utgång första gången sen i november

Meze, fyrverkeri-fm och krogrunda. Och alkoläsk i handväskan. Fjortispoäng, eller hur? :-)

Flygplatskänsla

Det är något speciellt med flygplatser. Luften vibrerar av förväntningar och nervositet blandat med fotogenlukt.

Framför mig står ett par som kramats utan att säga ett ord de senaste fem minuterna. Mannen bredvid mig dricker öl och berättar för alla hur flygrädd han är. Själv dricker jag take away-kaffe och njuter av atmosfären.

24 hours and counting

Sista dagen på jobbet den här veckan. Pust och flämt och oj så skönt!

Kom in till stan med en tidig spårvagn och fick tända lamporna på
redaktionen (tror det är första gången på tio år jag är på jobb så
tidigt). Har dessutom varit riktigt produktiv idag. Färdigställde
helsidesgrafiken som visar hur orkanen Katrina fick landkänning längs
Louisianas och Mississippis kust och hur återuppbyggandet av New Orleans
fortlöpt.

Dessutom har jag tagit itu med ett ångestprojekt. Folkhälsan har frågat
ett tusental skolelever om deras levnads- och kostvanor och kommit med
en maffig statistisk rapport. Hur gör man det intressant och läsbart i
grafisk form? Jo, man fokuserar på att bara var tredje unge säger sig
äta frukt och så går man till S-market och köper ett grönt äpple som man
skär ut en tredjedel ur och fotar hela kalaset.

Så jag rekommenderar dig att läsa din morgontidning imorgon och på
lördag. Det är sällan jag är nöjd med mina alster, men idag känner jag
att den ständigt återkommande torsdagsärtsoppan kommer att åtnjutas utan
jobb i tankarna.

Och de 24 timmarna? Ja, så länge är det tills jag sitter på flygplatsen och hämtar Mimmi som lämnat Umeå för en helg hos oss i Helsingfors. Underbart!

Också en förmåga

Vem har sagt att det är dåligt att spela tv-spel som barn?

O har städat Det Stora Köksskåpet idag. Även kallat Tupperwarekatastrofrummet. Den enda katastrofen som nu återstår att åtgärda är det fruktansvärda hyllpappret som vi inte kommit oss för att byta ut.

Tänk vad Tetris kan göra för ordningen i köket.
Jag är en mäkta imponerad make!

Jag fick lite dåligt samvete som sitter i arbetsrummet och bloggar istället för att hjälpa till med städningen, så jag frågade nyss halvskrikande genom lägenheten vad jag kan hjälpa till med. Gissa vad jag fick till svar av städnazin som sprejar bakteriedödare på allt som vidrörts av mänsklig hand och polerar golv tills händerna blöder? "Nej, jag gör det hellre själv, så vet jag att det blir ordentligt gjort!"

Tack för den! :)

Think outside the box!

Genialiskt. Enkelt. Djupt. Vackert.

Jag är svag för välgjorda annonser. Hbl/Tidningarnas Förbunds annons på sidan 32 i dagens tidning öppnade ögonen. Det var länge sen en Husisannons varit så här bra, även om jag alltid blir lika glad av att läsa "God kvack!" som då och då finns med som plugg på eftertextsidorna.

Kolla in hela tidningen som e-papper här.

Läskunnighet förändrar världen.

Underbar katastrofdag

Katastrof 1: Ritar en helsidesgrafik om New Orleans under och efter orkanen Katrina på jobbet nu. Naturkatastrofer är som bekant något jag är fascinerad av.

Katastrof 2: Möblerade om vardagsrummet på 20 minuter då jag kom hem från jobbet idag. Behövde ta ut en del aggressioner och ommöblering som annars tar på krafterna och humöret gick riktigt bra idag. Jag var effektiv som en liten tromb.

Katastrof 3: Har tittat på de sex första avsnitten av CBS-serien Jericho nu under kvällen. Serien handlar om människorna i det lilla samhället Jericho där man undkommit atombomberna som utplånat städer över hela USA.

Katastrof 4: Tredje och sista avsnittet av Stormvarning ligger inspelat på digiboxen. Ska kolla avsnittet imorgon för att se om vetenskapsteamet lyckades förhindra total förödelse efter orkanen som hotade först Florida och därefter NYC.

Ingen katastrof: Nacksmärtan har gått över, men jag äter för säkerhets skull krumelurpillrena ännu några dagar. Och alla tänderna är fixade för första gången på åtminstone sju år. Tandläkaren fixade framtänderna igår och aldrig har jag haft en så vacker tandrad förr, har speglat käften i telefonen flera gånger idag bara för att försäkra mig om att det är på riktigt. Framtänderna är raka, likformade och enfärgade. Underbart!

Tandläkarskräck

Det var inte utan stor ångest och tandagnisslan som jag i mars gick till tandläkaren för första gången det här årtusendet. Jag bet av två tänder under en och samma vecka och blev tvungen att utsätta mig för en halvtimme under någon annans kontroll.

Nu står jag på darrande ben utanför tandläkarmottagningen. Sista gången av de totalt elva besöken som min skräck utsatt mig för. Jag ger härmed ett löfte till mig själv i framtiden, ett tandläkarbesök om året vinner jag på. Kom nu ihåg det.

Första bröllopsdagen - hundutställning

Hur ska man fira att man varit gift i ett år?

En del par skaffar barn ungefär lagom till första bröllopsdagen, vi var och tittade på dvärghundar. Det är väl så nära barn vi hade planerat att komma de närmsta åren. Det var blåsigt ute i Brunnsparken imorse och de stackars kinesiska nakenhundarna darrade som asplöv.

Annars har väl dagen gått rätt lugnt. Vår vana trogen har vi slappat framför tv:n. Tror det blev fyra avsnitt Canada's Next Top Model säsong 2. Japp, jag är rätt trött i huvudet nu.








Och grumpy.
Jag förstår inte varför det görs beställningar på jobbet om man sedan varken publicerar materialet på webben eller trycker det i tidningen. Det har hänt tre gånger bara den här veckan. Plus att ett alster gick in i gammal version. Så onödigt och så irriterande. Är ledig imorgon måndag, så jag hinner kanske lugna ner mig lite. Och på fredag kommer Mimmi från Umeå, så slutet av veckan blir i alla fall toppen :)

Villaavslutning i mörker

I kväll saknar jag Österbotten. Det är veneziansk afton där hemma, färgade ljuslyktor i kopiösa mängder, grillad korv och fyrverkerier längs skäristränderna. Sista helgen ute på sommarstugan. Åh, så jag saknar att åka längs Sju broars väg och se ljusen som speglas i det höstmörka vattnet.

Här är det också mörkt. POFF! sa det i proppskåpet och så hade en 25 amperessäkring gått hädan. Tur i oturen var ju att vi infört villaavslutning på balkongen så det fanns mängder av levande ljus i huset. I verktygsbacken som jag så stolt fyllt med både det ena och andra som kan räknas som onödigheter finns förstås säkringar, både 10 och16 amperesvarianter. För vem hade väl räknat med att den enda säkringen som står för en tredjedel av husets behov skulle poffa? Så nu är frågan, hur fixar man en 25 A säkring klockan elva på kvällen?

Privatföretagare

Nu är det på riktigt!
Jag har ett eget företag.
Har i och för sig redan haft det i en månad, men idag gjorde jag de första två fakturorna.
Så nu är det på riktigt ;)

Det känns som om en miljon försäljare ringt mig och erbjudit både det ena och det andra som jag tydligen inte ska kunna vara företagare utan.
Från en pensionsförsäkringsorganisation fick jag en nyckelring som ser ut som Musse Pigg och ett erbjudande om att teckna en till pensionsförsäkring. Jag fattade varken varför jag skulle ha två eller kopplingen till herr Pigg.

Eller vad sägs om hutlösa priser för att vara med i Gula sidorna? Vem använder Gula sidorna numera? Jag frågade försäljaren, och hon påstod att alla i hela världen dagligen använder Gula sidorna som primärt sökforum. Det var hennes exakta ord dessutom.

Jag valde att sätta upp en egen avskalad webbsida och sätter min tillit till trogna och avgiftsfria Google. Som är mitt primära sökverktyg.

Sprit och piller

Ibland förundras jag över hur mitt huvud fungerar. Då jag promenerade de femton metrarna från Mehiläinens dörr till jobbet med medicinrecept på dunderkur av krumelurpiller i handen började jag tänka på sprit.

Det var länge sen jag tänkte på sprit. Ännu längre sen jag drack nåt. Det blev en cola på klassträffen igår. Men hur i all världens namn kopplade min hjärna på sprittankar då jag definitivt inte skulle få dricka nåt?

Spritskatten ska stiga igen. Med 10 prcent på svagsprit och 15 procent på starkvaror. Helt rätt. Men det behövdes tydligen en sänkning för att vi skulle börja tro på alkoholkonsumtionens inverkningar. Om jag vill dricka en flaska rött så skadar det mig trots allt inte i plånboken om priset stiger från 8,99 till 9,18 euro. Om det förbättrar folkhälsan på lång sikt så betalar jag gärna.

Sjukhuslukt

Fick ett infall att kontrollera min hals idag. Har haft vänstra sidans lymfkörtlar sjuka som i väntan på en förkylning i två veckor nu. Fattar inte vad som flög i mig. Jag är ju livrädd för sjukhus!

Lukten av skurmedel och nervositet ligger i luften här på Mehiläinens mottagning. Tog just blodprov och de var tvungna att sticka i båda armarna för att få lite blod. Så nu sitter jag här, perforerad som en knarkare, i väntan på domen.

Pratbubblorna tänker för oss

Hur många gånger har du inte sett en pratbubblelogo?
De tycks finnas överallt!

Som grafiker sliter jag mitt hår av irritation, jag vill bli inspirerad att tänka i vidare banor. Jag vet att "back to basics" är vad som tutas i alla som utbildar sig i visuella uttrycksformer. Men är något basics bara för att man Disneyfierar det med en pratbubbla?

Det känns som om pratbubborna vore det rätta, det direkta och absolut mest typiska för logodesign à la detta decennium. Men det värsta är ju att vi grafiker faller i fällan och gör en efter en efter en pratbubblelogo.

Till vänster ser du bara ett urval.

48 sidor på 14 minuter

Lahtis gick toppenbra! Som vanligt när jag står inför en klass har jag svårt att sluta prata då jag väl kommit igång. Chefen M skrattade gott igår då vi gick igenom min presentation och hon undrade allvarligt om jag hade tänkt hinna gå igenom alla 48 sidorna i mitt föredrag.

Med facit på hand kan jag säga japp. Jag hann. Men de stackars fotograf- och illustratörsstudenterna fick sitta 14 minuter in på sin lunchrast på grund av mig.

Dessutom var det riktigt roligt att ta en snabbtur till Latis. Jag har inte varit där på många år, trots att det ligger bara en dryg timmes bilväg från Helsingfors. Hann till på köpet lyssna på den sista talboksskivan av Jonas Gardells Ett ufo gör entré under förmiddagens bilturer.

Nu sitter jag på jobbet och har huvudet fullt av New Orleansfakta. Ska göra en informationsgrafik över vad som hänt i Louisiana och Mississippi under de två år som gått efter orkanen Katrina. Jag vill fortfarande åka dit och rekognosera. Vill, vill vill.

Dagens två övriga höjdpunkter: klassträff på Teerenpeli med klassen från mediekulturstudierna halv åtta. Och så fick jag ett till erbjudande om att föreläsa (återkommer till det senare då uppdraget klarnar lite).

Good morning sunshine!

Uppe med tuppen. Antagligen första gången i år. Tvi vale. Jag är en nattmänniska, här sitter jag nu som en zombie. Tre-fyra molekyler i mig har vaknat till liv, men resten av dem har dragit upp täcket över ögonen och vägrar vakna.

Det slog mig inatt då jag försökte somna. Jag har inte undervisat på snart tre år. Och så ska jag göra det idag. Nervös så in i norden. Och så måste man ju se sådär lagom cool ut också, så inte studenterna inser att man dryper av svett och stapplar på orden eftersom man är livrädd för dem.

Urk. Måste få kaffe. Sen blir allt bra. Det är en halvmulen morgon och det ska bli riktigt skönt att sitta en timme i bilen och samla tankarna innan föreläsningen.

ÅSKA med versaler

O ringde klockan tio-nånting och sa att det säkert vore en idé att dra ur alla sladdar. Det var alldeles gulgrått ute och mullrade som ur en stor metallburk. Inget vanligt åskmuller. Min vana trogen satte jag mig i arbetsrumsfönstret och njöt. Det blev bara tjockare och tjockare i luften av allt regn, till sist syntes ingenting bakom tv-tornet. Hela lägenheten var mörk och fylld av ett dovt ihållande muller. Allt var kanon tills blixtarna hittade tv-tornet. En efter en sökte de sig i hackiga banor genom regnet och lyste upp hela kvarteret till öronbedövande smällar.

Det var första gången efter friidrotts-VMs åskväder som jag inte vågade mig ut på balkongen för att bevittna väderfenomenet. Det var alldeles för nära och för kraftigt idag. Med hjärtat i halsgropen sprang jag en timme senare under mitt stora paraply som en liten iller mellan husen för att komma till spårvagnen och ta mig till jobbet.

Nu är jag framme i stan och det väller in rapporter på larmradion om översvämningar över hela stan, bränder och trafikolyckor. Meteorologiska institutet utfärdade en myndighetsvarning eftersom ovädret som kom in från Finska viken var så kraftigt. Man uppskattar att 7 000 blixtar slog ner i Helsingfors under en timmes tid.

Tv-tornet tog också skada läser jag på www.yle.fi. Radiosändningarna slogs ut i en halvtimme. I Kyrkslätt träffades en människa av blixten och vårdas nu på universitetssjukhuset i Helsingfors. Och 38 000 hushåll blev utan elektricitet. Taxibilarnas centralsystem slutade fungera under förmiddagen, liksom metron, trafikljusen och spårvagnarna på vissa håll i stan.

Nu är det lite ljusare, men istället för att vara nervös över åskan sitter jag och darrar för tandläkarbesöket om en dryg timme. Usch, usch, usch, kunde det inte åska lite till istället?

Surfa privat på jobbet

Läser i dagens SvD att företagare förlorar miljarder då de anställda surfar på nätet, bloggar och mejlar under arbetstiden. Ack så dåligt samvete jag fick. Stängde direkt webbläsaren och SvD.

Så sitter jag nu här.
Vad ska jag då göra?
Väntar på att någon beställning ska komma in, klockan tickar och snart är dagens första deadline här.

Fick ett kommentarsvar i Annette K-C:s blogg idag, så jag passar på att skriva ett mejl till henne. Aldrig har en lärare motiverat sina elever som hon. Själv skrev hon häromdagen i sin blogg att hon som ny modersmålslärare i mitt gamla gymnasium var "ut i hårtestarna motiverad". Jag är övertygad om att det smittade av sig.

Tack för mejlet Annette och jag känner inte det minsta dåligt samvete för att jag nu tydligen hjälpt till att försnilla pengar från det finlandssvenska kapitalet! För det är väl ändå det som håller Hbl flytande?

Så mycket tv i höst

Amerikans tv kommer att ta upp all vår vakna tid den här hösten är jag rädd.
Heroes, Jericho, Grey's Anatomy, Desperate Housewives, Weeds, repriser av Lost som jag missat i en hel säsong nu, America's Next Top Model, ja listan kan göras lång.

På Sveriges TV3 kommer en efterlängtad serie åter. En ny säsong av Top Model, den här gången Top Model Sthlm med Vendela Kirsebom som programledare. Säsongen inleds den 12 september klockan 22.

Jag får säga som Ola: Så mycket tv, så lite tid. Och liv.

Colorado Avenue

Är fortfarande som klistrad vid Colorado Avenueboken. Måste fixa Lanthandlerskans son som pocket nu i veckan så jag inte blir allt för rastlös innan filmen kommer i höst.

Colorado Avenue spelades in i Nykarleby förra sommaren. Nicke Lignell sa i en Hbl-intervju förra veckan att han nu fått lära sig tala Nykarlebydialekt för filmen. I boken är det då rakt ingen Nyykabidialekt, snarare någon sorts sydösterbottniskt sammelsurium.

Här är i alla fall filmens trailer, och visst klingar det ställvis lite bekant.
Titta noga på trailern så ser du också ångloket Emma som trafikerar på den smalspåriga museijärnvägen i min gamla hemby Kovjoki. Ska jag våga gissa att det är Hysaladepån som är omdöpt till Siklax?

Härliga oväder

Ja, ja, jag vet att man inte ska bli pillrig och glad av något som förstör andras hem och liv. Men jag är så barnsligt förtjust i oväder. Speciellt stora hemska dylika. Ställen där en högre makt tycks ha satt ner sitt pekfinger och dragit fram genom landskapet gör mig alldeles pirrig i hela kroppen.

Min kollega Sanna åker snart till New Orleans för att göra ett efter Katrina-reportage. Hur avundsjuk jag är går inte att mäta på en skala. Jag sitter i stället kvar på jobbet med utsikt över Tuppens torg och nöjer mig med att se måsungar segla i vinden. Och ritar alla väderkartor jag kommer över. Som den här.

Första dagen på jobb

Ångest! Jag har hunnit spendera tre timmar på jobb efter semestern och
ångesten kryper som pissmyror under skinnet. Det är inte jobbigt i sig
att vara tillbaka, men bristen på arbete får mig att klättra på
väggarna. Det är sommartorka i nyhetsflödet ännu känns det som.

Har fördrivit tiden genom att rita av en ny bilmodell som knappast ska
användas, men som någon gång kanske kan nyttjas som bakgrund till något.
Och så har jag lunchat en fantastiskt god svamppasta på Scandic Marski.

Bara fyra och en halv timme kvar av dagen och nu blir det en halvtimmes
eftermiddagsmöte. Det kanske blir ändring på den hemska sysslolösheten
efter mötet då vi ritar upp morgondagens tidning.

Är politik sexigt?

Det finns några saker som jag inte förstår. (Ödmjukt eller hur?) :)
Varför blev till exempel vår statsminister Matti Vanhanen utsedd till Finlands sexigaste man för nån tid sedan? Precis vad är det som är så sexigt med honom? Och var?

Här om dagen läste jag i SvD:s ledare att Vladimir Putin sexat till sig också. Som en riktig amerikansk cowboy visar han upp sig för kamerorna under sin lilla fiskesemester i Sibirien med furst Albert av Monaco. Vad är det med dessa politikens män? Det är ju allmänt vedertaget att sex säljer, men vad vill Putin säga med det här utspelet? Eller blev han bara ertappad under en Brokeback Mountain-tur med Abbe?

Ground Zero - igen

Deutsche Banks skrapa som återuppförs vid Ground Zero i NYC drabbades under gårdagen av ett bakslag. Den alltjämt tomma byggnaden fattade eld på vad som tros vara 15:e våningen och svart rök steg över New Yorks skyline. Jag tror trots allt inte att det var en lika stor smäll för Deutsche Bank som för Manhattanborna som återigen blev tvungna att se svart rök stiga från tvillingtornens gamla plats.

Brandstationen vid 6th Avenue / Houston Street som ryckte ut för att släcka elden igår miste två brandmän och fick 18 skadade i utryckningen. 2001 miste samma brandstation 11 av sina brandmän.

Jag minns så tydligt den ödesdigra dagen 2001. Jag hade nyss kommit hem från semestern i New York och fick ett sms av en tidigare klasskompis om att jag kanske borde kolla in CNN.com. Sajten var överbelastad så jag sprang in i konferensrummet på mitt förra jobb, där fanns en tv och ingen trodde mig då jag skrek ut i korridoren att WTC i New York träffats av flygplan. Den kvällen satt jag som paralyserad framför tv:n hemma.

Hur kändes det då, 2001, för New Yorkborna? Jag tror inte det finns ord att beskriva det, människor drevs till sitt yttersta och jag tror att det i all sin hemskhet skapade en starkare känsla av samhörighet. Jag fick den kvällen telefonkontakt med Mimi som jag träffat i Reykjavík veckan innan New York-resan och som jag bodde hos i Brooklyn ett par dagar under semestern. Hon var påväg till kyrkan för att be, det enda hon visste var att en jättelik svart pelare av rök steg upp från Manhattan. Hon var skärrad, för till kyrkan brukade hon då rakt inte gå utan mycket god orsak.

Om jag skulle ha sett rökpelaren stiga från Manhattan igår hade det sannolikt lockat fram den samma paralyserade Björn som satt framför tv:n för sex år sedan.

• Svenska Dagbladet
• The New York Times
• CNN.com
• USA Today

Dracula var först

"Man lär så länge man har elever" stod det inristat på en keramikplatta ovanför svarta tavlan i min fysiklärare Kerstins klass då jag gick i gymnasiet. Med jämna mellanrum ploppar citatet upp i mitt huvud. Så även idag.

Har läst presshistorik och några rapporter om informationsgrafikens användning i europeiska dagstidningar för att känna mig förberedd på torsdag då jag ska föreläsa på formgivningsinstitutet i Lahtis. Vad jag inte visste var att den första tryckta nyhetspublikationen i världen dels kom från Europa och dels att den handlade om Dracula. (Pettersson & Strand. Mälardalens högskola 2002.)

1485 utges relationen "Djävulsprinsen" Dracole Weyde som handlar om den rumänske vojvoden Vlad III (1431-1476). Vlad III var ståthållare för Valachiet och den som vi senare kommit att kalla greve Dracula. Vojvoden spetsade levande människor på vassa träpålar och höll sedan middag på platsen för massakern. Europa pyrde av rykten om den blodtörstande adelsmannen och i Sverige lär skillingtryck om "Pål-Djefvulen" ha förekommit. Träsnittet visar vad som var den tidens pressfoton.

Att sådant.

Frukost på amerikanskt vis

Fick för mig att testa ett nytt recept. Det händer då och då att jag får en snilleblixt och måste omvandla den till ett fungerande recept. I går var det att göra helt vanliga amerikanska pancakes. Var säkert mentalt påverkad av språket i Colorado Avenue, för när jag läste receptet förvandlades alla svenska ingredienserna till svengelska ord i mitt huvud.

Resultatet var toppen, så här kommer receptet:

American Pancakes (4 p)
250 g mjöl
100 g strösocker
7 g bakpulver
5 g vaniljsocker
1 ägg
1 äggula
5 dl mjölk
30 g smält smör

Blanda alla torra ingredienser i en skål, vispa lätt äggen och smöret med mjölken så att allt blandas. Häll därefter hälften av vätskan i de torra ingredienserna och vispa smeten slät. Häll i resten av vätskan och vispa igen smeten slät. Smeten ska vara rätt tjock för att inte rinna iväg i stekpannan. Stek på medeltemperatur i vanlig stekpanna cirka 8 cm stora plättar 1 minut på var sida.
Ställ plättarna på varandra och pudra florsocker mellan dem. Avsluta med några färska bär, hårt vispad grädde och mycket lönnsirap.

Jag försökte mig också på att göra en spaghetti al limone igår. Man kan göra mycket annat med en stor bit Parmigiano-Reggiano än slänga den med soporna insåg jag när pastan var klar. Det receptet tänker jag inte lura på någon annan kan vi ju avrunda den pinsamheten med.

Ljuva morgon (eftermiddag?)

Har just malt en handfull kaffebönor till pulver och låter morgonkaffet dra. Sitter på balkongen med rostat bröd och äppelmos och väntar på att kaffet ska bli klart.

Det blåser lite och molnen swischar förbi. Åh vad ljuvligt att vara ledig. Sista helgen innan jobbet kommer emot med en hel vecka kvällsturer.

Bättre än igår

Efter gårdagens försäkringsbolagsnegg gick jag till sängs och tänkte positiva tankar. Affirmation, berättade Babben Larsson i Sommar i P1, är den bästa sorten av egenvård. Hon tänkte innerligt att semestern inte kan bli sämre, och dagen efter bröt den vilda tonåringen armen så de var tvungna att sända henne till sjukhus. Semestern blev bättre.

Här har det också blivit bättre. Mycket bättre. Bad ett annat försäkringsbolag om offert och fick ett riktigt lovande förslag av dem. Gick in till Eva-Lena på Ålandsbanken idag för att fixa det nya kontot till företaget och fastnade i en intressant diskussion om hur hennes klassträff varit. Ibland önskar jag att jag varit i Finland då vi hade vår senaste klassträff, skulle vara roligt att se hur många som fått barn, vem som klättrat hur högt på karriärstegen och vilka som åren inte varit nådiga mot. :)

Fick också höra att Elly kommer på tredagarsvisit till Helsingfors i september. Har inte sett henne sedan hon flyttade till Kanada för nåt år sedan. Försökte få till en rendez-vous då jag var i London senast, men vi lyckades inte synka våra förehavanden. Så nu passade jag på att bjuda hit sällskapet på balkongvin i stället. Ser riktigt mycket fram emot att träffa henne igen.

Och så sitter jag och skriver på en sprillans ny oskuldsfullt vit MacBook. Vacker som en dröm är den och med små finurligheter som magnetisk strömkontakt och inbyggd webbcam. Den här lilla maskinen är som en våt dröm, man blir alldeles pirrig av att bara tänka på den. Borde förbereda min föreläsning på formgivningsinstitutet istället för att blogga på den, men kunde inte låta bli att testa!

Dagens fynd: fem dvd-skivor (varav tre Almodóvarfilmer) för 18 euro på Anttila. Lycka!
Dagens tv: Köksmästare Gordon Ramsay skriker sig hes i tredje säsongen av Hell's Kitchen går i staterna nu och vi har slaviskt sett tre avsnitt på raken idag. Nu ett till. "Use a non-stick pan, it won't stick. That's why it's called non-stick. You worthless cow."

Semesterns sista dag

Nu är semestern nästan slut. Men det känns inte som om jag skulle vara på väg att dyka rätt in i vardagens mörka pöl utan flytväst. Det är bara 64 dagar kvar till solsemestern. Två veckor på Teneriffa låter väldigt pensionärsmässigt och fantasilöst tycker de som jag diskuterat resan med. Men för oss är det precis vad som behövs. En stund utan internetuppkoppling, utan tvångsmässigt tv-serietittande och utan hemmamåsten. Att vi dessutom reser tillsammans med Netti, Pedro och underbara guddottern Cassandra är som grädde på moset.

Jag har dessutom kommit in i en riktig bokslukarperiod nu. Försökte komma in i rätt flow första veckan av semestern, men först nu känns det som per automatik. Plöjde nyligen igenom Mats Strandbergs Jaktsäsong och Bekantas bekanta, följt av en rad citat- och aforismböcker för att nu vara klistrad vid Lars Sunds Colorado Avenue. Tack för boken Netti och Sarah! Jag kommer på mig att stundvis vara djupt allvarsam och stundvis sitta småleende åt berättelsen om Dollar-Hannas Amirikaliv och återkomsten till Finland.

"Hannas mor slog i kopparna: försiktigt och omsorgsfullt, som om det ej varit vanligt kaffe utan vinet som förvandlas till Jesu dyra blod. Hon hällde sitt kaffe på fatet. Och klippte av en flisa toppsocker med den svarta järnsaxen. Och höjde fatet, balanserat på utsträckta fingrar. Och blåste. Och placerade sockerbiten mellan läpparna. Och slöt ögonen. Och sörplade.
En gammal kvinna som ljudligt och njutningsfullt dricker kaffe på bit, med hucklet på huvudet och rynkiga ögonlock slutna; hon inramas av dagsljuset som flyter in genom fönstret bak hennes rygg och mot ljuset är hon en siluett, klippt ur svart papper; då tänkte Hanna: detta är sannerligen Finland!
Och hon tänkte: nog var Amerika ett väldigt och mäktigt land, men ingalunda kunde kvinnfolket där hålla kaffefatet som man gör i Finland, inte kunde de i sitt överflöd njuta av kaffetåren som man njuter här."

Försäkringshelvete

Recept på förstörd dag: ring försäkringsbolaget för att be om en utvidgning av ditt försäkringspaket.

I femton minuter satt jag tyst och hörde på biträdets förklaringar till varför vi inte kan få flytta över vår hemförsäkring, reseförsäkring och några andra försäkringar till det försäkringsbolag som sköter vår bil- och trafikförsäkring.

Och på min fråga, femton minuter senare, om jag kan få allt på papper eller e-post för att kunna gå igenom det får jag ett nekande svar. Jag borde tydligen ha antecknat allt hon sagt och med tanke på hennes tonfall högst antagligen också kännt dåligt samvete för att jag hade mage att fråga om de vill ha oss som större kund än vi är nu.

Jag - en immigrant

Min gymnasielärare i modersmålet, Annette Kronholm-Cederberg, jämförde i gårdagens Vasabladet den digitala ålderns inverkan på skrivkulturen med boktryckarkonstens revolution under medeltiden.

Hon tangerar det som jag ser som ett problem i skolan. Att ungarna som föds rakt in i den digitaliserade kommunikationskulturen nu lär sig "rita" bokstäverna och den sammanhängande skrivstilen i grundskolan. Senare skriver de sina prov och slutskrivningar med just den skrivstilen. Det är inte deras första skrivsätt. Deras första skrivsätt är det med tangentbordet. Något som min och tidigare generationer lärde sig först på åttan i högstadiet under maskinskrivningslektionerna då vi klistrade vita lappar över bokstäverna på de manuella skrivmaskinerna.

Jag inser efter att ha kommit halvvägs genom Annettes kolumn att jag mot min vilja går under kategorin gamla gardet. Jag är född under 1980-talets första år, uppvuxen med att hyra inte bara filmen utan också videoapparaten, Nintendospel på fritiden och Dymomaskiner där texten kom ut på små självhäftande remsor med bokstäverna tryckta i relief.

Ungarna idag lever i symbios med allehanda kommunikationsmedel. Mobilen, Messenger och Lunarstorm har tagit över gaturallyt i Jeppis och andra umgängesmetoder som var mer regel än undantag då min generation var tonåringar. Barnen och tonåringarna idag är infödingarna i skrivkulturen där jag blott är en immigrant.

Blixtförälskad uti stormen

Äntligen! Jag som var så avundsjuk på Jakobstadsborna som fick åskväder här om kvällen. I går hade vi ett litet dundermoln ovanför stan mitt på dagen också, men inget i stil med det monster som Jakobstad såg. I natt däremot - oj, oj, oj, säger jag bara.

Då vi gick till sängs där runt halv tolv såg det ut som vilken stadsnatt som helst, ett gråorange täcke över stan och svag vind i träden utanför sovrumsfönstret. En kvart senare lystes rummet upp genom rullgardinen av tiotals blixtar per minut. Inget muller hördes, men jag kunde inte låta bli att tassa upp och sätta mig i arbetsrumsfönstret och titta ut över skolgården här bakom huset. Det varken regnade eller mullrade, men oj så många vackra gaffelblixtar som syntes.

En kvart senare gav jag upp då jag tyckte mig ha fått den årliga dosen åskväder på en kväll. Strax efter att jag krupit ner under täcket small det till och sovrummet blev alldeles vitt för ett ögonblick. Det lät som om en militär skjutövning just inletts utanför fönstret. Jag rusade upp och blev vittne till två markblixtar med öronbedövande smällar. En gick ner i eller nära tv-tornet 300 meter bort och den andra tror jag att slog ner vid hotellet bara hundra meter från vårt hus. Med tallriksstora ögon och uppspelt som ett fiskstim kunde jag gå till sängs en halvtimme senare då åskvädret igen övergåt till tysta blixtar.

Imorse fick jag via Meteorologiska institutet reda på att åskvädret kommit in mycket sakta från sydväst i en nordostlig riktning. Till en början hade bara en åskcell med in-cloud-blixtar bildats och lite senare hade två ytterligare åskceller tagit form. En av de senare cellerna sände ner blixtar till marken. Totalt sett var det inget ovanligt stort åskväder, bara 7 000 blixtar sträckte sig mellan mark och moln, vanligtvis ser våra regioner två åskväder med över 10 000 blixtar per sommar.

Men njutningen var fullkomlig. Inte sedan friidrotts-VM på Olympiastadion 2005 har jag upplevt ett så mäktigt åskväder på nära håll. På kartan syns blixtnedslagen från gårdagen, färgkoderna visar klockslagen (i UTC-tid, addera 3 timmar för att få finsk tid) och siffran efter klockslagen är antalet nedslag. (Källa: Meteorologiska institutets blixtradar.)

Jag tog i början av sommaren initiativ till en åskvädersartikel i tidningen, min kollega Annika R skrev den och jag illustrerade. Klicka här för att gå till Hufvudstadsbladets webbarkiv (den saknar grafik, men om du klickar på bilden här intill ser du hela uppslaget).

Öppet till Bolibompa

Jag har oräkneliga gånger förundrats över hur olika det svenska språket används i Sverige och i Finland. Inte bara de egna orden, utan innebörden i det man säger och sättet på vilket man framför sitt budskap.

I Finland känns det mest som om man framför fakta. Punkt slut. Minsta lilla knorr på framförandet tror jag att här hos oss skulle uppfattas som trovärdighetssänkande och oseriöst. Här är bara ett av många exempel:

Skylt på rulltrappan i Sverige: "Jag är ur funktion. Reparation tillkallad klockan 09:55. Jag beräknas fungera igen efter klockan 16:00. Trapporna ligger 20 meter till vänster."
Skylt på rulltrappan i Finland: "UR BRUK"

Åtminstone jag blir glad av att gå i trapporna i Sverige. Hemma i Finland spottar och svär jag istället. Förra veckan såg jag den här skylten i Swedbanks kontor i Skellefteå och blev full i flin. Banken har förlängt öppettiderna och håller nu öppet ända till Bolibompa! :)

Sniffel

Huvudvärk, svullna lymfkörtlar i halsen och lättirriterad. Syndens pris eller priset jag får betala för att ha struntat i det fina vädret idag? Vilket som, det är synd om mig. När jag blir sjuk blir jag mer stereotyp man än jag någonsin annars lyckas vara ;)

Mamma ringde i kväll och berättade att det åskade riktigt ordentligt i Jakobstad. Önskar att vi vore där. Vattenmassorna som Jakobstads tidning skriver om är den tråkiga bieffekten av riktigt ljuvliga åskväder.

Svag i anden

Sista semesterveckan har börjat och först nu känner jag mig som en semesterfirare. Klockan är snart halv fem på eftermiddagen och jag har inte krupit ur pyjamasbyxorna än.

Det är perfekt väder ute, 35 grader visar termometern på balkongen. Solen skiner, vinden står nästan stilla och bara några höga Altocumulusmoln syns här och var. En perfekt sommardag alltså. En sådan dag då man ska vara ute på stranden, sitta i trädgården med en bra bok eller flämtande städa skåpen som man lovade i en svag stund i går.

Men nej, jag har suttit som klistrad framför datorn och petat ihop den här bloggen. Jag som aldrig skulle blogga om det inte var jobbrelaterat. Något har hänt med min viljestyrka. Jag har länge hört till den lilla klick människor i i-landssamhället som blankt vägrat se Sagan om ringen-trilogin. Veckan före semestern blev jag övertalad att se den första filmen. Sen kunde jag inte slita mig från de två efterföljande. (Jessica: ledsen att jag svek dig i anti-Tolkienklubben, men du anar inte vad du gått miste om) ;)

Nu fastnade jag i bloggträsket också. Vad kommer näst?

Missa inte den nya miniserien Superstorm på TV4 imorgon tisdag klockan 21! Jag som sedan hedenhös varit en vädernörd väntar med stor spänning på den brittiska väderthrillern i tre delar.