Lyrisk

Jag har lagt mig till med en ny egenhet. Yrkesskada påpekade min chef under lunchen i dag att det kallas. Jag läser inte tidningar längre. Jag beskådar tidningar.

Hur intressant en artikel än må vara, så är det helheten med bilder, citat, rubriksättning, illustrationer, grafiska lösningar och mellanrubrikerna som får mig att fastna för vissa artiklar. Hur tråkiga de till innehållet än må vara. Jag läser alltså inte de allmännyttiga och viktiga nyheterna om de inte är attraktivt formgivna. Kräset? Ja, det tycker säkert vissa. Jag vill hellre kalla det kvalitetsbehov. ;)

Har suttit hela förmiddagen på seminarium tillsammans med tolv journalister från tidningen Bergens Tidende i Norge. Vi har visat upp vad vi kan göra och de har visat upp vad de kan göra. Vår gemensamma nämnare är att bägge tidningarna vann European Newspaper Award i år. Och jag är som ett litet barn i godisaffären. Jag snappar upp, granskar i sömmarna, slickar i mig deras yrkesskicklighet. Allt i förhoppning om att en dag själv kunna stoltsera med ett branscherkännande.

Allt detta för den egna fåfängans skull. Det viktiga är ju, trots allt, inte vad andra i branschen tycker, utan att läsaren ska känna att det jag gör är viktigt och informativt för dem.