Bloggmani

Så fort det blir en ledig stund klickar jag mig systematiskt igenom min lista över bekantas bloggar. Och så blir jag alldeles nipprig om ingen har skrivit ett inlägg. Jag vill ju veta vad de håller på med, hela tiden och bums. Om någon inte skrivit ett inlägg på över ett dygn blir jag orolig för att något hänt dem.

Men tror ni att jag kommer mig för att skriva inlägg själv? Näpp. Det är ju så tidskrävande och så förväntas man komma med något roligt eller informativt varje gång. Och så sitter man då hemma i soffan och har inget kvar att prata om, för man har ju läst om varandras dag på bloggen ändå.

Hur patetiskt kan mitt liv bli?

Här är en del plock ur min jobbrelaterade bloggsfär:
Infografistas
What's next: Innovations in newspapers
SND/Orlando
Poetpainter - Designing for Experiences
NewsDesigner.com

Vi ska skaffa kisse

Jag har alltid vetat att katter styr och hundar lyder (som den mer och mindre rara katten i filmen Den otroliga vandringen säger) och att hundar har ägare och katter har tjänare.

Men ändå vill jag ha katt. Det finns dessutom några kattuppfödare i stan som har siamesungar till salu i början av januari nu. Längtar, längtar längtar!

Women - know your limits

Åh, jag skrattar så tårarna sprutar i kaskader och mina kollegor undrar om jag fått nervsammanbrott. "But I do amire little kittens."

Där fick jag så jag teg

Hittade en beskrivning av min personlighet utgående från stjärntecken på nätet i dag. Usch så jag känner igen mig.

LEO - The Lion
Great talker. Attractive and passionate. Laid back. Usually happy, but when unhappy tend to be grouchy and childish. A leo's problem becomes everyone's problem. Most Leos are very predictable and tend to be monotonous. Knows how to have fun. Is really good at almost anything. Great kisser. Very predictable. Outgoing. Down to earth. Addictive. Attractive. Loud. Loves being in long relationships. Talkative. Not one to mess with. Rare to find. Good when found.

Mat, naturkatastrof eller barn?

Ett nytt ord uppenbarade sig nyss i min värld.

Renskalv.

På menyn till en av våra lunchrestauranger står det Poronjäristys.
Jordskalv är på finska maanJäristys.
Renskav är på samma språk poronKäristys.

Är det nu så att det på lunchrestaurangen serveras renkalvar, renskav eller är den stängd på grund av renskalv?

Jag är lättroad i dag.

Blixtförälskad!

Min chef kom just och berättade att vi vunnit pris i tidningsformgivning. I European Newspaper Awards dessutom, Europas mest ansedda branschorganisaion för tidningsform.

Och inte nog med det, vi fick ett pris i kategorin Infographics.
Och än bättre, det var min grafik blixtförälskad ut i stormen som premierats! Äntligen, äntligen, äntligen fick jag mitt så länge efterlängtade branscherkännande!

Det kittlar i benen, mina händer darrar och ögonen tåras.

I årets tävling deltog 288 tidningshus från 26 länder.
Priset delas ut i Wiens stadshus den 20-22 april 2008.

• http://www.editorial-design.com/07/award07e/index.html
• Artikeln i Hbl:s webbarkiv

Bloggutmaning

Jag har blivit bloggutmanad. Och nu utmanar jag just dig som läser det här.
Svara på frågorna och istället för att skriva in svaret i klartext skriver du in det i en bildsökning på Google. Kopiera sedan in bilden som svar på frågan i din blogg.

1. Hur är ditt allmäntillstånd idag?














2. Vem är bäst på att göra dig glad när du är ledsen?











3. Vad skulle du vilja ha mer av i ditt liv?











4. Om du tänker på din egen ålderdom, vad hoppas du på att få ut av livet som pensionär?











5. Och vad är du mest rädd för när du tänker på ditt pensionärsliv?











6. Låt som har störst chans att göra dig glad?











7. Kändis du skulle vilja se ut som?

















8. Hur skulle du beskriva din barndom?













9. Vilken grupp tillhörde du i högstadiet?














10. Vad är du mest nöjd med i ditt liv?













11. Vad är din största yrkesmässiga prestation?



















12. Vad är det bästa med att känna dig?

I dagens Hbl

Från 76 till 153 kg på bara två veckor
Min största fiende i hela världen är badrumsvågen. Alla mer eller mindre tappra försök att komma i form till sommaren var förgäves, vågen visade ändå alltför många kilon vid den årliga sommar­invägningen i slutet av april. Så vi satsade i stället på en höstresa till Kanarieöarna med goda vänner och deras ettåriga dotter, vår guddotter. November kändes lagom avlägset för att kunna starta det nya, hälsosamma livet på måndag.

Så kom då avresedagen. Att det var en omöjlighet att komma i badbyxorna hade jag redan förlikat mig med. Jag tröstade mig själv med att de fyra bekanta personer som skulle se min Barbapapafigur vid poolen gjort det förut och sålunda knappast skulle dra på sig nya trauman. Men att kläderna och resten av packningen skulle väga så infernaliskt mycket hade jag på något sätt förträngt efter förra solresan. Slutligen fick det mesta plats och badrumsvågen pekade lite till vänster om 20-strecket. Tyvärr inte för mig, utan för mitt bagage allena. Sällskapet på fyra personer och en prinsessa i barnvagn checkade in strax under maximal bagagevikt, 76 kg.

Vad gjorde vi då under semestern? Vi shoppade, åt mängder (där rök andra chansen att träna sig i strandform på hotellet), plockade snäckskal åt guddottern och fyllde en flaska med lavasand att ta hem. Jag tar alltid med mig sand från mina resor. Och vips var resväskan full. Vi diskuterade vilka saker som kan slängas på grund av ålder och uttjänthet så vi skulle få mer plats. Åtta par strumpor och två badlakan väger på sin höjd ett kilogram. Min sandflaska väger närmare fem, men traditioner är inte till för att brytas.

Tack och lov kostar resväskor så gott som ingenting på turistorter. Och snygga är de dessutom. Så snygga att man inte kan sluta efter att man köpt den ena nödvändiga. Vi fortsatte euforiskt att hamstra. Resultatet: två axelväskor, en gymbag, en stor resväska, två flygvärdinneväskor i brunt med snygga LV-emblem. Totalpris: 88 euro.

Chocken kom först på flygplatsen. Fyra vuxna och ett spädbarn får ha med 80 kilo bagage. Vi rullade glada i hågen in åtta resväskor till check-in och på vågen. 153 kg. Etthundrafemtiotre kilogram! Utan barnvagn. Den hade barnfamiljen redan tidigare bestämt att lämna kvar på ön. Vore det inte för den trevliga damen i incheckningen hade våra nya väskor gått upp i pris till astronomiska summor och min svarta lavasand vore sannolikt bland de dyraste kornen på jorden.

Jag är oändligt glad att man inte väger in resenärerna tillsammans med deras bagage, som After Dark-stjärnan Christer Lindarw föreslagit i Sverige. Då skulle man själv räknas med i maximalvikten på incheckningen. Här finns det oberoende jobb för dietfascisterna Anna Skipper och Gillian McKeith från tv-serien Du är vad du äter. De ska få lära mig hur jag slimmar min resväska. Att jag sannolikt inte kommer att rymma min blåvita lekamen i badbyxorna ens till nästa badsäsong har jag redan rått bot på. En storlek större fejkdesignerbadshorts köps för 10 euro på semestermålet.

Björn Heselius
Skribenten är journalist vid Hbl och har inte förstått begreppet light travelling.

Back in business

Första dagen på jobbet efter semestern förlöper väl.
Tänk vad lite solsken och värme kan göra för kroppen, för första gången på jag vet inte hur länge är jag pigg på jobbet.

Mer semesterrapport kommer senare.