+50 kg per dag

Jättepandans kost består till 99 procent av bambu. Det dagliga intaget för en vuxen panda är 50 kg bambu, det betyder att 18 250 kg slinker ner i magen per panda per år!

Det måste bli många timmars trädklättrande för att behålla pandaformen.

Kina är det enda landet där jättepandan lever vilt. Det finns bara 1 596 pandor kvar i livet så sätt upp en "ej reklam"-lapp på din postlåda du också. Då kanske pandorna inte utrotas riktigt lika snabbt som nu.

Lissabon mitt i vintern

Första dagen på jobb efter en fantastisk semestervecka kan kännas som det jobbigaste på planeten. Speciellt som vädret är strålande vackert. Snön saknar vi i och för sig, men jag klagar inte på torra gator.

Den lugna inledningen på dagen gav försmak på eftermiddagens tempo. Jag har mest skissat på veckans kommande jobb och suttit i diskussioner med kollegor.

Och så har jag fått en positiv överraskning. Det bär av till Lissabon om två och en halv vecka! Två dagars arbetsresa blir det och Citroëns nya C5:a ska provköras i den portugisiska huvudstaden.

Snö, bowling och kattfeber

Nu börjar det kännas som om vi har semester på riktigt. Den första stressen över att inte ha konstant fullproppat schema har lagt sig och det känns helt rätt att gå runt i pyjamasbyxor hela dagarna.

Dagens största fysiska träning har varit att med jämna mellanrum pausa dvd:n (lånade Jeepers Creepers och Die Hard 4.0 av O:s mellanbror igår) och gå till ytterdörren för att antingen släppa ut eller släppa in katten. Han har i och för sig inte varit vidare sportig av sig heller, utan bara gått fram till fågelbrädet och lagt sig ner där under i väntan på att mat ska landa.

I går kväll var det däremot lite mer program. Vi var till bror nummer tre och inspekterade nya lägenheten samtidigt som vi passade på att äntligen föra över bröllopsvideon till datorn. Under tiden som högen med mini-dv-kassetter minskade passade vi på att gå på bowling med hela brödraskaran. Det är sjukt roligt att bowla och av någon anledning säger vi alltid att "det här ska vi göra oftare", likväl är det två-tre år sen sist.

Det är fortfarande en halvmeter snö och strålande solsken. Temperaturen har jag inte en aning om, men jag vet att det drar kallt om tårna då man öppnar dörren för katten. I går fick vi ett riktigt ordentligt snöfall, det vräkte ner disktrasestora snöflingor i en dryg timme och sen var det hur vackert och lugnt som helst igen. Tack och lov för fungerande bilvärme säger jag bara.

Skotersemester!

Som riktigt präktiga familjer har även vi kommit oss norrut nu i sportlovstider. Fredag-lördag körde vi 1 100 km och är nu hos svärföräldrarna i Kusmark.

En halvmeter snö, temperatur runt nollstrecket, strålande sol och god mat varvat med kaffepauser står på schemat. Bättre kan det inte tyckas bli. Men det blev det faktiskt.

Då vi satt vid kaffebordet i gårkväll efter att vi anlänt nämnde O att jag sett snöskotrar mest överallt sedan vi kommit förbi Uleåborg. ... och så var jag ju tvungen att medge att jag aldrig åkt vare sig skoter eller helikopter ... (vi diskuterade helikopterturer också.)

Så i morse då jag vaknade hade svärfar fixat så en skoter stod utanför trappan och väntade på mig. Jag har nog aldrig varit fullt påpälsad så snabbt förr tror jag ;)

Det är rätt lätt att styra skotern, men jag hade konstant ångest över att förstöra de vackra och jämna vita fälten runt huset. Så jag försökte köra i vackra mönster och göra jämna svängar.

Estet är man ju trots allt.
... and yes, red ones do go faster!

Nyårspredikan

Nu är det på riktigt. Då jag kom till jobbet i dag låg ett brev från Society for News Design Scandinavia på mitt bord. Jag kommer att tilldelas pris i kategorin Visuell kommunikation i tävlingen "Årets Nordiske Nyheds Design 2008" i Köpenhamn den 22-24 maj.

Här finns bilder från juryns arbete: Travle dage i Billund.

Adrenalinkick

Det har varit en ren helvetesdag på jobbet i dag. Jag kan inte komma ihåg en dag då jag tidigare haft så stor lust att svepa datorn i golvet och storma ut från redaktionen.

När jag ser chefen ringa mig klockan 21.54 gick förstås hela försvarsmekanismen igång i kroppen. Om jag då bara vetat hennes ärende skulle jag säkert inte ha stammat och pladdrat så mycket.

Jag fick reda på att jag vunnit mitt andra tidningsformpris!

Den här gången var det i den skandinaviska tävlingen i den internationella organisationen Society of Newsdesign, SND/S. Årets jury har valt att prisbelöna min nyårspredikan som publicerades i slutet av fjolåret i form av en pepparkaksgubbe. Resten får vi reda på under prisutdelningen i Köpenhamn i maj.

Adrenalinet pumpar ännu och jag har svårt att sitta still. Det finns inte någon gräns för hur stolt man kan bli känns det som :)

Och så är det än en gång bevisat att det råder balans i universum.
Skit dag = sjukt bra kväll!

Jag är inte bitter, jag är inte bitter, jag är INTE bitter

Men alltjämt är jag lika illa berörd av Folkpensionsanstalten och deras studiestödsarrangemang. Det är banne mej omöjligt att studera och försöka klara sig utan studielån i det här landet.

Dagens bästa är Johanna Minkkinens blogginlägg på Sissi / Yle om studiestödet och folkpensionsanstalten. Det går inte att formulera sig bättre.

Säger han som glatt tagit emot 14 947,20 euro i understöd (inte lån) under studietiden och i början av varje år glatts åt meddelandet att hela summan för året innan ska betalas tillbaka. Plus ränta. Jag hade inte räknat ut hur mycket "Fripa" fått av mig förrän ikväll. Och nu skakar jag av skräck och ilska. 17 198,28 euro har de krävt tillbaka.

Nu är jag i och för sig utan studieskuld, men jag förstår inte varför jag fått en studieskuld då jag inte ens haft ett studielån.

Att sälja sin själ

Jag påminns var dag om min ålder på jobbet. Inte genom direkta uttalanden eller påståenden, men genom mitt tankesätt och nu senast genom mitt arbetsavtal.

Under mina år här har åländska medier uppmärksammat sådant jag gjort och titt som tätt köpt upp mina alster. Skulle jag ha börjat jobba något år tidigare skulle det jag gör också tillföra mig själv ekonomisk bonus om det säljs, men nu är jag ju ung och därför anses jag inte behöva äga min egen upphovsrätt.

För en stund sedan ringde igen en åländsk tidning och bad att få köpa en karta jag ritat, och visst svider det att varje gång vara tvungen att se arbetsgivaren fakturera 145 euro utan att jag ser röken av någon bonus.

Jag har för vana att sätta allt i ett större perspektiv och nu sitter jag här med häpnadens finger i förvånadens mun då jag ser helheltpriset, jag har rent konkret genom försäljning av mina verk gett min arbetsgivare 1305 euro på två år. Det är ren bonus som inte är förutsedd.

Och att göra anspråk på sin upphovsrätt? Inte möjligt eftersom jag inte hör till gamla gardets avtalsbundna journalister. Jag är för ung.

Helg i stan

Fåglarna kvittrar, det snöar, solen skiner och kylan biter i kinderna. Jag ändrar åsikt, vinter kan vara rätt skönt. Detta sagt utan att påstå att sommar skulle vara dåligt.Vi passade på att ta en promenad i dag på eftermiddagen.

Här är resultatet:
Färskt blåbärsris i mormors gamla Marthavas.
Lavar som får stenblocken att se mögliga ut.
Den groteska rotskulpturen som O passerar på vägen till jobbet varje dag.
En liten pöl där isen ser ut att forma ett huvud som sticker ut under granitbumlingen.

Ett steg framåt

I dag är en sådan där dag då allt tycks gå åt skogen. Hör bara:

-jag vaknar strax innan väckarklockan ska ringa och känner mig duktig så jag stänger av den. Och somnar om. Vaknar en timme för sent.
-missar spårvagnen till stan med ett par sekunder.
-retar upp mig till bristningsgränsen på några kollegor över att vi inte kan diskutera på en abstrakt nivå.
-min Mac hänger sig fem minuter innan jag ska gå hem. Det är andra gången på två år den slocknar utan orsak, självklart på en stressig fredageftermiddag båda gångerna.

Men inte ett steg bakåt utan ett framåt.

+lunchrestaurangen som överdebiterade mig förra veckan bad idag om ursäkt med ett presentkort till Sokos Hotel-kedjan.
+vi fick mycket, mycket billiga biljetter till morgondagens föreställning av Svenska teaterns storsatsning La Cage Aux Folles. På första parkett!
+mitt under mitt datorhaveri blev jag tillfrågad om jag vill sköta bevakningen av finska melodifestivalfinalen för tidningens del.
+sitter på spårvagnen hem nu i min splitternya, knallröda vinterjacka. Det är schysst av jobbet att ge oss praktiska saker istället för alkohol som på många andra ställen.