SEMESTERSTÄNGT

Du har redan märkt det, men nu säger jag det rakt ut.
Jag gör sommaruppehåll på bloggen.

Jobbar fram till den 18 juli och tar därefter en månad semester. Men eftersom det är sommar och regn, åska och annat underbart väder tänker jag redan nu släcka ner bloggen för åtminstone en, kanske två månader.

Njut av sommaren och stressa inte ihjäl!

Postpåskblogg

Påsken i franska streck:
- Perfekt bilväder för en tur till Jakobstad
- Lilla Rebecca blev döpt i Nykarleby kyrka
- Två turer till akuten på ett dygn

Veckan efter påsk i franska streck:
- Mindre perfekt bilväder
- En veckas sjukskrivning
- Överraskning på posten



Det har alltså börjat snöa. Jag trodde faktiskt att vi inte skulle få någon riktig vinter i år. Och var nöjd. Men nu vräker det ner. Under natten har det kommit en 15-20 cm och det bara fortsätter att snöa. Lokaltrafiken är utslagen och gatorna är oframkomliga. Vid överraskande väderväxlingar märker man direkt hur sårbar staden är. Ingenting tycks fungera.

Rebecca Sigrid Maria blev Cassandras lillasyster att heta. Hon var knäpptyst genom hela dopet i kyrkan och varken grät eller gnydde då prästen lyfte upp henne inför församlingen. En detalj som gör allt så mycket hemtrevligare är att både Cassandra och Rebecca blivit döpta av samma präst som var med då vi gifte oss för (i dag exakt) ett år och sju månader sedan.

Natten mot måndag fick jag plötsligt hemsk magknip. Alla som rest med mig vet att jag alltid bunkrar upp med mediciner för ungefär allt som kan hända. Det har jag glömt att göra två gånger, och båda gångerna har jag blivit sjuk på resan. Nu blev det då en tur till akuten i Jakobstad för medicinering. Och visst blev det bättre, smärtan försvann, men ersattes av en annan smärta. De första pillren jag fick var tydligen så starka att de frätte hål på magsäcken och väckte liv i ett gammalt magsår som jag inte haft problem av på flera år. Så framåt morgontimmarna blev det en till tur till akuten för att få ännu mera mediciner. Det vore ett under om någon krämpa skulle ta på mig nu, för med alla piller jag proppar i mig måste jag vara rejält impregnerad och oemottaglig för sjukdom.

Tisdagen bjöd på en fenomenal överraskning. Tack Linda och Evis! På posten väntade ett paket med fin kattmat och -prylar. Jag har redan kattfilten runt mig för att den ska lukta jag då katterna börjar vänja sig med den och samtidigt lära känna igen mig på lukten. Jag lovar, det funkar bättre än det låter ;) Det är en och en halv vecka kvar tills Africa och Atlantis flyttar hit nu. Fick bilder på dem i går, de har redan hunnit bli 10 veckor gamla.

Snö, bowling och kattfeber

Nu börjar det kännas som om vi har semester på riktigt. Den första stressen över att inte ha konstant fullproppat schema har lagt sig och det känns helt rätt att gå runt i pyjamasbyxor hela dagarna.

Dagens största fysiska träning har varit att med jämna mellanrum pausa dvd:n (lånade Jeepers Creepers och Die Hard 4.0 av O:s mellanbror igår) och gå till ytterdörren för att antingen släppa ut eller släppa in katten. Han har i och för sig inte varit vidare sportig av sig heller, utan bara gått fram till fågelbrädet och lagt sig ner där under i väntan på att mat ska landa.

I går kväll var det däremot lite mer program. Vi var till bror nummer tre och inspekterade nya lägenheten samtidigt som vi passade på att äntligen föra över bröllopsvideon till datorn. Under tiden som högen med mini-dv-kassetter minskade passade vi på att gå på bowling med hela brödraskaran. Det är sjukt roligt att bowla och av någon anledning säger vi alltid att "det här ska vi göra oftare", likväl är det två-tre år sen sist.

Det är fortfarande en halvmeter snö och strålande solsken. Temperaturen har jag inte en aning om, men jag vet att det drar kallt om tårna då man öppnar dörren för katten. I går fick vi ett riktigt ordentligt snöfall, det vräkte ner disktrasestora snöflingor i en dryg timme och sen var det hur vackert och lugnt som helst igen. Tack och lov för fungerande bilvärme säger jag bara.

Skotersemester!

Som riktigt präktiga familjer har även vi kommit oss norrut nu i sportlovstider. Fredag-lördag körde vi 1 100 km och är nu hos svärföräldrarna i Kusmark.

En halvmeter snö, temperatur runt nollstrecket, strålande sol och god mat varvat med kaffepauser står på schemat. Bättre kan det inte tyckas bli. Men det blev det faktiskt.

Då vi satt vid kaffebordet i gårkväll efter att vi anlänt nämnde O att jag sett snöskotrar mest överallt sedan vi kommit förbi Uleåborg. ... och så var jag ju tvungen att medge att jag aldrig åkt vare sig skoter eller helikopter ... (vi diskuterade helikopterturer också.)

Så i morse då jag vaknade hade svärfar fixat så en skoter stod utanför trappan och väntade på mig. Jag har nog aldrig varit fullt påpälsad så snabbt förr tror jag ;)

Det är rätt lätt att styra skotern, men jag hade konstant ångest över att förstöra de vackra och jämna vita fälten runt huset. Så jag försökte köra i vackra mönster och göra jämna svängar.

Estet är man ju trots allt.
... and yes, red ones do go faster!

I dagens Hbl

Från 76 till 153 kg på bara två veckor
Min största fiende i hela världen är badrumsvågen. Alla mer eller mindre tappra försök att komma i form till sommaren var förgäves, vågen visade ändå alltför många kilon vid den årliga sommar­invägningen i slutet av april. Så vi satsade i stället på en höstresa till Kanarieöarna med goda vänner och deras ettåriga dotter, vår guddotter. November kändes lagom avlägset för att kunna starta det nya, hälsosamma livet på måndag.

Så kom då avresedagen. Att det var en omöjlighet att komma i badbyxorna hade jag redan förlikat mig med. Jag tröstade mig själv med att de fyra bekanta personer som skulle se min Barbapapafigur vid poolen gjort det förut och sålunda knappast skulle dra på sig nya trauman. Men att kläderna och resten av packningen skulle väga så infernaliskt mycket hade jag på något sätt förträngt efter förra solresan. Slutligen fick det mesta plats och badrumsvågen pekade lite till vänster om 20-strecket. Tyvärr inte för mig, utan för mitt bagage allena. Sällskapet på fyra personer och en prinsessa i barnvagn checkade in strax under maximal bagagevikt, 76 kg.

Vad gjorde vi då under semestern? Vi shoppade, åt mängder (där rök andra chansen att träna sig i strandform på hotellet), plockade snäckskal åt guddottern och fyllde en flaska med lavasand att ta hem. Jag tar alltid med mig sand från mina resor. Och vips var resväskan full. Vi diskuterade vilka saker som kan slängas på grund av ålder och uttjänthet så vi skulle få mer plats. Åtta par strumpor och två badlakan väger på sin höjd ett kilogram. Min sandflaska väger närmare fem, men traditioner är inte till för att brytas.

Tack och lov kostar resväskor så gott som ingenting på turistorter. Och snygga är de dessutom. Så snygga att man inte kan sluta efter att man köpt den ena nödvändiga. Vi fortsatte euforiskt att hamstra. Resultatet: två axelväskor, en gymbag, en stor resväska, två flygvärdinneväskor i brunt med snygga LV-emblem. Totalpris: 88 euro.

Chocken kom först på flygplatsen. Fyra vuxna och ett spädbarn får ha med 80 kilo bagage. Vi rullade glada i hågen in åtta resväskor till check-in och på vågen. 153 kg. Etthundrafemtiotre kilogram! Utan barnvagn. Den hade barnfamiljen redan tidigare bestämt att lämna kvar på ön. Vore det inte för den trevliga damen i incheckningen hade våra nya väskor gått upp i pris till astronomiska summor och min svarta lavasand vore sannolikt bland de dyraste kornen på jorden.

Jag är oändligt glad att man inte väger in resenärerna tillsammans med deras bagage, som After Dark-stjärnan Christer Lindarw föreslagit i Sverige. Då skulle man själv räknas med i maximalvikten på incheckningen. Här finns det oberoende jobb för dietfascisterna Anna Skipper och Gillian McKeith från tv-serien Du är vad du äter. De ska få lära mig hur jag slimmar min resväska. Att jag sannolikt inte kommer att rymma min blåvita lekamen i badbyxorna ens till nästa badsäsong har jag redan rått bot på. En storlek större fejkdesignerbadshorts köps för 10 euro på semestermålet.

Björn Heselius
Skribenten är journalist vid Hbl och har inte förstått begreppet light travelling.

Back in business

Första dagen på jobbet efter semestern förlöper väl.
Tänk vad lite solsken och värme kan göra för kroppen, för första gången på jag vet inte hur länge är jag pigg på jobbet.

Mer semesterrapport kommer senare.

Flygmat

Tack C för tipset om flygmat!

Jag har så många gånger irriterat mig över flygmaten. Den är sval och geggig och var man än råkar sitta i flygplanet tycks man få maten sist, typ två minuter innan flygtanterna vill ha tillbaka plastlådorna.

Hemligheten är att meddela flygbolaget att man är jude och bör få Koshermat. Då får man service före alla andra i planet och maten är, om än massproducerad, inte lika mycket massproducerad som stolsgrannens.

Torsdagkväll

Att-göra-lista:

• Bär ner kaffekokar- och skrivarkartongerna i förrådet.
• Ta upp stora resväskan.
• Boka tvätt- och tumlartid.
• Tvätta allt som ska med på resan.
• Lappa två par jeans.
• Köp ögondroppar och laddare till iPoden.
• Kolla om shortsen krympt och nya bör införskaffas.
• Ring Oo om lunchdate imorgon.
• Träffa E och ge henne vår extranyckel.
• Leta reda på flygbiljetterna.

Jag hittar inte nyckeln till förrådet och tvättstugan. I morgon köper jag ögondroppar och laddare under lunchpausen. Så jag kan med gott samvete ligga halvdöd framför tv:n nu.

Och stressa imorgon då kusin Nylon kommer på besök.
Smart Björn.

Nu vågar jag andas ut

Jag insåg i går kväll att mitt pass är spårlöst försvunnet. Det låg inte på sin vanliga plats i skrivbordslådan, inte heller mellan spritflaskorna där det brukar hamna efter att folk i fyllan vill reta mig för den fantastiska bilden av mig som 14-åring med afropermanent.

Så i dag har vi städat, städat och städat. Det var liksom oundkomligt efter att jag under tidiga morgontimmar i ren hysteri vräkt ut allt ur bokhyllor, skåp och skrymslen. Och just då jag givit upp hoppet om att finna mitt pass och satt mig i skräddarställning på golvet för att vika ihop gamla ryggsäckar och axelväskor känner jag att en av fyra laptopväskor inte är tom!

Jag hittade inte bara passet i väskan, utan också pressmaterial om Thallassaspa-anläggningar, block och pennor, tuggummipaket, solglasögon, en burk med Saharasand, solskyddskräm, en plånbok, reseförsäkringskort, ett minneskort till kameran och fyra boardingkort från afrikanska inrikesflyg. Som jag tidigare konstaterat så kan våra skrymslen vara rena guldgruvorna. :)

Här är två bilder från resan som jag tydligen glömde att packa upp väskorna efter.

Stockholmsmodet

Spenderade alltså helgen i Sthlm, firade svärmor som fyllde jämt i söndags, åt fantastiskt gott och träffade vänner som vi inte sett på allt för länge.

Jag kom också till insikt i helgen. Än en gång. Alltid då vi är på roadtrip norrut till Skellefteå eller Jakobstad känns det jobbigt att åka hem till stan igen. Nu i helgen var det precis tvärtom. Då vi satt på tåget till flygplatsen kändes det riktigt skönt att vara påväg till en mindre stad. Både O och jag är småstadsmänniskor och känslan av att ha översikt över omgivningen skapar trygghet.

Missförstå mig rätt. Det är alltid lika roligt att besöka Stockholm och få träffa alla vänner som bor där, men jag trivs i städer där folk känner varandra och förhoppningsvis undrar vart man blivit av om man inte syns på några dagar. Det är en trygghet samtidigt som det förstås är en börda i sig att bo i en mindre stad, av precis samma orsaker.

En sak vi inte hittar i vare sig Helsingfors eller någon annanstans i Finland är Stockholmsmodet. Ta en speciell titt på den välkammade röda peruken som skyltdockan i skyltfönstret bär. Jag ser fram emot nästa tur till Stockholm för att kolla om alla har sådan frisyr då. :)

Bättre grön än slaskig

Då inget annat fungerar så kan man alltid köpa sig fri. Eller hur?

Jag vill inte vara en så hemsk människa som jag faktiskt är i dag. Så jag beräknade hur mycket koldioxid vi släpper ut i atmosfären under våra 18 928 km med flyg om tre veckor. Det blir 4,16 ton koldioxid för oss båda om flygplanet är fullsatt.

Så för det förmånliga priset 51,94 euro renar jag mitt samvete. Och räddar förhoppningsvis några kattungar. Det är ju trots allt djurens dag i dag.

Det är kanelbullens dag också för den delen. Men det känns mer samvetsrenande att rädda söta djur. Och så äter jag hellre kanelbullar än kattungar.

26 dagar kvar

Snart. Snart. Snart. Snart. Bara 26 dagar kvar till semestern. Ska bli oändligt avkopplande att bara ligga under en palm och sörpla drinks dagarna i ända i två veckor. Men en dag ska vi i alla fall iväg och se på papegojor med guddottern, lite måste man ju röra på sig ;)

Virrvarr

Jobb: Äntligen klar med graficus giganticus om ryska försvaret. Stockholmsgrafiken blev också klar i dag. Äntligen. Pust och flämt. I morgon ska ett resepaket om Malaysia plockas ihop.

Tv: Jag hade gåshud och darr på underläppen efter att både Amanda och Marie sjungit i kvällens Idol. Oj, oj, oj så vackert. På ett sätt hoppas jag ju att varken A eller M går vidare utan söker sig österut och blir superstjärnor i Finland. As if. Hur stor är sannolikheten? ;)

Helg: Vi tågar upp till Jakobstad i morgon kväll för att hjälpa mamma flytta till den nya lägenheten i centrum. Ska försöka pressa in ett besök till världens bästa guddotter mellan flyttkartongerna. Har tankat macbooken full med tv-serier och nya filmen Knocked Up så vi säkert inte ska somna på tåget och vakna upp hundra timmar för sent i Uleåborg.

Semester: 30 dagar kvar. Betalde resan för en timme sedan, så nu återstår bara att muta galna vetenskapsmän att modifiera vädret så vi säkert får sol och värme. Men jag tror faktiskt att de har lite varmare på Teneriffa i november än vi har. Så det blir säkert bra.

Shopping: Köpte skrivaren som jag så länge dreglat över i dag. Nu är vi färglaserskrivarägare. Jag tycker det var på tiden. Men hur stor är sannolikheten att man i en miljonmetropol ska stå i varuhusets kassakö bakom samma familj två gånger på bara någon månad. Kommer ihåg kvinnan mycket väl efter att hon förra gången försökte snatta kläder och lura kassörskan. I dag smällde hennes man en yoghurtburk i golvet mitt framför mina fötter. Kommer att springa nästa gång jag ser henne på Jumboprisma.

Facebook: Tar fortfarande allt för mycket av min tid. Skoj att hitta gamla bekanta som man varit på vippen att tappa kontakten med, men varför ska jag alltid, ALLTID, fastna i triviafrågesporter eller folks fotoalbum?!

Ljuva morgon (eftermiddag?)

Har just malt en handfull kaffebönor till pulver och låter morgonkaffet dra. Sitter på balkongen med rostat bröd och äppelmos och väntar på att kaffet ska bli klart.

Det blåser lite och molnen swischar förbi. Åh vad ljuvligt att vara ledig. Sista helgen innan jobbet kommer emot med en hel vecka kvällsturer.

Semesterns sista dag

Nu är semestern nästan slut. Men det känns inte som om jag skulle vara på väg att dyka rätt in i vardagens mörka pöl utan flytväst. Det är bara 64 dagar kvar till solsemestern. Två veckor på Teneriffa låter väldigt pensionärsmässigt och fantasilöst tycker de som jag diskuterat resan med. Men för oss är det precis vad som behövs. En stund utan internetuppkoppling, utan tvångsmässigt tv-serietittande och utan hemmamåsten. Att vi dessutom reser tillsammans med Netti, Pedro och underbara guddottern Cassandra är som grädde på moset.

Jag har dessutom kommit in i en riktig bokslukarperiod nu. Försökte komma in i rätt flow första veckan av semestern, men först nu känns det som per automatik. Plöjde nyligen igenom Mats Strandbergs Jaktsäsong och Bekantas bekanta, följt av en rad citat- och aforismböcker för att nu vara klistrad vid Lars Sunds Colorado Avenue. Tack för boken Netti och Sarah! Jag kommer på mig att stundvis vara djupt allvarsam och stundvis sitta småleende åt berättelsen om Dollar-Hannas Amirikaliv och återkomsten till Finland.

"Hannas mor slog i kopparna: försiktigt och omsorgsfullt, som om det ej varit vanligt kaffe utan vinet som förvandlas till Jesu dyra blod. Hon hällde sitt kaffe på fatet. Och klippte av en flisa toppsocker med den svarta järnsaxen. Och höjde fatet, balanserat på utsträckta fingrar. Och blåste. Och placerade sockerbiten mellan läpparna. Och slöt ögonen. Och sörplade.
En gammal kvinna som ljudligt och njutningsfullt dricker kaffe på bit, med hucklet på huvudet och rynkiga ögonlock slutna; hon inramas av dagsljuset som flyter in genom fönstret bak hennes rygg och mot ljuset är hon en siluett, klippt ur svart papper; då tänkte Hanna: detta är sannerligen Finland!
Och hon tänkte: nog var Amerika ett väldigt och mäktigt land, men ingalunda kunde kvinnfolket där hålla kaffefatet som man gör i Finland, inte kunde de i sitt överflöd njuta av kaffetåren som man njuter här."

Svag i anden

Sista semesterveckan har börjat och först nu känner jag mig som en semesterfirare. Klockan är snart halv fem på eftermiddagen och jag har inte krupit ur pyjamasbyxorna än.

Det är perfekt väder ute, 35 grader visar termometern på balkongen. Solen skiner, vinden står nästan stilla och bara några höga Altocumulusmoln syns här och var. En perfekt sommardag alltså. En sådan dag då man ska vara ute på stranden, sitta i trädgården med en bra bok eller flämtande städa skåpen som man lovade i en svag stund i går.

Men nej, jag har suttit som klistrad framför datorn och petat ihop den här bloggen. Jag som aldrig skulle blogga om det inte var jobbrelaterat. Något har hänt med min viljestyrka. Jag har länge hört till den lilla klick människor i i-landssamhället som blankt vägrat se Sagan om ringen-trilogin. Veckan före semestern blev jag övertalad att se den första filmen. Sen kunde jag inte slita mig från de två efterföljande. (Jessica: ledsen att jag svek dig i anti-Tolkienklubben, men du anar inte vad du gått miste om) ;)

Nu fastnade jag i bloggträsket också. Vad kommer näst?

Missa inte den nya miniserien Superstorm på TV4 imorgon tisdag klockan 21! Jag som sedan hedenhös varit en vädernörd väntar med stor spänning på den brittiska väderthrillern i tre delar.