Att sälja sin själ

Jag påminns var dag om min ålder på jobbet. Inte genom direkta uttalanden eller påståenden, men genom mitt tankesätt och nu senast genom mitt arbetsavtal.

Under mina år här har åländska medier uppmärksammat sådant jag gjort och titt som tätt köpt upp mina alster. Skulle jag ha börjat jobba något år tidigare skulle det jag gör också tillföra mig själv ekonomisk bonus om det säljs, men nu är jag ju ung och därför anses jag inte behöva äga min egen upphovsrätt.

För en stund sedan ringde igen en åländsk tidning och bad att få köpa en karta jag ritat, och visst svider det att varje gång vara tvungen att se arbetsgivaren fakturera 145 euro utan att jag ser röken av någon bonus.

Jag har för vana att sätta allt i ett större perspektiv och nu sitter jag här med häpnadens finger i förvånadens mun då jag ser helheltpriset, jag har rent konkret genom försäljning av mina verk gett min arbetsgivare 1305 euro på två år. Det är ren bonus som inte är förutsedd.

Och att göra anspråk på sin upphovsrätt? Inte möjligt eftersom jag inte hör till gamla gardets avtalsbundna journalister. Jag är för ung.