Jag vill till Österbotten. Nu.

Vi har just sett Colorado Avenue på bio med fem andra människor som trängdes i den stora biosalongen.

Jag är både upprymd och besviken. Jag vet att man inte ska jämföra bok och film, men jag saknar böckernas mystik och starka personligheter. Visst var Wingren, Lignell, Kanerva och Ekblad bra, och speciellt Nicke Lignell som lyckats lägga sig till med en klanderfri dialekt. Och då borde jag veta som kommer från Nykarleby. Men ändå känns det som om ingen riktigt gjorde karaktärerna riktigt så speciella som åtminstone jag uppfattade dem i böckerna.

Min helt klara favorit var gamla Siklaxgumman som spelas av Karin Sandström. Det var hon som under bröllopet klagade på att soppan var så vattnig och då Wasabladet nålades upp på dörren sa att hon ju hela tiden sagt att Otto var oskyldig. Klockrent! Och så tycker jag ju om Karin så där annars bara också, hon spelade min mamma i den första pjäsen jag deltog i på Juthbacka teater i tiderna.

För övrigt var det nästan som en familjeträff att se filmen. Så många vänner som skulle synas på vita duken hade jag aldrig kunnat föreställa mig att ha. Där var Anders, Boris, Bosse, och Krille, men Margit skymtade jag inte trots att hennes namn syntes i eftertexterna.

Som jag skrev i går. One must not be a namedropper.