Min biologiska klocka

Nyfödda tösen i Nykarleby är alldeles, alldeles underbar. Ungefär som en bal på slottet. Hon är liksom sin storasyster född med färdig solbränna och mörkt hår. Och ack så liten.

För två år sedan då vi var upp till BB i Jakobstad för att titta på nyfödda C åkte vi hem med samma känsla i maggropen. Måste ha barn. Och ännu mer tydligt blev det den här gången.

Vi kom hem med tåget på söndagkväll och klockan 02.10 vaknade jag av en fruktansvärd smärta i magen. Låg vaken hela natten av smärtorna och kunde inte placera var det onda kom från. Inte gallsmärtor och inte heller blindtarmen. Allt gick över där vid en niotiden på morgonen och inte heller företagsläkaren hade någon förklaring. Med en dag sjukskrivning för att få sova ut hann hur många tankar som helst rusa genom huvudet.

Oo ringde i gårkväll för att få en lägesuppdatering och hon hade förklaringen till mina smärtor. Det var livmoderfantomsmärtor. Jag är babysjuk. Måste minsann skaffa en unge snart innan min biologiska klocka hunnit ifatt min sociala ålder som ju redan en tid varit tant.