Jultestamente

I år, för första gången på 27 år har jag förstått den fulla innebörden av julfrid.
Varför ska golven vaxas, mattor tvättas och hyllor dammas bara för att det är jul? Det blir ju lika skitigt som innan julen efter alla besök och ståhej som helgen för med sig. Vi har firat med stillsam lättsamrodnad i Jakobstad och Nykarleby. Träffat så många vi hunnit med, men utan att stressa ihjäl oss. Och överraskade blev vi av att träffa folk på oväntade platser, som kusin Nylon iklädd CM-uniform på Den Stora Affären!

Har tydligen varit snäll även i år. Och som vi sa på julafton, det är ett tecken på att man blivit äldre då man både önskar sig, och uppskattar att få mjuka paket. Både O och jag hade köpt pyjamasbyxor åt varandra. Det är ju trots allt det mest använda plagget hemma hos oss. Och åt guddottern som vi spenderade större delen av julaftonskvällen hos hade Helsingforstomten fixat en nattlampa med Nalle Puh och Heffaklumpen och ökat på hennes körkortskonto som vanligt.

Det var ett rent ut sagt för jävligt väder att köra tillbaka söderut i på onsdagkvällen, regn, regn, regn och bilköer utan tidigare skådad motsvarighet.

Och så är man tillbaka på jobb. Ack och ve kunde jag skriva, men av någon konstig anledning känner jag inte så på det här jobbet. Förr var det ångest av att återgå till jobbrutinerna, numera är det mest ångest av att komma tillbaka till Helsingfors. Men jobbet klagar jag rakt inte på. I dag överraskade sladdavdelningen (IT-killarna) med en ny skärm. Och härmed är jag omvänd - big IS beautiful! ... så länge det är flat. ;)