Det häer e Rrrut.

Jag var inget vanligt litet barn. Jag var inte rädd för Ika i rutan. Då de andra barnen sjöng med i Dagens solstråle eller såg på Björnes magasin gick jag och väntade på nästa avsnitt Ika.

Barnprogrammen som går på tv nu känns massproducerade och overkliga. Jag menar, hur stor är chansen att små lolitaflickor ska kunna vända upp armen och se den förvandlas till en K-pist? Eller en teleportör, eller ja, vad som helst.

Nej, annat var det med Ika. Hon var ju en riktig person som pratade bred skånska, dansade och troligtvis hade fått full poäng på Är du galen-testet. Henneas bästa vän bengranglet Åke får vi inte glömma heller. Allt med bästa åttiotalskänslan.