På arenan igen

Så sitter vi här igen. Mitt i en bubblande Hartwall arena i Helsingfors. För fem månader sedan var det här mitt andra hem. Under Eurovisionen spenderade jag all vaken tid under det här taket på de här blå läktarna och drack samma papperssmakande Neskaffe som jag gör nu.

Förra gången jag var här bloggade jag konstant under två veckor. Då rapporterade jag om ukrainska julgransglitterdrugan Verk, de falsksjungande spanska poppojkarna och flatikonen Marija Serifovic. Nu sitter jag här, mitt i en till stora delar underårig publik, och väntar på amerikas mest sexanspelande export någonsin. The Pussycat Dolls. Och än en gång kliar det i bloggfingrarna.

Publiken är en blandning av gällt skrikande fjortisbrudar, testosteronstinna tonårskillar, fjollor med så mycket hårvårdsprodukter att huvudena blir tunga att bära. Och föräldrar i allt för oskylande kläder som matchar de egna barnens.

Vi sitter på läktaren den här gången. Fick nog av trängsel förra gången det var konsert. Dessutom måste man ju tänka på lårbenshalsen när man är i vår ålder. Så nu sitter tanterna här med en påse praliner och väntar på att sång- och musikensemblen ska uppträda.