Listmänniskan Björn

Oj, så skönt det är att sova ut. Speciellt på en måndag!
Klockan närmar sig lunch och jag har just krupit i pyjamasbyxorna och läst tidningarna.

Ibland undrar jag var jag har glömt mitt huvud. Dagens tidning har en inköpt halvsidesartikel av Martin från Stockholm. Med bild på honom då han slänger en dator i sopbilen. Tror du jag reagerade över vare sig bild eller skribent då jag läste artikeln på jobbet igår? Nej. Skäms på mig.

För er som inte visste, så är jag en utpräglad listmänniska. Jag måste alltid ha en Att göra-lista för att få något uträttat. Ibland måste jag också ha en Att göra-lista där det står att jag ska skriva en ny Att göra-lista. Så illa är det.

I dag ska jag:

• Ringa det nya försäkringsbolaget och bekräfta att vi tar det stora försäkringspaketet. (Se tidigare blogginlägg.)
• Kolla upp flygpriser åt mamma.
• Fixa månadsbokföringen.
  
• Tvätta handdukar och lakan.
• Gå på Colorado Avenue med Ola och Linda.
• Försöka komma mig i säng innan ett.

Saker som varit på Att göra-listan länge nu:

• Baka kokostoscarutor att ha i frysen.
• Föra gästboken från bröllopet till inbindning.
  
• Köpa ny skrivare till datorn.
• Leta efter den perfekta kaffebryggaren. (Vi har en kaffebryggare, en perkolator, tre pressopannor och en espressomaskin, men den perfekta saknas än.)
  
• Rengöra ugnen.
• Ringa Tommy, Barnbarnets mor Netti, Helena, Martin, Nicole, Tobias, Oona, Erica, Lena, Sandra och Anders. Och säkert hundra till som jag inte kommit mig för att ringa på evigheter.

Det finns ett problem med att vara bloggare. Alla som läser bloggen vet vad den andra gör och pysslar med. Så då behöver man ju inte ringas längre. Jag har en rad bloggar som jag inleder och avslutar dagen med att kolla, då vet jag att mina vänner mår bra och vad som händer med dem.

Och så glömmer man förstås att höra av sig.
Usch, så opersonligt det har blivit.

Jag slår vad om att man sa det då telefonerna kom ut till byarna för hundra år sedan också. Usch, så opersonligt det har blivit.