första pillren jag fick var tydligen så starka att de frätte hål på magsäcken och väckte liv i ett gammalt magsår som jag inte haft problem av på flera år. Så framåt morgontimmarna blev det en till tur till akuten för att få ännu mera mediciner. Det vore ett under om någon krämpa skulle ta på mig nu, för med alla piller jag proppar i mig måste jag vara rejält impregnerad och oemottaglig för sjukdom.

Tisdagen bjöd på en fenomenal överraskning. Tack Linda och Evis! På posten väntade ett paket med fin kattmat och -prylar. Jag har redan kattfilten runt mig för att den ska lukta jag då katterna börjar vänja sig med den och samtidigt lära känna igen mig på lukten. Jag lovar, det funkar bättre än det låter ;) Det är en och en halv vecka kvar tills Africa och Atlantis flyttar hit nu. Fick bilder på dem i går, de har redan hunnit bli 10 veckor gamla.