Varför är U-länderna U-länder?

Jag förstår mig inte på vart pengar försvinner. ... det har jag i och för sig aldrig gjort, men i morse fick jag en riktig kalldusch. Jag var sen till jobbet så i stället för att trycka ut en espresso till frukost köpte jag en take awaykaffe på vägen till centrum.

2,50 euro betalade jag för en kopp. Och då har jag dessutom personalrabatt på Picnic där jag köpte muggen. 2,50 för en kopp kaffe!! Inte latte, inte espresso, inga konstigheter, bara en vanlig kaffe som jag själv hällde upp i pappersmugg.

Ponera att koppen kostar 15 cent i inköp, vattnet 1 cent och mjölkskvätten 5 cent, då kostar kaffet 2,29 euro. Koppen rymmer 2,5 dl kaffe.

Ett halvkilos paket kaffe ger cirka 70 skopor kaffe och till 2,5 dl starkt kaffe går det åt 3 skopor. Det betyder att man ur ett kaffepaket får man 23 stora muggar. Det betyder att Picnic får in knappt 53 euro per kaffepaket. Det är ganska bra vinst om man utgår från att ett paket kostar runt fem euro. Vinsten per kaffekopp är då strax över 2 euro. Och inte en cent extra sänder de iväg till de kaffeproducerande länderna.

Upprörd är väl det minsta man kan bli av världens orättvisor. Men mitt morgonkaffe ska jag oberoende ha. Även om jag nu överväger att börja köpa rättvisemärkt kaffe och gå runt med den egna koppen i väskan.

Många bloggläsare

Först och främst, hej Victoria! Visst vet jag vem du är :)
Och hej till alla ni andra 708 som läser bloggen också!

Totalt har bloggen visats 2 996 gånger och jag kan inte sluta förundra mig över hur klichéer fortfarande gäller. De två blogginlägg som hittills haft flest läsare är det om nattvardsbråket och det inlägg där jag påstår att politik är sexigt (98 respektive 73 unika besökare). Kyrka och sex lockar alltså er att läsa.

På kartan ser du från vilka städer besöken kommit.

Klicka gärna på kommentarraden här under och skriv in vem du är och var du bor, så får jag veta vem som är regelbundna bloggbesökare!

Min biologiska klocka

Nyfödda tösen i Nykarleby är alldeles, alldeles underbar. Ungefär som en bal på slottet. Hon är liksom sin storasyster född med färdig solbränna och mörkt hår. Och ack så liten.

För två år sedan då vi var upp till BB i Jakobstad för att titta på nyfödda C åkte vi hem med samma känsla i maggropen. Måste ha barn. Och ännu mer tydligt blev det den här gången.

Vi kom hem med tåget på söndagkväll och klockan 02.10 vaknade jag av en fruktansvärd smärta i magen. Låg vaken hela natten av smärtorna och kunde inte placera var det onda kom från. Inte gallsmärtor och inte heller blindtarmen. Allt gick över där vid en niotiden på morgonen och inte heller företagsläkaren hade någon förklaring. Med en dag sjukskrivning för att få sova ut hann hur många tankar som helst rusa genom huvudet.

Oo ringde i gårkväll för att få en lägesuppdatering och hon hade förklaringen till mina smärtor. Det var livmoderfantomsmärtor. Jag är babysjuk. Måste minsann skaffa en unge snart innan min biologiska klocka hunnit ifatt min sociala ålder som ju redan en tid varit tant.

Runebergstårta från helvetet

Nu börjar årets bakelsekvot vara fylld.
Åtminstone kändes det så i lördags då vi skulle fira en lugn helg hos mamma. Vi köpte Runebergstårtor från Nylunds bageri och åtminstone jag såg hemskt mycket fram emot att testa de vanligtvis så överlägsna österbottniska bagartraditionerna.

Men ack så fel jag hade.

Nylunds bageri (1 st / 1,40 euro) -
Knastertorrt och smaklöst bakverk där till och med sylten lyckats bli platt fall i smaken.
För första gången har någon lyckats tillverka en Runebergstårta som jag inte vill äta.

Fredag. Äntligen!

Nu slutar den tredje veckan på raken med enbart kvällsturer på jobbet. Det går inte att beskriva med ord hur skönt det ska vara att vara ledig vardagskvällarna igen och inte ligga klarvaken till morgontimmarna för att man inte hunnit varva ner efter jobbet innan det är läggdags.

Vi packade den nya bruna resväskan på 15 minuter sent i gårkväll och nu direkt efter jobbet bär det av 500 km norrut. Efter mycket eftertanke blev färdmedlet tåg. Vågar inte riskera att krascha Den Vackra Blå. Räddningstjänstens larmradio ylade hela eftermiddagen i går efter det ohemula snöovädret, jag räknade till fem personbilar som vurpat och landat på taket. Och det bara i centrum. So train it is.

Jag passade på att fira fredagsmorgonen med en croissant och en Runebergstårta från Picnic.
Sämre start på dagen kan man få.


Picnic (1 st / 2,90 euro) *****
Mörkaste bakelsen hittills i år har också den bästa smaken. Tårtan är aningen torr i den övre delen men den distinkta arraksmaken kompenserar för detta. Sylten tycks ha gått genom ugnen, den är rätt tuggummiseg. Mandelbitarna är ersatta med dito flarn vilket ger en direkt angenämare känsla, det är inte så vasst och fastnar inte i tänderna.

Välkommen!

Modell 2910/46 föddes torsdag 24 januari 2008 klockan 08:42.

Välkommen till den snöiga och kalla världen Rebecca!
Grattis Pedro och Netti och storasyster Cassandra!

Liv

För att återföra balans i universum blev det ett litet livinlägg också.

Träffade förra kollegan S över lunch i går. Hon drabbades av elakartad cancer innan jul och genomgår som bäst efterbehandlingarna. Jag måste medge att jag aldrig konfronterats med någon som trots en sådan hemsk diagnos är full av liv och glädje. Jag är ställd mot väggen och full av beundran. Och visst stämmer det som hon säger att man tvingas börja se på livet på ett helt annat sätt och leva sitt liv till fullo och dra nytta av varje dag. Det är bara synd att det ska behövas sjukdom för att man ska komma till insikt tycker jag. Att hon dessutom är ursnygg utan hår är jag avundsjuk på. Jag om någon ser ut som Gollum med rakad skalle. Det gör inte S.

Nytt liv är också på kommande till oss. Och då tänker jag inte på någon av de katter vi varit och tittat på till kattgården i helgen utan på att vår guddotter ska bli storasyster imorgon. Pratade nyss med hennes mamma A som i dag kommit in till sjukhuset och gått igenom morgondagens planer. Om allt går vägen har C blivit storasyster redan innan jag vaknat imorgonbitti. Jag håller tummarna och tänker positiva tankar.

Vive la vie!

Död

Nej, jag har inte dött. Och inte heller bloggen har drabbats av Stora Bloggdöden som tydligt går fram med stora steg.

Men det känns som om jag mest skulle umgås med döingar för tillfället. Vi är fängslade av dödgrävarna i den några år gamla amerikanska serien Six Feet Under. Jag började se på serien då jag flyttade till Helsingfors för sju år sen och någonstans under andra säsongen gav jag upp, av en orsak jag i dag inte kan förstå. Det är den vassaste serien som gått på tv på många år. Och då menar jag MÅNGA.

Mera död blir det. Heath Ledger är död. Journalist som jag vant mig vid att tituleras har jag också dragit på mig en de facto ganska hemsk rutin, jag tycker om olyckor och katastrofer. Dessutom är jag rätt impregnerad av amerikanska sensationsnyheter och kändisar som dör av överdoser som Anna Nicole. Men Heath blev bara 28 år. Då känns det skrämmande. Han blev inte äldre än O eller mig.

Runebergstårtor, del V

Primula (2st / 3,40 euro) *
Smaklösa, små och fuktiga utan att vara mindre torra för det. Mandelbitarna är rätt stora och vassa, sticks och fastnar i tänderna. De här pyttesmå runebergstårtorna krävs det tre av innan man når upp till volymen av en normalstor. Smakmässigt kommer de inte i närheten av något jag ens i min vildaste fantasi skulle kalla runebergstårta.

Runebergstårtor, del IV

Eho (1 st / 1,65 euro) *
Ehos bageri brukar placera sig högt i min runebergstårtsjämförelse, så jag är både förvånad och beklämd över årets tårtor. De är små och torra men ändå porösa på gränsen till smuliga. Smaken är sockerchock på allvar, tårtorna känns som om de fuktats med sockerlag som smaksatts med citronskal. Trots detta är tårtan vacker och symmetrisk, men allt är inte vad det ser ut som påminns jag om.

Runebergstårtor, del III

Prisma (2 st / 3,40 euro) **
Årets första riktiga konsistensmiss. Tårtorna ser fasta ut och det är de verkligen inuti, runtom är de fuktade med rom, men kärnan är smulig och torr som fnöske. Smaken är trots det godkänd, både kardemumma och apelsin ger trevliga smaköverraskningar. Till utseendet är Prismas runebergstårtor slarvigt garnerade med rinnig sockerglasyr. Verkligen inte prisvärda.

Kvällens kultur

Drick inte strax innan du ska ställa dig på scen och sjunga opera. Sitt hellre än att stå om du ändå skulle få för dig att ta en flaska eller två just innan.

Runebergstårtor, del II

Kakkukeisari (1 st / 1,50 euro) ***
Nybörjarrunebergstårta: smaken tar inte över utan är rätt mild och söt. Glasyren är klarrosa och bara det kan räknas till kardinalfel, men själva tårtans konsistens ger pluspoäng. I stället för mald mandel har man troligtvis använt mandelmassa i degen - konsistensen är lite geggigare men tårtan hålls ihop och blir roligare att äta.

Runebergstårtor anno 2008

O har kommit fram till att Finland är bakelsernas land. Vi har en bakelse för de flesta röda dagar, och för många vanliga dagar också för den delen. De flesta onödiga och icke minnesvärda, men den mandelstinna Runebergstårtan som är dränkt i arrak, punsch eller rom med krona av hallonsylt och sockerglasyr kan man inte annat än minnas. Den stora ljuspunkten mitt i allt det mörka är Runebergsdagen den femte februari varje år

Precis som med alla andra bakverk är det en hel djungel av hemliga recept och yrkesskicklighet som ligger bakom arbetet i början av året. Jag har haft som tradition att prova mig fram till det bästa receptet varje år - problemet är att man är så urled på tårtorna när man väl hittat den perfekta att man inte orkar njuta av flera.

De två senaste åren har Folkhälsans Seniorhus tagit hem priset i min högst ovetenskapliga jämförelse. Få se om de lyckas slå sig fram i år också.

Jag inledde säsongen i går och tänkte skriva in jämförelseresultatet här i bloggen.

Fazer (2 st / 2,89 euro) ***
Alldeles för våt, faller i bitar innan man flyttat över den till fat. Smaken är det inget fel på, även om den känns rätt tam. Sockerglasyren är lös och kletar fast på sked, fingrar och tallrik. Rätt så stora mandelbitar i tårtan.

Kannisto (1 st / 2,08 euro) ****
Glasyrens hårda yta ger ett perfekt bitmotstånd och den geléaktiga hallonsylten har väldigt bra konsistens. Tårtan är lagom fuktig utan att vara för torr eller våt ställvis, dessutom håller den ihop då man flyttar den. Klart bättre smak än Fazer och den lite ruffiga glaseringen gör att den inte känns fabriksgjord.

Varför så hungrig?

I dag är första dagen på jag minns inte hur länge som jag hann äta frukost hemma innan jag tassade iväg till jobbet. Dessutom åt jag nyttig lunch, en sallad med räkor stora som Texas och avslutade allt med en halv ananas och en passionsfrukt.

Men ändå sitter jag här och leker åskmoln med magen. Är hungrig som aldrig förr. Jag tuggar frenetiskt på mina pennor och skulle kunna slå ner någon för att komma åt mat.

Varför alltid detta tjat om mat?

Jag försöker tänka på de stackars Biafrabarnen som inte får någon mat alls, men då skriker magen ännu mer. Ser på BMI-kurvan som ska in i morgondagens tidning, vi finländare har blivit allt fetare för varje år som gått. MEN JAG BRYR MIG INTE, JAG SKA HA MERA MAT!!

Trettondag = chokladdag

Söndagar är konstiga dagar. Väldigt skönt med ledig tid, jo. Men samtidigt ligger den där början-av-veckan-stressen alldeles under ytan.

Var så där halvbakfull då jag vaknade i morse för en gångs skull också. Alldeles överfantastiska kollegan L firade 25 (+5) i går och vi drack bål. Den förrädiska gurk- och melonbålen vi hade på vårt bröllop ska kanske tilläggas. Bålen som man bara skvalpar ner och inte märker av förrän det är för sent. Vi åkte trots allt hem innan midnatt för att hinna med sista spårvagnen och så O skulle orka upp till jobbet i dag, men som sagt. Man märker inte av bålen förrän det är för sent.

Jag slösurfade på jobben.fi och kollade om det skulle finnas något nytt åt O och helt utan förvarning kom en lämplig ledig tjänst upp. O blev direkt intresserad och ska forska mer och eventuellt lägga in en ansökan redan i morgon. Pirrfaktor plus fem.

Jag försöker lugna ner pirret i magen med NK:s chokladpraliner. Det funkar oftast. Men just nu känns det konstigt. Tänk om det skulle lyckas med det här jobbet. Tänk om det är min tur att börja ringa runt om nytt jobb härnäst. Det är både skrämmande och lockande. Ångest.

Tur att choklad är ångestdämpande. Ska nog ta en till pralin. För säkerhets skull.

Tänkte nästan glömma det jag skulle blogga om. Snö. Vi har fått snö! Det snöade en centimeter då jag körde till Brunakärr och hämtade O från jobbet i dag. Snö och Helsingforstrafik är ingen bra kombination, minsta lilla nederbörd och trafiken stockar till sig. Att man aldrig lär sig.

The Book slaps me in the Face

Jag har alldeles nyss kravlat mig ur sängen och druckit ett glas päronjos. Klockan är strax i tolv ovh det är en vacker förvinterdag ser jag genom fönstret.

Jag tar en tur via Facebook för att kolla mejlboxen men hinner inte så långt innan jag slås av hur lat jag egentligen är.

Så här står det i statusrutan på min startsida nu:

• Björn is.
• Mårten tries to replace his stolen winter shoes.
• Daniela is at work, bored...
• Annette har varit och morgonsimmat.
  

Jag vill också lyckas göra något värt att skriva i fejsboksstatusen redan innan frukost!

Lycka!

Jag vet att det är något underligt med min skalle. Det har det alltid varit. Men jag kan inget åt det, jag blir alldeles bubblig och lyckorusig av saker som kan fås på sprayflaska.

Jag har i dag återupptagit dagistimmen i början av arbetsdagen. Då jag började på tidningen klippte vi ur och klistrade upp våra alster på stora ark för att kunna se hur saker och ting med tiden började passa in i tidningens stil och form. Men så slutade vi. I går tog jag åter upp den dagliga morgonrutinen för att lätt kunna göra en kvalitetskontroll och enklare spåra tidigare gjord grafik.

Och jag övergav det traditionella limstiftet. Nu är det min vän sprayflaskan som gäller. Jag skulle kunna fästa allt, överallt, och om igen med spraylim. Jag kommer aldrig över fascinationen för sprayer.

Förpackningsglädje

Detta paket kom till en av mina kollegor i dag.
- Happy Office Network Service, sa Bill.
- Askul var ordet, sa Bull.

Nyårsdagens Youtubefynd

Lord Wader beställer lunchpasta




Sjukt coola juldekorationer. (Trots att jag avskyr all julbelysning som blinkar eller har färger eller bor inuti plastslangar.)




Till sist en tillbakablick. Det är bara ett halvår kvar till sommaren nu!