Runebergstårta från helvetet

Nu börjar årets bakelsekvot vara fylld.
Åtminstone kändes det så i lördags då vi skulle fira en lugn helg hos mamma. Vi köpte Runebergstårtor från Nylunds bageri och åtminstone jag såg hemskt mycket fram emot att testa de vanligtvis så överlägsna österbottniska bagartraditionerna.

Men ack så fel jag hade.

Nylunds bageri (1 st / 1,40 euro) -
Knastertorrt och smaklöst bakverk där till och med sylten lyckats bli platt fall i smaken.
För första gången har någon lyckats tillverka en Runebergstårta som jag inte vill äta.

Fredag. Äntligen!

Nu slutar den tredje veckan på raken med enbart kvällsturer på jobbet. Det går inte att beskriva med ord hur skönt det ska vara att vara ledig vardagskvällarna igen och inte ligga klarvaken till morgontimmarna för att man inte hunnit varva ner efter jobbet innan det är läggdags.

Vi packade den nya bruna resväskan på 15 minuter sent i gårkväll och nu direkt efter jobbet bär det av 500 km norrut. Efter mycket eftertanke blev färdmedlet tåg. Vågar inte riskera att krascha Den Vackra Blå. Räddningstjänstens larmradio ylade hela eftermiddagen i går efter det ohemula snöovädret, jag räknade till fem personbilar som vurpat och landat på taket. Och det bara i centrum. So train it is.

Jag passade på att fira fredagsmorgonen med en croissant och en Runebergstårta från Picnic.
Sämre start på dagen kan man få.


Picnic (1 st / 2,90 euro) *****
Mörkaste bakelsen hittills i år har också den bästa smaken. Tårtan är aningen torr i den övre delen men den distinkta arraksmaken kompenserar för detta. Sylten tycks ha gått genom ugnen, den är rätt tuggummiseg. Mandelbitarna är ersatta med dito flarn vilket ger en direkt angenämare känsla, det är inte så vasst och fastnar inte i tänderna.

Runebergstårtor, del V

Primula (2st / 3,40 euro) *
Smaklösa, små och fuktiga utan att vara mindre torra för det. Mandelbitarna är rätt stora och vassa, sticks och fastnar i tänderna. De här pyttesmå runebergstårtorna krävs det tre av innan man når upp till volymen av en normalstor. Smakmässigt kommer de inte i närheten av något jag ens i min vildaste fantasi skulle kalla runebergstårta.

Runebergstårtor, del IV

Eho (1 st / 1,65 euro) *
Ehos bageri brukar placera sig högt i min runebergstårtsjämförelse, så jag är både förvånad och beklämd över årets tårtor. De är små och torra men ändå porösa på gränsen till smuliga. Smaken är sockerchock på allvar, tårtorna känns som om de fuktats med sockerlag som smaksatts med citronskal. Trots detta är tårtan vacker och symmetrisk, men allt är inte vad det ser ut som påminns jag om.

Runebergstårtor, del III

Prisma (2 st / 3,40 euro) **
Årets första riktiga konsistensmiss. Tårtorna ser fasta ut och det är de verkligen inuti, runtom är de fuktade med rom, men kärnan är smulig och torr som fnöske. Smaken är trots det godkänd, både kardemumma och apelsin ger trevliga smaköverraskningar. Till utseendet är Prismas runebergstårtor slarvigt garnerade med rinnig sockerglasyr. Verkligen inte prisvärda.

Runebergstårtor, del II

Kakkukeisari (1 st / 1,50 euro) ***
Nybörjarrunebergstårta: smaken tar inte över utan är rätt mild och söt. Glasyren är klarrosa och bara det kan räknas till kardinalfel, men själva tårtans konsistens ger pluspoäng. I stället för mald mandel har man troligtvis använt mandelmassa i degen - konsistensen är lite geggigare men tårtan hålls ihop och blir roligare att äta.

Runebergstårtor anno 2008

O har kommit fram till att Finland är bakelsernas land. Vi har en bakelse för de flesta röda dagar, och för många vanliga dagar också för den delen. De flesta onödiga och icke minnesvärda, men den mandelstinna Runebergstårtan som är dränkt i arrak, punsch eller rom med krona av hallonsylt och sockerglasyr kan man inte annat än minnas. Den stora ljuspunkten mitt i allt det mörka är Runebergsdagen den femte februari varje år

Precis som med alla andra bakverk är det en hel djungel av hemliga recept och yrkesskicklighet som ligger bakom arbetet i början av året. Jag har haft som tradition att prova mig fram till det bästa receptet varje år - problemet är att man är så urled på tårtorna när man väl hittat den perfekta att man inte orkar njuta av flera.

De två senaste åren har Folkhälsans Seniorhus tagit hem priset i min högst ovetenskapliga jämförelse. Få se om de lyckas slå sig fram i år också.

Jag inledde säsongen i går och tänkte skriva in jämförelseresultatet här i bloggen.

Fazer (2 st / 2,89 euro) ***
Alldeles för våt, faller i bitar innan man flyttat över den till fat. Smaken är det inget fel på, även om den känns rätt tam. Sockerglasyren är lös och kletar fast på sked, fingrar och tallrik. Rätt så stora mandelbitar i tårtan.

Kannisto (1 st / 2,08 euro) ****
Glasyrens hårda yta ger ett perfekt bitmotstånd och den geléaktiga hallonsylten har väldigt bra konsistens. Tårtan är lagom fuktig utan att vara för torr eller våt ställvis, dessutom håller den ihop då man flyttar den. Klart bättre smak än Fazer och den lite ruffiga glaseringen gör att den inte känns fabriksgjord.

Matfavoriter

Då man har sjuk rygg och inte kan sitta eller ligga still långa stunder i taget finns det en bra lösning: att stå i köket och trixa. Jag älskar att leka med nya råvaror eller utveckla recept.

Vi fick en flaska svarttryffelolja av Mimmi då hon var på besök i stan och i går korkade jag den. Insåg att jag har samma kärlek till tryffel som till bittermandel. Kanske har det med smaken att göra, eller så är det bara vetskapen om att det inte är varje dag man gör mat med de ingredienserna. Vanligtvis ger jag mig inte in på att göra mat. Jag får en sån prestationsångest med gastronomen O i huset. Så jag håller mej till att baka, då vet jag i alla fall exakt vad jag håller på med.

Precis som Lisa Förare Winbladh i SVT är jag en matnörd. Jag har, allt sedan jag var liten grabb i mormors kök, en lista över "mina råvaror". Sådana saker som jag försöker smita in i alla recept där det är möjligt, och ännu mer spännande blir det då de hamnar på ställen där de verkligen inte hör hemma. Det är inga överdrivet exklusiva saker, men rena smaker.

Så hos oss kan man förvänta sig följande smaker: kardemumma, bittermandel, kokos, svarttryffel, saffran, kanel, vanilj och lönnsirap.

Höst = äpplen

Lika traditionellt som gran till jul är mitt äppelmoskok i september. Och nu är det avklarat för i år.

Testade ett nytt recept som åtminstone fyllt lägenheten med en underbar doft av höst. Och de första smakproven var dessutom mycket lovande.

Här kommer receptet:
Låt 2 kg skalade, urkärnade och kvartade äpplen sjuda i 4 dl vatten med en skårad vaniljstång i 30 minuter. Blanda 3 dl pektinsocker med 1 tsk Atamon och rör ner i äppelmoset. Häll upp på burkar, låt svalna och frys.

Frukost på amerikanskt vis

Fick för mig att testa ett nytt recept. Det händer då och då att jag får en snilleblixt och måste omvandla den till ett fungerande recept. I går var det att göra helt vanliga amerikanska pancakes. Var säkert mentalt påverkad av språket i Colorado Avenue, för när jag läste receptet förvandlades alla svenska ingredienserna till svengelska ord i mitt huvud.

Resultatet var toppen, så här kommer receptet:

American Pancakes (4 p)
250 g mjöl
100 g strösocker
7 g bakpulver
5 g vaniljsocker
1 ägg
1 äggula
5 dl mjölk
30 g smält smör

Blanda alla torra ingredienser i en skål, vispa lätt äggen och smöret med mjölken så att allt blandas. Häll därefter hälften av vätskan i de torra ingredienserna och vispa smeten slät. Häll i resten av vätskan och vispa igen smeten slät. Smeten ska vara rätt tjock för att inte rinna iväg i stekpannan. Stek på medeltemperatur i vanlig stekpanna cirka 8 cm stora plättar 1 minut på var sida.
Ställ plättarna på varandra och pudra florsocker mellan dem. Avsluta med några färska bär, hårt vispad grädde och mycket lönnsirap.

Jag försökte mig också på att göra en spaghetti al limone igår. Man kan göra mycket annat med en stor bit Parmigiano-Reggiano än slänga den med soporna insåg jag när pastan var klar. Det receptet tänker jag inte lura på någon annan kan vi ju avrunda den pinsamheten med.