Snörvel, host och stackarsstackars mig!

Förkylning är inte skoj. Halsen kändes lite raspig på onsdag och redan på torsdag var jag däckad. Rösten var försvunnen och febern började stiga. Tempen har för övrigt lekt bergochdalbana med mig de senaste dagarna, allt mellan 35,8 och 39,2 har termometern visat i olika etapper.

Åskmoln, blåbärskaka och nya balkongplanteringar är däremot bra.

Och allt det har jag under min stora dramatiska hemsjukvårdstid utsatt mig för. Dessutom har jag lusläst alla tidningar jag kommit över och försökt se inspelade dokumentärer och filmslut som jag tidigare somnat ifrån.

På tal om lusläsa tidningar. Kolla in vad Meteorologiska institutet lovade för väder till i dag i morgonens tidning.

På tal om Céline

Powerballadernas drottning Céline Dion var i stan i går. PR-folk sålde hennes parfym på stan och skivförsäljningen peakade, precis som då vilken som helst annan världsartist är här.

Jag talade nyss med min kollega Philip som var på hennes konsert i arenan i gårkväll. Han hade inte fått gåshud eller börjat spontangråta, men konstaterade att hon är i sitt esse då hon får framföra powerballader. R'n'B-låtarna skulle tydligen ha kunnat framföras av vem som helst..

2005 då orkanen Katrina slog ut den sydamerikanska staden New Orleans engagerade Dion sig i hjälparbetet. Här ett klipp från den amerikanska tv-veteranen Larry Kings talk-show där Celíne Dion slutar tänka och talar/skriker/gråter/sjunger direkt ur hjärtat.

Postpåskblogg

Påsken i franska streck:
- Perfekt bilväder för en tur till Jakobstad
- Lilla Rebecca blev döpt i Nykarleby kyrka
- Två turer till akuten på ett dygn

Veckan efter påsk i franska streck:
- Mindre perfekt bilväder
- En veckas sjukskrivning
- Överraskning på posten



Det har alltså börjat snöa. Jag trodde faktiskt att vi inte skulle få någon riktig vinter i år. Och var nöjd. Men nu vräker det ner. Under natten har det kommit en 15-20 cm och det bara fortsätter att snöa. Lokaltrafiken är utslagen och gatorna är oframkomliga. Vid överraskande väderväxlingar märker man direkt hur sårbar staden är. Ingenting tycks fungera.

Rebecca Sigrid Maria blev Cassandras lillasyster att heta. Hon var knäpptyst genom hela dopet i kyrkan och varken grät eller gnydde då prästen lyfte upp henne inför församlingen. En detalj som gör allt så mycket hemtrevligare är att både Cassandra och Rebecca blivit döpta av samma präst som var med då vi gifte oss för (i dag exakt) ett år och sju månader sedan.

Natten mot måndag fick jag plötsligt hemsk magknip. Alla som rest med mig vet att jag alltid bunkrar upp med mediciner för ungefär allt som kan hända. Det har jag glömt att göra två gånger, och båda gångerna har jag blivit sjuk på resan. Nu blev det då en tur till akuten i Jakobstad för medicinering. Och visst blev det bättre, smärtan försvann, men ersattes av en annan smärta. De första pillren jag fick var tydligen så starka att de frätte hål på magsäcken och väckte liv i ett gammalt magsår som jag inte haft problem av på flera år. Så framåt morgontimmarna blev det en till tur till akuten för att få ännu mera mediciner. Det vore ett under om någon krämpa skulle ta på mig nu, för med alla piller jag proppar i mig måste jag vara rejält impregnerad och oemottaglig för sjukdom.

Tisdagen bjöd på en fenomenal överraskning. Tack Linda och Evis! På posten väntade ett paket med fin kattmat och -prylar. Jag har redan kattfilten runt mig för att den ska lukta jag då katterna börjar vänja sig med den och samtidigt lära känna igen mig på lukten. Jag lovar, det funkar bättre än det låter ;) Det är en och en halv vecka kvar tills Africa och Atlantis flyttar hit nu. Fick bilder på dem i går, de har redan hunnit bli 10 veckor gamla.

Snö, bowling och kattfeber

Nu börjar det kännas som om vi har semester på riktigt. Den första stressen över att inte ha konstant fullproppat schema har lagt sig och det känns helt rätt att gå runt i pyjamasbyxor hela dagarna.

Dagens största fysiska träning har varit att med jämna mellanrum pausa dvd:n (lånade Jeepers Creepers och Die Hard 4.0 av O:s mellanbror igår) och gå till ytterdörren för att antingen släppa ut eller släppa in katten. Han har i och för sig inte varit vidare sportig av sig heller, utan bara gått fram till fågelbrädet och lagt sig ner där under i väntan på att mat ska landa.

I går kväll var det däremot lite mer program. Vi var till bror nummer tre och inspekterade nya lägenheten samtidigt som vi passade på att äntligen föra över bröllopsvideon till datorn. Under tiden som högen med mini-dv-kassetter minskade passade vi på att gå på bowling med hela brödraskaran. Det är sjukt roligt att bowla och av någon anledning säger vi alltid att "det här ska vi göra oftare", likväl är det två-tre år sen sist.

Det är fortfarande en halvmeter snö och strålande solsken. Temperaturen har jag inte en aning om, men jag vet att det drar kallt om tårna då man öppnar dörren för katten. I går fick vi ett riktigt ordentligt snöfall, det vräkte ner disktrasestora snöflingor i en dryg timme och sen var det hur vackert och lugnt som helst igen. Tack och lov för fungerande bilvärme säger jag bara.

Malbec ...

... dricker jag som bäst och knaprar på nattsvart choklad. O och Oo står i köket och kockar. Jag vet var min plats i hemmet är då det storkockas hos oss, och det är rakt inte i köket. Istället dricker jag alltså vin och njuter av några sista stilla 2007-minuter.

Året har sammanfattningsvis varit fenomenalt bra. Jag kan faktiskt inte klaga på något, men ändå ser jag väldigt mycket fram emot det kommande året. Det är så mycket positivt som kommer att hända både i familjen och i den nära bekantskapskretsen. Det är svårt att överträffa de två senaste åren i mitt liv, men jag har en känsla av att det kommande året blir utomordentligt bra.

Nu återstår bara att önska alla ni bloggläsande människor ett riktigt Happy New New ... eller Vuotta-vuotta-vuotta som O sa under sin första nyårshelg i Finland.

... och alla ni som har hund och lider med den i kväll. Spela in ljudet av fyrverkerierna eller köp en fyrverkeri-cd som ni förbereder vovven med några veckor innan nästa fyrverkerisäsong, så det stackars lilla livet inte är alldeles utom sig av fasa där under sängen när det smäller och knattrar utanför fönstren.

Underbara höst

Först nu känns det som höst på riktigt. I morse då jag satt på spårvagnen till jobbet var det nästan som att gå in i en vägg - precis så påtaglig var hösten runt Tölöviken.

Gräset är så där vitgrönt som det bara är några dagar på året just efter den första nattfrosten. De som var ute med sina hundar på morgonpromenad gick hurtigt med vantar, halsdukar och vita moln runt näsan. Det låg en lätt dimma över viken och på andra sidan, i Berghäll, steg rök i perfekt lodräta streck mot den ljusblå himlen.

Jag tycker om hösten. Jag tycker om höstkläder och frisk frostbiten luft. Men framför allt tycker jag om halsdukar. Åh, så jag tycker om halsdukar. Jag har redan köpt två nya för i år, och om andra äger femtio par skor så äger jag minst det tredubbla antalet halsdukar. Allt för att jag tycker om hösten.

Inte nu redan!

DET SNÖAR!!! Jag har sommarskor på mig och trodde att det skulle visa för vädergudarna att jag inte accepterar en tidig vinter i år. Om inte annat så litade jag på att den globala uppvärmningen skulle hålla mig varm och torr om tårna.

Det är bara den 12 oktober. Det ska inte bli vinter ännu. Usch och fy. Tack och lov för solsemestern om bara två veckor och en dag!

Tribute in Light

Jag glömde publicera den här bilden i går morse.
Den visar New Yorks skyline på kvällen den 11 september. De två ljuspelarna kommer från platsen där tvillingtornen en gång stod. Det är så vackert så man får rysningar.

Ljuspelarna syns vid goda väderförhållanden över så gott som hela New York State och förstås in över New Jersey. Piloter har dessutom meddelat att de sett de två strålarna så långt borta som i Cleveland, Ohio.

1-2-3-4-5-Monster

Vore det inte dags att uppgradera Saffir-Simpson-skalan som används för att gradera orkaner?
För bara något år sedan talades det om orkaner. Och då var det illa.
Nu är det monsterorkaner. Det är också illa.

Har vi alltså passerat orkanstyrka 5, som hittills varit den högsta graderingsmöjligheten på orkaner? Områden där en kategori 5 haft landkänning brukar benämnas som platser Guds finger vidrört. Vad är då en monsterorkan, vems kroppsdelar krafsar där?

Nu undrar jag om det är vi människor gett monstren möjlighet att födas genom den globala uppvärmningen eller om det bara är ett marknadsföringstrick? För visst kan man marknadsföra orkaner, jag har sett både pennor och kepsar med orkanen Katrina och Rita på. Och visst läser fler en nyhetstext med ordet "monsterorkan" i, än en med bara "orkan".

Är förresten den globala uppvärmningen något som vi människor själva dragit på oss, eller är det hela bara en naturlig del av jordklotets liv?

ÅSKA med versaler

O ringde klockan tio-nånting och sa att det säkert vore en idé att dra ur alla sladdar. Det var alldeles gulgrått ute och mullrade som ur en stor metallburk. Inget vanligt åskmuller. Min vana trogen satte jag mig i arbetsrumsfönstret och njöt. Det blev bara tjockare och tjockare i luften av allt regn, till sist syntes ingenting bakom tv-tornet. Hela lägenheten var mörk och fylld av ett dovt ihållande muller. Allt var kanon tills blixtarna hittade tv-tornet. En efter en sökte de sig i hackiga banor genom regnet och lyste upp hela kvarteret till öronbedövande smällar.

Det var första gången efter friidrotts-VMs åskväder som jag inte vågade mig ut på balkongen för att bevittna väderfenomenet. Det var alldeles för nära och för kraftigt idag. Med hjärtat i halsgropen sprang jag en timme senare under mitt stora paraply som en liten iller mellan husen för att komma till spårvagnen och ta mig till jobbet.

Nu är jag framme i stan och det väller in rapporter på larmradion om översvämningar över hela stan, bränder och trafikolyckor. Meteorologiska institutet utfärdade en myndighetsvarning eftersom ovädret som kom in från Finska viken var så kraftigt. Man uppskattar att 7 000 blixtar slog ner i Helsingfors under en timmes tid.

Tv-tornet tog också skada läser jag på www.yle.fi. Radiosändningarna slogs ut i en halvtimme. I Kyrkslätt träffades en människa av blixten och vårdas nu på universitetssjukhuset i Helsingfors. Och 38 000 hushåll blev utan elektricitet. Taxibilarnas centralsystem slutade fungera under förmiddagen, liksom metron, trafikljusen och spårvagnarna på vissa håll i stan.

Nu är det lite ljusare, men istället för att vara nervös över åskan sitter jag och darrar för tandläkarbesöket om en dryg timme. Usch, usch, usch, kunde det inte åska lite till istället?

Härliga oväder

Ja, ja, jag vet att man inte ska bli pillrig och glad av något som förstör andras hem och liv. Men jag är så barnsligt förtjust i oväder. Speciellt stora hemska dylika. Ställen där en högre makt tycks ha satt ner sitt pekfinger och dragit fram genom landskapet gör mig alldeles pirrig i hela kroppen.

Min kollega Sanna åker snart till New Orleans för att göra ett efter Katrina-reportage. Hur avundsjuk jag är går inte att mäta på en skala. Jag sitter i stället kvar på jobbet med utsikt över Tuppens torg och nöjer mig med att se måsungar segla i vinden. Och ritar alla väderkartor jag kommer över. Som den här.

Blixtförälskad uti stormen

Äntligen! Jag som var så avundsjuk på Jakobstadsborna som fick åskväder här om kvällen. I går hade vi ett litet dundermoln ovanför stan mitt på dagen också, men inget i stil med det monster som Jakobstad såg. I natt däremot - oj, oj, oj, säger jag bara.

Då vi gick till sängs där runt halv tolv såg det ut som vilken stadsnatt som helst, ett gråorange täcke över stan och svag vind i träden utanför sovrumsfönstret. En kvart senare lystes rummet upp genom rullgardinen av tiotals blixtar per minut. Inget muller hördes, men jag kunde inte låta bli att tassa upp och sätta mig i arbetsrumsfönstret och titta ut över skolgården här bakom huset. Det varken regnade eller mullrade, men oj så många vackra gaffelblixtar som syntes.

En kvart senare gav jag upp då jag tyckte mig ha fått den årliga dosen åskväder på en kväll. Strax efter att jag krupit ner under täcket small det till och sovrummet blev alldeles vitt för ett ögonblick. Det lät som om en militär skjutövning just inletts utanför fönstret. Jag rusade upp och blev vittne till två markblixtar med öronbedövande smällar. En gick ner i eller nära tv-tornet 300 meter bort och den andra tror jag att slog ner vid hotellet bara hundra meter från vårt hus. Med tallriksstora ögon och uppspelt som ett fiskstim kunde jag gå till sängs en halvtimme senare då åskvädret igen övergåt till tysta blixtar.

Imorse fick jag via Meteorologiska institutet reda på att åskvädret kommit in mycket sakta från sydväst i en nordostlig riktning. Till en början hade bara en åskcell med in-cloud-blixtar bildats och lite senare hade två ytterligare åskceller tagit form. En av de senare cellerna sände ner blixtar till marken. Totalt sett var det inget ovanligt stort åskväder, bara 7 000 blixtar sträckte sig mellan mark och moln, vanligtvis ser våra regioner två åskväder med över 10 000 blixtar per sommar.

Men njutningen var fullkomlig. Inte sedan friidrotts-VM på Olympiastadion 2005 har jag upplevt ett så mäktigt åskväder på nära håll. På kartan syns blixtnedslagen från gårdagen, färgkoderna visar klockslagen (i UTC-tid, addera 3 timmar för att få finsk tid) och siffran efter klockslagen är antalet nedslag. (Källa: Meteorologiska institutets blixtradar.)

Jag tog i början av sommaren initiativ till en åskvädersartikel i tidningen, min kollega Annika R skrev den och jag illustrerade. Klicka här för att gå till Hufvudstadsbladets webbarkiv (den saknar grafik, men om du klickar på bilden här intill ser du hela uppslaget).

Sniffel

Huvudvärk, svullna lymfkörtlar i halsen och lättirriterad. Syndens pris eller priset jag får betala för att ha struntat i det fina vädret idag? Vilket som, det är synd om mig. När jag blir sjuk blir jag mer stereotyp man än jag någonsin annars lyckas vara ;)

Mamma ringde i kväll och berättade att det åskade riktigt ordentligt i Jakobstad. Önskar att vi vore där. Vattenmassorna som Jakobstads tidning skriver om är den tråkiga bieffekten av riktigt ljuvliga åskväder.