Virrvarr

Jobb: Äntligen klar med graficus giganticus om ryska försvaret. Stockholmsgrafiken blev också klar i dag. Äntligen. Pust och flämt. I morgon ska ett resepaket om Malaysia plockas ihop.

Tv: Jag hade gåshud och darr på underläppen efter att både Amanda och Marie sjungit i kvällens Idol. Oj, oj, oj så vackert. På ett sätt hoppas jag ju att varken A eller M går vidare utan söker sig österut och blir superstjärnor i Finland. As if. Hur stor är sannolikheten? ;)

Helg: Vi tågar upp till Jakobstad i morgon kväll för att hjälpa mamma flytta till den nya lägenheten i centrum. Ska försöka pressa in ett besök till världens bästa guddotter mellan flyttkartongerna. Har tankat macbooken full med tv-serier och nya filmen Knocked Up så vi säkert inte ska somna på tåget och vakna upp hundra timmar för sent i Uleåborg.

Semester: 30 dagar kvar. Betalde resan för en timme sedan, så nu återstår bara att muta galna vetenskapsmän att modifiera vädret så vi säkert får sol och värme. Men jag tror faktiskt att de har lite varmare på Teneriffa i november än vi har. Så det blir säkert bra.

Shopping: Köpte skrivaren som jag så länge dreglat över i dag. Nu är vi färglaserskrivarägare. Jag tycker det var på tiden. Men hur stor är sannolikheten att man i en miljonmetropol ska stå i varuhusets kassakö bakom samma familj två gånger på bara någon månad. Kommer ihåg kvinnan mycket väl efter att hon förra gången försökte snatta kläder och lura kassörskan. I dag smällde hennes man en yoghurtburk i golvet mitt framför mina fötter. Kommer att springa nästa gång jag ser henne på Jumboprisma.

Facebook: Tar fortfarande allt för mycket av min tid. Skoj att hitta gamla bekanta som man varit på vippen att tappa kontakten med, men varför ska jag alltid, ALLTID, fastna i triviafrågesporter eller folks fotoalbum?!

Alla dessa ögon

I fjolårets (tror jag det var) svenska Idoltappning påstod Kishti Tomita att artistynglet "glittrade med båda ögonet". Precis så sa hon.
Miss Tyra Banks trumfkort och eviga lektion för blivande amerikanska toppmodeller är att le med ögonen.
Första killen ut i kvällens Idol sjöng med ögonen enligt Daniel Breitholtz.

Så min fråga är nu: vad brukar du göra med ögonen?

En del straffas direkt och andra efter nio månader

Ödet leker katt och råtta med mig i dag.

Jag hann skriva mitt senaste inlägg, titta på första halvleken av svenska Idol och logga in på Facebook innan verkligheten hann ifatt mig. Och slog mig rakt i ansiktet med Stora Stålhandsken.

Bland mina kontakter på Facebook har jag röstats fram till en av de bästa potentiella papporna.
Så nu ska jag väl ta tillbaka allt jag sa om fula barn och omformulera det till att mamman i tv4 har barn med väldigt speciella gåvor. Och tacka vännerna på Facebook ;)

Jag - en dålig människa

Jag är på så många sätt en hemsk person. Jag ger inte pengar till tiggare på gatan. Jag är faktiskt rädd för dem.

Och så tycker jag (jag vet att man inte får säga så här) att hon med tre barn i "Ensam mamma söker" på TV3 har världens fulaste barn. Så. Nu var det sagt och jag kommer att brinna i evighet. Men det är ju sant! Varifrån kom de generna?

Svenska öron

Skylt på hundutställning: 20 svenska öron för 10 euro. :)

Höst = äpplen

Lika traditionellt som gran till jul är mitt äppelmoskok i september. Och nu är det avklarat för i år.

Testade ett nytt recept som åtminstone fyllt lägenheten med en underbar doft av höst. Och de första smakproven var dessutom mycket lovande.

Här kommer receptet:
Låt 2 kg skalade, urkärnade och kvartade äpplen sjuda i 4 dl vatten med en skårad vaniljstång i 30 minuter. Blanda 3 dl pektinsocker med 1 tsk Atamon och rör ner i äppelmoset. Häll upp på burkar, låt svalna och frys.

Åh, så pinsamt!

Natten till onsdag överraskade programledaren Eva Nazemson tv-tittarna på TV4 plus med något som verkligen inte händer dagligen i direktsändning.

Programmet Nattliv har enligt TV4 plus bara mellan 5 000 och 10 000 tittare, men programledaren har redan lyckats bli kändis tack vare förra veckans incident. Avsnittet hade efter att det publicerats på YouTube på ett dygn dragit över 130 000 tittare. När jag skriver detta ligger tittarsiffran på 194 200.



Andra minnesvärda tv-sekunder är väl de här:

• Staffan Dopping slinter på tungan i TV4:s Nyhetsmorgon.”Jag har lite grön kryptonit i fittan... fickan här”.
• TV4:s Petra Nordlund kallar USA-korrespondenten Bertil Karlefors för Bertil Falukorv.
• Programledaren i SVT 24 ska precis avsluta sändningen när hon plötsligt fiser.

Kvalitetskontroll

Gräsänkling som jag är för tillfället (O är på arbetsresa till Sthlm) så passade jag på att gå ut och äta med Oo ikväll. Det är alldeles för länge sen vi senast tillsammans åt ute kunde vi konstatera bland en massa andra ämnen som skulle manglas.

Mr. O förfasade sig i går över hur folk klär sig i Finland. Landet som modet missade formulerade han sin fasa. Jag tycker samma princip gäller då det kommer till kvalitetskontroll. Speciellt på restauranger. Då jag spenderar pengar på att andra gör min mat och får chansen att visa upp sin yrkesskicklighet godtar jag inte slarv och arrogans.

Är det då jag som är för kräsen eller bor vi i landet som kvalitetskontrollen inte funnit? Borde det inte vara köksmästarens sak att se till att den mat som serveras är varm om den ska vara varm och har den rätta balansen mellan smakerna?

Jag är glad att jag får äta varje dag och har råd att unna mig något speciellt då och då. Men det blir inte speciellt om ingen engagerar sig. Jag är trött på att äta från kantstött porslin och behöva störa serveringspersonalen i rökpauserna för att påpeka att vi fått mat men inget bordssilver eller att våra vattenglas ebbat ut. Jag betalar för att de ska få visa vad de går för och jag tolererar inte att själv behöva stå för kvalitetskontrollen.

Trots att både kantarellsoppa och sabayonnefrukterna smakade som de skulle.

Mjau

"Ett hus utan katt är som ett akvarium utan fisk."
Jean-Louis Hue

Fierce!

America's Next Top Model har kört igång med en nionde säsong på amerikansk tv i veckan. Jag har aldrig slutat fascineras av Tyra Banks förmåga att utstråla feelgood och gemenskap.

Hon har plockat upp hundratals vanliga tjejer under åren och med sitt kändisskap hjälpt dem bli modeller på en internationell marknad. Utan att själv framstå som äregirig eller uttjatad. Jag kan bara inte sluta beundra kvinnan. Och än en höst ska jag sitta klistrad framför tv:n och lära mig le med ögonen.

En ny idol föds

Åh, det är så spännande att följa med de svenska Idoluttagningarna varje kväll nu. Jag förstår fortfarande inte hur vi i Finland lyckas göra så halvdana tv-satsningar i jämförelse.

Idol på tv4 är bättre än något tidigare år. Mycket tack vare programledarna Carina Berg och Carolina Gynning som inte bara gör sitt jobb utan även lyckas pressa in självironi och gränslösa mängder humor i sina korta inslag.

Förstås är det lika pinsamt som vanligt att se de tävlande göra bort sig, men det har också dykt upp en hel del positiva överraskningar. Dj:n Zitron som verkligen inte ser ut som en popartist låter ju hur jäkla skönt som helst. Det gör också Skelleftepolisen Björn, BigBrother-Marie Picasso och Mathias som liknar fjolårets Snyggerik.

Men den ständiga favoriten år efter år är ändå sångcoachen och Idoldomaren Kishti Tomita. Jag saknade hennes hallelujahmoments ifjol, i år har vi redan hört två stycken.

Äntligen höst i Helsingfors

Ombrytare ...

... så kallar en del layoutjournalister sig. Jag föredrar slutet -journalist, eftersom de flesta som gör just den delen av tidningsprodukten är precis lika mycket (eller lite) utbildade journalister som de som är ordbrukare och gör skrivhantverket.

Det är jobbigt att alltid, dag ut och dag in, behöva påpeka denna självklarhet. Bara för att man gör layout betyder det inte att man inte kan skriva. Dessutom är många, riktigt många, av de rubriker, bildtexter, citat, ingresser och notiser i tidningen skrivna av just layoutjournalisterna.

Jag är inte specialiserad på layoutjournalistik. Jag är nyhetsgrafiker, gör alltså illustrativa förklaringar av sådant som inte kan fångas på bild eller som annars måste beskrivas med allt för många ord. Då och då hoppas jag ändå in på layoutplats för att hålla kunskaperna vid liv.

I dag har vi haft en genomgång av tidningssidor som ska sändas in till vårens europeiska layouttävling (den som vi vann i år). Och just då kände jag mig som en (om)brytare. Jag har nu jobbat så pass länge på redaktionen att jag börjar känna mig trygg inom de strikta formmallarna vi har. Då och då har jag vågat ta mig friheten att släppa alla tyglar och se hur sidorna blir. Det har blivit medvetna regelbrott, ohemula lösningar och en hel del oj och voj. Mest oj och voj. För jag har verkligen brutit sönder de traditionella Hbl-modellerna, men jag vill samtidigt visa vad jag går för då det kommer till nyhetsförmedling. Och om rätt material landar på mitt bord på rätt tidpunkt.

Så det är med en blandad känsla av pinsamhet och överdriven stolthet som jag sett några av mina sidpar plockas ut som tävlingsbidrag i dag. Än en gång måste jag påminna mig själv om att det är läsaren som är viktigast, inte att jag får branscherkännande.

För sist och slutligen fastnar jag än en gång i fåfängans nät.

Ett steg bakåt

I går kväll skrev Svenska Dagbladet att man i Stockholm överväger att slopa natturerna på tunnelbanan och pendeltågen under vardagar. Under helgerna skulle dock tågen gå som vanligt, men en högre nattaxa skulle kunna införas.

Att rälstrafiken går så pass sent som den gör, tycker jag att är en av de stora fördelarna med Stockholm som metropolområde. Här i Helsingfors är vi i den situationen att den regelbundna lokaltrafiken slutar trafikera tidigt om kvällarna. På vardagar slutar metrotågen att gå kl. 23.20, spårvagnarna till vår stadsdel redan klockan kl. 23 och lokaltågen runt midnatt. Därefter har vi 150% nattaxa på nattbussarna som under går ut till en del av stadsdelarna.

Men jag vill inte, jag rent av vägrar åka nattbuss. Bussarna är oftast så fullpackade att dörrarna inte ens kan stängas och luften tar självfallet slut direkt. Det är inte heller utan orsak som nattbussarna, som kör i långa kringelkrokar runt stan, döpts om till vomit-express. Det är inte heller underligt att vi har kilometerlånga taxiköer i stan under helgerna. Trots att det finns ett tusental trafikerande taxibilar.

Tacka vet jag regelbunden rälstrafik och färre bilar och bussar i storstäderna. Det är inte bara en fråga om trygghetskänsla utan också en viktig faktor vad gäller miljöpåverkan.

Jag önskar Stockholms beslutsfattare välkomna till Helsingfors för att se hur forntidens lokaltrafik fungerar. För det verkar vara precis vad man vill åstadkomma i Stockholm nu.

Hur ska jag hinna med allt

Vad är det med tv-tablåerna egentligen? Varför ska allt bra visas samtidigt?
Nu kommer du säkert att förklara för mig om prime-time och reklamintäkter och tävlingen om tittarna. Det är därför det är så skönt att ha en blogg. Jag tror för en stund att jag ställer en djupt filosofisk fråga. Och får tro det utan att någon avbryter mig.

Det är också en av anledningarna till att jag förespråkar videokonferens som mötesform. Då måste man trycka på en knapp för att få taltur. Och bara en människa i taget kan tala. Jag blir inte bara yr och okoncentrerad av vanliga möten, utan också urförbannad på folks ohyfs att avbryta varandra och leka hönshus.

Tillbaka till tv-temat. I kväll kommer både Idol, House, Kristallgalan, Sjukhuset, Nigella, 4D om för magra kändisar, CSI, Pussycat Dolls och Bad Girls inom en ram på tre timmar. Hur ska jag hinna se allt? Dessutom har vi den pågående amerikanska säsongen av Top Chef på gång via nätet som bäst. Det kan man tack och lov se då man har tid. Men man vill ju hinna se allt och ha lite liv vid sidan om också. Är det att kräva för mycket?

Förra veckans mest sedda tv-program på de svenska kanalerna ser ungefär ut som vår kvällsrutin. Jag har säkert skrivit om de flesta redan. Svensson, Svensson som var suveränt som vanligt, trallvänliga Dobidoo, Babben & co som slog alla rekord samt Idol och Ensam mamma söker som gör att våra skämskuddar i soffan är i konstant användning.

Fick ett mejl om motioner till fackförbundets årsmöte idag. Jag ska försöka få fackavdelningen hos oss att tala för 28 timmars dygn så man hinner med något annat än jobba och se på tv.

Grattis mamma!

Dagens citat

"If you talk to God, you are religious.
If God talks to you, you are psychotic."

Kanaadafrämand

Thanks a million Elly, Dave and E-L for your visit. It was definitely too long since we last had the time and possibility to meet up.

We're still loving your company!
-not joke- ;)

Underbara lördagkväll

Efter en kursdag som gått över alla förväntningar både på innehåll, utbyte och inspiration har Helsingfors ursäktat sig för morgonens ösregn. Solen strålade som värsta majdagen under eftermiddagen.

Och så har tv-säsongen nått nya höjder. Min gamla följeslagare Svensson Svensson på SVT är tillbaka med nya avsnitt. Suzanne Reuter är min klippa. Det finns inte många skådespelare som når upp till hennes nivå om man frågar mig. Jag vet inte hur många klichéer och superlativer jag ska rada på varandra här. Men mina tidiga lördagkvällar är räddade nu.

Räddade är även de lite senare lördagkvällarna. Babben Larsson, Svea rikes humorguru nummer 1 har äntligen fått en egen pratshow på bästa sändningstid. Henne har jag också upphöjt till husgud. Detta efter en av hennes ståuppföreställningar i Jakobstad under det sena nittiotalet. Att hon nu bjuder in kändisar att delta i pratshowen och senare grillas av Sveriges fem främsta komiker är hejdlöst underhållande.

Allan Svensson förklarade i premiärprogrammet hur han blivit kvitt cigaretterna: Hypnos, akupunktur och plåster. Babben: Det låter precis som mitt sexliv!
Kristallklart!

Och äntligen ser vi imitatören Maria Möller i tv igen. Jag hoppas att åtminstone hon kommer att vara kvar i komikerpanelen under höstsäsongen av Babben & co.

Dagens allra bästa nyhet är dock att mamma fått ny lägenhet. Mitt i stan dessutom. Stort problem är alltså ur världen.

Päronanka i ögat

Dagens lista på varför jag inte är på gott humör:

• Helsingfors är dränkt i regn i dag.
• Jag skvätte päronanka (såntdär badbubbel i små figurer) i ögat igår.
• Är uppe med tuppen, fastän det är helg.

Men till den positiva listan kan tilläggas:

• Sitter och väntar på att årets intressantaste föreläsning om framtidens dagstidningsformgivning med Javier Errea.

Lyrisk

Jag har lagt mig till med en ny egenhet. Yrkesskada påpekade min chef under lunchen i dag att det kallas. Jag läser inte tidningar längre. Jag beskådar tidningar.

Hur intressant en artikel än må vara, så är det helheten med bilder, citat, rubriksättning, illustrationer, grafiska lösningar och mellanrubrikerna som får mig att fastna för vissa artiklar. Hur tråkiga de till innehållet än må vara. Jag läser alltså inte de allmännyttiga och viktiga nyheterna om de inte är attraktivt formgivna. Kräset? Ja, det tycker säkert vissa. Jag vill hellre kalla det kvalitetsbehov. ;)

Har suttit hela förmiddagen på seminarium tillsammans med tolv journalister från tidningen Bergens Tidende i Norge. Vi har visat upp vad vi kan göra och de har visat upp vad de kan göra. Vår gemensamma nämnare är att bägge tidningarna vann European Newspaper Award i år. Och jag är som ett litet barn i godisaffären. Jag snappar upp, granskar i sömmarna, slickar i mig deras yrkesskicklighet. Allt i förhoppning om att en dag själv kunna stoltsera med ett branscherkännande.

Allt detta för den egna fåfängans skull. Det viktiga är ju, trots allt, inte vad andra i branschen tycker, utan att läsaren ska känna att det jag gör är viktigt och informativt för dem.

Slarvfel!

Antingen är det gårdagens kungliga upptäckt som gjort att jag granskar bilder bättre eller så har bilderna blivit sämre.

Jag hittade den här pressbilden för filmen Colorado Avenue på den ledande pressfotobyrån. Här sitter Otto Näs (Peter Kanerva) i sin T-ford tror jag det är. Tidpunkten är tidigt 1900-tal och bilarna är svarta och klumpiga.


Ta en extra titt i reflektionen på bilens sidospegel. Är jag den enda som tycker det är lustigt att Peugeot redan 1920 hade lanserat sin halvpaketbil Peugeot Partner. Röd dessutom. Och att en långtradare står invid gärdsgården?

Österbotten snart?

Jag har en mycket underlig känsla i maggropen i dag.
Österbotten verkar inte ligga så långt bort i framtiden som det hittills
verkat.
Tänk om O får jobb uppe bland kossor och skog ute på slätten, då blir vi
österbottningar. Igen för min del.

Då kommer frågan. Vad ska jag göra?
Jag kan ju bara drömma om att ha råd att leva som hemmafru. Även om
tanken lockar.
Två månader skulle det väl vara roligt, sen skulle jag nog klättra på
väggarna.

Så JT och Vbl, se det här som en öppen ansökan. :)
Nyhetsgrafiker på Hbl söker jobb?
Låter lite som en dokusåpa a`la Bonde söker fru.

Tribute in Light

Jag glömde publicera den här bilden i går morse.
Den visar New Yorks skyline på kvällen den 11 september. De två ljuspelarna kommer från platsen där tvillingtornen en gång stod. Det är så vackert så man får rysningar.

Ljuspelarna syns vid goda väderförhållanden över så gott som hela New York State och förstås in över New Jersey. Piloter har dessutom meddelat att de sett de två strålarna så långt borta som i Cleveland, Ohio.

TV4 + MTV3 = SANT?

Jag gjorde en intressant upptäckt i gårkväll.

Jag bläddrade bland alla tv-kanalerna och satte en hel massa
dokumentärer på inspelning (vi har alla kanalerna i tv-utbudet
avgiftsfritt i två veckor) då jag till min stora förvåning märkte att de
program
som i svenska TV4 utannonseras för TV4 fakta och TV4 film, går på precis
samma tidpunkt på finska MTV3 fakta och MTV3 film. Med svenskt tal/text
dessutom!

Så för 9,90 euro i månaden överväger jag nu att skaffa ett kanalpaket till.
Trots att det vore hundra gånger vettigare att skaffa gymkort istället
för tv-kort för pengarna.

Kungliga brister

För andra gången i mitt liv måste jag ifrågasätta svenska kungahusets omdöme. Bruneiaffären var förstås det första tillfället. Nu gäller det dock inte knugen, utan gemålet Silvia. Så gammaldags som kungahuset framställs så tvekar jag inte en sekund på att det är hustrun i hemmet som ska sköta städningen. Men kan hon verkligen det?

På det här vykortet från den kungliga huvudstaden i väst är det mest komiskt att se att mattan är skrynglig bakom prinsessan Madde och en tändsticksask ligger på golvet framför tronarvingen. Men jag förstår ju att en så upptagen familj inte alltid kan ha tid med lördagsstädningen. Så det må vara förlåtet. :)

Pratbubblor, del 2

Ja, vad ska man säga. Jag fann detta idag.
Se mitt tidigare inlägg om pratbubblor.

Islamist

Sex år sedan tvillingtornen kollapsade i Nueva Yorka. Det känns väldigt nära, men ändå så avlägset. Jag fastnade på ett ord i dagens tidning i en text om återuppbyggnaden av World Trade Center.

Islamist.
Vad är en islamist?
Islamist är ett nytt ord. Får jag gissa att det är yngre än sex år?

Enligt Nationalencyklopedin betyder islamist anhängare av islamism.
Och enligt Svenska Akademiens ordlista är islamism benämningen på en uppfattning av islam som politisk ideologi. Vi kommer alltså fram till att det är muslimer vi i grund och botten talar om.

Jag känner lukten av att Bush kör med retoriskt fulspel för att få amerikanerna på sin sida. För nog låter det väl bättre att säga att Bush slängde islamisterna i finkan, än att säga att han slängde muslimerna i finkan?

För nog har vi sett det här förr. Nazitysklands Joseph Goebbels gillade inte de liberala som var kända för att kunna sätta sig emot Den Som Bestämmer. Så skapade man ett nytt ord. Liberalist. Det var enkelt att ge det nya ordet en negativ klang. Ännu enklare var det att få folks förtroende då man tog livet av dem, liberalistterroristerna.

Kanske inte Bush är så dum, trots allt. Han kanske kan sin historia och drar nytta av den?

Jag vill till Österbotten. Nu.

Vi har just sett Colorado Avenue på bio med fem andra människor som trängdes i den stora biosalongen.

Jag är både upprymd och besviken. Jag vet att man inte ska jämföra bok och film, men jag saknar böckernas mystik och starka personligheter. Visst var Wingren, Lignell, Kanerva och Ekblad bra, och speciellt Nicke Lignell som lyckats lägga sig till med en klanderfri dialekt. Och då borde jag veta som kommer från Nykarleby. Men ändå känns det som om ingen riktigt gjorde karaktärerna riktigt så speciella som åtminstone jag uppfattade dem i böckerna.

Min helt klara favorit var gamla Siklaxgumman som spelas av Karin Sandström. Det var hon som under bröllopet klagade på att soppan var så vattnig och då Wasabladet nålades upp på dörren sa att hon ju hela tiden sagt att Otto var oskyldig. Klockrent! Och så tycker jag ju om Karin så där annars bara också, hon spelade min mamma i den första pjäsen jag deltog i på Juthbacka teater i tiderna.

För övrigt var det nästan som en familjeträff att se filmen. Så många vänner som skulle synas på vita duken hade jag aldrig kunnat föreställa mig att ha. Där var Anders, Boris, Bosse, och Krille, men Margit skymtade jag inte trots att hennes namn syntes i eftertexterna.

Som jag skrev i går. One must not be a namedropper.

Astrovadå?

Jag gick med i en webbklubb här om dagen. Vi som vet bäst, heter den. En klubb för besserwissrar som blir irriterade om någon annan påstår sig veta hur saker och ting egentligen står till.

I lördags då vi var ute i Karis bevisades antingen min brist på allmänbildning eller mitt överdrivna shoppingbehov då vi tittade upp mot den klara hösthimlen.

Pekandes mot Karlavagnen hörs: "Titta, kundvagnen syns i kväll!"

Dags att ge upp nu, eller?

Det sägs att elefanter vandrar tillbaka till sin födelseplats då de känner på sig att döden är på ankommande.

Gäller månne samma sak för Britney Spears?
Nu är hon tillbaka på scenen efter oräkneliga äktenskap, barnafödslar, knarkmissbruk, psykavdelningar och skallighet. Och hon ser precis lika plufsig och slampig ut som hon gjorde i tiderna innan allt det tidigarenämda.

Jag tror att Brittan medvetet gått tillbaka till ruta ett i hopp om en nystart. Från ruta ett kan det ju bara bli bättre. Tror man. Men efter att ha sett hennes MTV-galauppträdande vill jag inget hellre än gömma mitt huvud bakom skämskudden. Svarta nätstrumpbyxor, trosor och bh, är det månne en tillräcklig outfit för en revanschsugen kvinna?

Nej, Britney har medvetet vandrat tillbaka till platsen där hon inledde sin karriär. Som en elefant har hon vandrat tillbaka för att finna evigt liv, men istället för att få en ny hit kommer hon att slaktas av pressen och fansen sviker.

Listmänniskan Björn

Oj, så skönt det är att sova ut. Speciellt på en måndag!
Klockan närmar sig lunch och jag har just krupit i pyjamasbyxorna och läst tidningarna.

Ibland undrar jag var jag har glömt mitt huvud. Dagens tidning har en inköpt halvsidesartikel av Martin från Stockholm. Med bild på honom då han slänger en dator i sopbilen. Tror du jag reagerade över vare sig bild eller skribent då jag läste artikeln på jobbet igår? Nej. Skäms på mig.

För er som inte visste, så är jag en utpräglad listmänniska. Jag måste alltid ha en Att göra-lista för att få något uträttat. Ibland måste jag också ha en Att göra-lista där det står att jag ska skriva en ny Att göra-lista. Så illa är det.

I dag ska jag:

• Ringa det nya försäkringsbolaget och bekräfta att vi tar det stora försäkringspaketet. (Se tidigare blogginlägg.)
• Kolla upp flygpriser åt mamma.
• Fixa månadsbokföringen.
  
• Tvätta handdukar och lakan.
• Gå på Colorado Avenue med Ola och Linda.
• Försöka komma mig i säng innan ett.

Saker som varit på Att göra-listan länge nu:

• Baka kokostoscarutor att ha i frysen.
• Föra gästboken från bröllopet till inbindning.
  
• Köpa ny skrivare till datorn.
• Leta efter den perfekta kaffebryggaren. (Vi har en kaffebryggare, en perkolator, tre pressopannor och en espressomaskin, men den perfekta saknas än.)
  
• Rengöra ugnen.
• Ringa Tommy, Barnbarnets mor Netti, Helena, Martin, Nicole, Tobias, Oona, Erica, Lena, Sandra och Anders. Och säkert hundra till som jag inte kommit mig för att ringa på evigheter.

Det finns ett problem med att vara bloggare. Alla som läser bloggen vet vad den andra gör och pysslar med. Så då behöver man ju inte ringas längre. Jag har en rad bloggar som jag inleder och avslutar dagen med att kolla, då vet jag att mina vänner mår bra och vad som händer med dem.

Och så glömmer man förstås att höra av sig.
Usch, så opersonligt det har blivit.

Jag slår vad om att man sa det då telefonerna kom ut till byarna för hundra år sedan också. Usch, så opersonligt det har blivit.

One hour and counting

Nu har första upplagan av veckans första tidning gått i tryck och jag har bara en timme kvar av jobbveckan. Sen blir det måndagshelg för min del.

I gårkväll då jag kom mig iväg från årets stressigaste arbetsdag körde vi ut till Västra Nyland och hälsade på mamma som hade en jobbtur i Karis. Skäms nästan att säga att det var första gången jag körde Åboleden från Helsingfors. Tidigare har jag kört den till Ikea, men inte längre än så. Motorvägen är ju alldeles fenomenal! Tammerfors-, Lahtis-, Borgå- och Vasalederna kan slänga sig i väggen.

På väg hem från Karis tog vi en oplanerad stadsrundtur då vi i 30 minuter irrade runt i jakt på en ABC-bensinstation. Tills vi kom på att mobiltelefonen har inbyggd GPS-navigator. Då räckte det bara fyra minuter att hitta rätt.

Cirka 15 km öster om Karis längs med gamla trygga stamväg 51 korsade mamma Älg vägen i lugnt tempo. Även om skogens drottning var ett tiotal meter framför oss så körde jag resten av vägen hem extremt långsamt och med tefatsögon. Vet inte om det var försiktighet eller förvåning. Har inte sett en älg på över tio år. Annat än som seriefigur, uppstoppad eller bronsstaty alltså.

Och som trivia åt er som läser Hbl imorgon:
Om det finns tre stjärnor under tornlogon på löpsedeln kan du kika in på http://epaper.hbl.fi/ som har den andra upplagan (två stjärnor). Då kommer du att märka att Kimi Räikkönen-puffen uppe i löpsedelns "öra" har fått ny make-up och att artikeln om flygkraschen i Danmark på sidan 13 har skrivits om.

Sant

One must not be a namedropper, as Her Majesty remarked to me at lunch yesterday.

#%&@$£##"¤#!½?!

Mitt morgonhumör är inte att leka med.

Kom hem lagom till "101 märkliga saker man hittat i människokroppen" på MTV3 Fakta i gårkväll. Slötittade på det och zappade över till Animal Planet varpå jag somnade nån gång mellan djurpoliserna och djurpoliserna och djurpoliserna, som för övrigt tycks vara det enda programmet de sänder nattetid.

Vaknade av lågstadiets föräldradag som drog igång utanför sovrumsfönstret klockan tio. Istället för att en gång var 45:e minut plinga i högtalarna spelas i dag Hits for Kids på full volym i högtalarna. JAG VILL INTE VAKNA TILL SMURFARNA SJUNGANDES ROBBIE WILLIAMS!!

Som grädde på moset (varifrån kommer det uttrycket förresten?) hade vi ingen frukost hemma. Morgonpromenad till kvartersaffären. Döm min förvåning när jag inte får betala i kassan med en Plussapoängsedel. Nej, känner du mig bättre så vet du att jag inte blev förvånad. Jag blev urförbannad. Spottade och fräste och omyndigförklarade den stackars lilla sparven i kassan är vad jag gjorde. Och sen höjde jag på näsan och gick ut med de obetalda varorna kvar på rullbandet.

Så vi dricker Cola till frukost idag och hoppas att sockerchocken håller oss halvpigga till lunch som man kan äta på stan.

Andra dukningen

... så rullar maskineriet igång igen. Nu har första upplagan gått i tryck. Lördagens 56-sidiga Hbl med tre stjärnor under tornlogon sänds till de mest avlägsna prenumeranterna, d.v.s. de på Åland, i Åboland, Österbotten, norra Finland och utomlands.

Den version vi nu halv tio börjar layouta går till metropolområdet runt Helsingfors. Vissa dagar blir det inte fler än två varianter av tidningen. Då är den tvåstjärniga den sista, men som det ser ut nu blir det tre upplagor imorgon. Den enstjärniga distribueras bara i centrala Helsingfors.

Och imorgon får tyvärr österbotten inte veta att Hbl rättar ett misstag i dagens tidning (fredag). Kyrkslätt har alltså inte slagit samman det svenska och finska skolväsendet.

Nytt rekord

Klockan är 20.08 och det är första gången jag öppnar webbläsaren idag. Tror inte det hänt sig sen nån gång under nittiotalets senare hälft att jag varit så länge utan webb.

Just nu sitter jag med hjärtat tickande som hos en hamster. Missade att kolla på klockan under kvällens jobb och trodde att första upplagans pressläggning var för ett par minuter sen. Så nu sitter jag här med mina sidor färdiglayade och med förvånadens finger i häpnadens mun och rullar tummar till klockan 21 då deadlinen kommer på riktigt.

Inte ens ett telefonsamtal från tryckeriet om bilder jag glömt att cmyka eller transparens som krånglar har jag fått. Tänk om rutinerna äntligen satt sig :)

Seg mellan öronen

Klockan verkar ha stått stilla hela eftermiddagen och tempot är skrämmande lugnt på redaktionen. Två layoutare för få idag, men det skriks och skränas inte av stress trots det. Till och med tv-apparaterna vid centralbordet står tysta. Kusligt.

Den här eftermiddagen är en sån då man borde börja räkna timmarna till helgen. Så blir det icke denna vecka i alla fall. Jobbar sena kvällsturer fredag, lördag och söndag. Så dit for den planerade filmkvällen på fredag.

Om någon mot all förmodan undrar hur jag jobbar, så här är en skärmbild från min dator just nu. Sitter och ritar en Stockholmskarta som ska gå över två hela tidningssidor om ett par veckor och lyssnar på Sveriges Radio P3.

Torsdagsmaten

En regelbunden kost, mycket grönt och gärna soppor. Det är har väl alla hört att ska hjälpa till med att må bra och hålla vikt. Vad jag inte förstår är varför jag inte rasar som en anorektiker. Jag äter minsann regelbundet, grönt och soppa. Ärtsoppa varje torsdag. Och banne mej att vågen visar något annat än uppåt.

McProud

Högfärd är ingen dygd, men jag är så förbannat stolt idag. Av tre helt olika orsaker dessutom.

1. En hel massa av mina foton från tiden på Arcada publicerades i högskolans jubileumsskrift. Av alla som fotograferat för boken är jag den som fått flest bilder publicerade.
   
   
2. Akademiska bokhandeln lär ska ha reserverat femhundra (500!) exemplar av krigsboken som jag gjort grafiska illustrationer till. Den kommer från tryck om nån vecka, så efter det finns det tre böcker jag medverkat i med namn i tryck och allt. Den första, Martins och Helenas guidebok till Helsingfors har redan sålts på Akademiska bokhandeln i ett drygt år.
   
   
3. Idag blev det klart, jag ska föreläsa på Soc&kom vid Helsingfors universitet för blivande journalister i oktober. Så nu inleds min karriär som universitetsföreläsare, hittills har jag bara undervisat på Arbis, medborgarinstitut, lågstadier och högskolor. Men nu blir det alltså på riktigt, om än bara för en dag :)

Tillbaka två år i tiden

Jag har nyss kommit hem från en tillställning på min gamla arbetsplats Arcada.

Högskolans tioårsjubileumsskrift gavs ut och alla som på något sätt varit inblandade under de senaste tio åren bjöds på bubbel och räkor i det nya studentkårshuset Cor.

Så många minnen bubblade i mig imorse. Jag jobbade i fem år på Arcada och var ordförande för studentkåren i två år. Vår styrelse inledde arbetet med att ge kåren en egen byggnad på campus. Den hade invigning i vintras. Det var en overklig känsla att stå i byggnaden som då jag lämnade Arcada blott var en teknisk ritning och några fantombilder (som den här vid sidan). Nu står huset där, och studentkåren är en vital del av campus, inhyst i eget specialritat tvåvåningshus med krog och paradbastu.

För många år sen, under en av de på den tiden ofta återkommande vinkvällarna jag och fullmäktigeordförande Jessica hade, sa vi att huset ska bli ett hjärta i området och ge puls åt studentlivet. Det var den kvällen Jessica sa "huset ska heta Cor, det betyder hjärta på latin". Idag heter huset just det. Cor.

Här är en filmsnutt där man ser hur huset vuxit.

Minst lika intressant var det att träffa tidigare kollegor och få höra hur livet gått vidare i Arabiastranden efter mitt frånfälle. De flesta var sig lika men tankegångarna har gått från att då vara visionära och tvärvetenskapliga till att vara globala, dynamiska och tvärvetenskapliga. Ungefär som på politiska debatter kan man spela klichébingo.

Tv-säsongen har officiellt inletts

Ikväll började Idol på tv4 och de nya programledarna Gynning och Berg kompenserar för både skämssekunderna och bristen på Clabbe. Den senare var faktiskt riktigt skön att vara utan.

Och så är House tillbaka i rutan, tisdagkvällarna är alltså räddade.

1-2-3-4-5-Monster

Vore det inte dags att uppgradera Saffir-Simpson-skalan som används för att gradera orkaner?
För bara något år sedan talades det om orkaner. Och då var det illa.
Nu är det monsterorkaner. Det är också illa.

Har vi alltså passerat orkanstyrka 5, som hittills varit den högsta graderingsmöjligheten på orkaner? Områden där en kategori 5 haft landkänning brukar benämnas som platser Guds finger vidrört. Vad är då en monsterorkan, vems kroppsdelar krafsar där?

Nu undrar jag om det är vi människor gett monstren möjlighet att födas genom den globala uppvärmningen eller om det bara är ett marknadsföringstrick? För visst kan man marknadsföra orkaner, jag har sett både pennor och kepsar med orkanen Katrina och Rita på. Och visst läser fler en nyhetstext med ordet "monsterorkan" i, än en med bara "orkan".

Är förresten den globala uppvärmningen något som vi människor själva dragit på oss, eller är det hela bara en naturlig del av jordklotets liv?

Nästsla inköpsla

Mina eviga favoriter, Tofsla och Vifsla, figurerar på omslaget till muminsamlingen Jordens undergång. Seriestriparna publicerades i Ny Tid 1947-1948 och var de första där mumintrollet publicerades. Vi får bland annat stifta en första bekantskap med Rådd-djuret, Tofsla och Vifsla i boken.

Utan tvekan köp- och läsvärd!

Kristi kropp för dig utgiven

Jag har slutat att känna magsyran koka varje gång jag läser insändare av de som anser sig själv vara rättroende och därför ha rätt att uttala sig i Herrens namn. Jag har också slutat läsa dessa texter. Jag kom till insikt att det är Kyrkpressen och Losec eller att sluta läsa.

Nu kunde jag ändå inte låta bli att läsa om nattvardstvisten mellan kaplanerna Sandell och af Hällström i Kyrkpressen. Den senare skriver blogg och håller dörrarna öppna för hbt-familjer i sin kyrka. Den tidigare slänger varken bibelcitat eller moralkakor i hbt-personernas ansikte, utan kyrkdörren.

Med motivationen "– Nattvarden förutsätter enhet i tro och åskådning. Mellan mig och af Hällström är distansen i tro och åskådning så stor att det inte är sakligt att vi firar enhetens sakrament tillsammans" ville Sandell inte att af Hällström skulle ta emot nattvarden i Malms kyrka på söndagen. Då den senare trots uppmaningen går upp till nattvard med samma rätt som alla andra konfirmerade besökare av högmässan ändrar Sandell sina ord "Kristi kropp för dig utgiven. Vänd om."

Jag blir inte upprörd längre. Jag blir djupt sårad och hoppas att Sandell inser hur många människor han fördriver från kyrkan och trosgemenskapen genom att påstå att hans tro är den enda rätta. Må han bli förlåten förr eller senare, gärna förr.

• Kalle af Hällströms blogg
• Kyrkpressen

Geografilektion

Detta blogginlägg tillägnar jag i sin helhet Bettina Sågbom-Ek som i kvällens avsnitt av sin talkshow på FST5 hällt vatten på kvarnen åt dem som anser att alla inom Ring III inte ser längre än just Ring III. Bettina S intervjuade Nicke Lignell som spelar Kommunalarin Johannes Smeds i filmatiseringen av Lars Sunds Colorado Avenue.

I kvällens lektion pratar vi delar av Svenskfinlands geografi.

Nykarleby (fi. Uusikaarlepyy), där stora delar av filmen Colorado Avenue spelats in, ligger alltså i Österbotten. Österbotten ligger utanför Ring III. I Nykarleby talas en rad variationer av dialekt. Ingen av de variationerna är närpesiska.

Karleby/Gamlakarleby (fi. Kokkola) ligger 50 km norrut. Och det, kära Bettina, är också utanför Ring III.

Båda städerna grundades av Gustav II Adolf den 7 september 1620. Gamlakarleby på morgonen och Nykarleby på eftermiddagen. Och båda städerna har en brinnande becktunna i sitt vapen.

Men det är, allrakäraste Bettina, inte en och samma stad.

Dagen efter

God morgon! (... eller något ditåt ...)
Klockan är tio i sju och om bara några timmar är det läggdags. Det blev en fantastisk kväll igår, många oväntade ansikten och oplanerade förehavanden. På ett sätt kändes det som en exkursion tillbaka till studietidens helger.

Inledde kvällen på Meze Point, den lilla medelhavsinspirerade restaurangen i gamla Danske Smørrebrø i WTC. Beställde in en av varje på menyn och åt tills det stod ut genom öronen. Och drack rosévin. Just rosé har blivit den här sommarens dryck, på samma sätt som det var det röda bubblet Lambrusco var för något år sedan. Igår blev det Peñascal, Pedros favorit. Mycket gott. Fixade en flaska på Alko idag också, just in case.

Snabbtur upp till Torni för att kolla på utsikten som sig bör då man har besök i stan. Kö, kö, kö och sedan hiss uppåt, neråt, uppåt och till sist trapporna upp till 13:e våningen, eftersom hotellgäster envisades med att skjutsa oss mellan olika våningar.

Vidare till Nina som hade house trashingparty. Hon har bott i en sjurumslya mitt i centrum tre månader nu under sommaren och i dag skulle alla flytta ut eftersom huset ska totalrenoveras. Alla som bodde i lägenheten har någon sorts konstnärlig ådra och lät den flöda längs med väggarna i lägenheten. Mycket inspirerande, men ändå skrämmande. Jag trodde house trashingparties var något som bara fanns i amerikanska high school-filmer.









Hade perfekt utsikt över finska mästerskapen i fyrverkeri från hennes balkong mot Kajsaniemiparken. Men som vanligt var fyrverkerierna bättre ifjol. Samma regel som då killar talar med varandra om hur roligt det var i militären tillämpas på fyrverkeri-fm. För milin är inte en rolig grej. Jag säger då bara det. Jag jämför alltid fyrverkerier med VM som mamma och jag såg i Stockholm då jag var en liten valp. Troligtvis var det ungefär av samma kaliber som det här, men det kändes mycket, mycket större och finare. Nu var det ju bara en massa okoordinerade raketer, pangpang och krutrök.








Vi avslutade kvällen på krogen. Som jag tidigare skrev var det första gången vi gick ut i Helsingfors sen i november. Rökförbudet har varit i kraft några månader nu och det märktes i luften där inne, det var mycket lättare att andas, men usch så dansande och drickande människor luktar illa! Och så hade jag glömt bort att man inte ska prata med folk, för då dras dansgolvsröken in i halsen och man tappar rösten.

Vi överraskades av att se bekanta ansikten på stan, Petra, Niki och Jojo hade också hittat ut. Så jag satt och skrikpratade i en timme. Och har inte en tillstymmelse till röst idag.

Tror det dröjer till våren innan jag glömt hur man mår efter en kväll på krogen. Så då utsätter jag mig själv igen. Förhoppningsvis inte tidigare. Trivs faktiskt mycket bättre med att sitta hemma en helkväll. I kväll blir det tv, sällskapsspel, en flaska vin och chokladsufflé. (Det är positivt att vara gift med en universitetsgastronom och ha klasskompisen på besök - då överöses man med fine dining-mat.)