Jag kunde inte låta bli. Den danska ankan stal mitt hjärta och då "Go to gate"-signalen började lysa för mitt returflyg hörde jag ännu hur ankan kvackade efter mig. Så jag sprang.
Jag var den sista som steg på det flyget, en minut efter beräknad avgångstid. Men jag var då också en dansk anka rikare och så mycket lyckligare.
fredag, maj 30, 2008
Jag är QUACK!
Tema: vardag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar