Snörvel, host och stackarsstackars mig!

Förkylning är inte skoj. Halsen kändes lite raspig på onsdag och redan på torsdag var jag däckad. Rösten var försvunnen och febern började stiga. Tempen har för övrigt lekt bergochdalbana med mig de senaste dagarna, allt mellan 35,8 och 39,2 har termometern visat i olika etapper.

Åskmoln, blåbärskaka och nya balkongplanteringar är däremot bra.

Och allt det har jag under min stora dramatiska hemsjukvårdstid utsatt mig för. Dessutom har jag lusläst alla tidningar jag kommit över och försökt se inspelade dokumentärer och filmslut som jag tidigare somnat ifrån.

På tal om lusläsa tidningar. Kolla in vad Meteorologiska institutet lovade för väder till i dag i morgonens tidning.

Carrie: I use my oven for storage.

Som vi har väntat. Nu är den äntligen här.

Oo, E och L ska med O och mig på Sex and the City-filmen i kväll. Den går på på alla biografer i stan och inte bara i en sal åt gången, utan i tre-fyra för att kunna möta publikanstormningen. Filmen hade premiär i fredags och den går fortfarande med 18 föreställningar per dag och det enda som finns kvar att köpa är ströplatser på konstiga tider.

Trots att alla filmrecensenterna varit lite småkyliga i sina omdömen har jag stora förväntningar. Det är inte bara filmen som lockar. Visst, att återförenas med Carrie och Miranda är inte fel, men de tär något med pop cornen, sällskapet och biomörkret som gör det hela än mer lockande.

Carrie (Answering machine message): Hi. I'm not here but my shoes are, so leave them a message.
Samantha: Women are for friendship, men are for fucking.

Snö, bowling och kattfeber

Nu börjar det kännas som om vi har semester på riktigt. Den första stressen över att inte ha konstant fullproppat schema har lagt sig och det känns helt rätt att gå runt i pyjamasbyxor hela dagarna.

Dagens största fysiska träning har varit att med jämna mellanrum pausa dvd:n (lånade Jeepers Creepers och Die Hard 4.0 av O:s mellanbror igår) och gå till ytterdörren för att antingen släppa ut eller släppa in katten. Han har i och för sig inte varit vidare sportig av sig heller, utan bara gått fram till fågelbrädet och lagt sig ner där under i väntan på att mat ska landa.

I går kväll var det däremot lite mer program. Vi var till bror nummer tre och inspekterade nya lägenheten samtidigt som vi passade på att äntligen föra över bröllopsvideon till datorn. Under tiden som högen med mini-dv-kassetter minskade passade vi på att gå på bowling med hela brödraskaran. Det är sjukt roligt att bowla och av någon anledning säger vi alltid att "det här ska vi göra oftare", likväl är det två-tre år sen sist.

Det är fortfarande en halvmeter snö och strålande solsken. Temperaturen har jag inte en aning om, men jag vet att det drar kallt om tårna då man öppnar dörren för katten. I går fick vi ett riktigt ordentligt snöfall, det vräkte ner disktrasestora snöflingor i en dryg timme och sen var det hur vackert och lugnt som helst igen. Tack och lov för fungerande bilvärme säger jag bara.

Virrvarr

Jobb: Äntligen klar med graficus giganticus om ryska försvaret. Stockholmsgrafiken blev också klar i dag. Äntligen. Pust och flämt. I morgon ska ett resepaket om Malaysia plockas ihop.

Tv: Jag hade gåshud och darr på underläppen efter att både Amanda och Marie sjungit i kvällens Idol. Oj, oj, oj så vackert. På ett sätt hoppas jag ju att varken A eller M går vidare utan söker sig österut och blir superstjärnor i Finland. As if. Hur stor är sannolikheten? ;)

Helg: Vi tågar upp till Jakobstad i morgon kväll för att hjälpa mamma flytta till den nya lägenheten i centrum. Ska försöka pressa in ett besök till världens bästa guddotter mellan flyttkartongerna. Har tankat macbooken full med tv-serier och nya filmen Knocked Up så vi säkert inte ska somna på tåget och vakna upp hundra timmar för sent i Uleåborg.

Semester: 30 dagar kvar. Betalde resan för en timme sedan, så nu återstår bara att muta galna vetenskapsmän att modifiera vädret så vi säkert får sol och värme. Men jag tror faktiskt att de har lite varmare på Teneriffa i november än vi har. Så det blir säkert bra.

Shopping: Köpte skrivaren som jag så länge dreglat över i dag. Nu är vi färglaserskrivarägare. Jag tycker det var på tiden. Men hur stor är sannolikheten att man i en miljonmetropol ska stå i varuhusets kassakö bakom samma familj två gånger på bara någon månad. Kommer ihåg kvinnan mycket väl efter att hon förra gången försökte snatta kläder och lura kassörskan. I dag smällde hennes man en yoghurtburk i golvet mitt framför mina fötter. Kommer att springa nästa gång jag ser henne på Jumboprisma.

Facebook: Tar fortfarande allt för mycket av min tid. Skoj att hitta gamla bekanta som man varit på vippen att tappa kontakten med, men varför ska jag alltid, ALLTID, fastna i triviafrågesporter eller folks fotoalbum?!

Slarvfel!

Antingen är det gårdagens kungliga upptäckt som gjort att jag granskar bilder bättre eller så har bilderna blivit sämre.

Jag hittade den här pressbilden för filmen Colorado Avenue på den ledande pressfotobyrån. Här sitter Otto Näs (Peter Kanerva) i sin T-ford tror jag det är. Tidpunkten är tidigt 1900-tal och bilarna är svarta och klumpiga.


Ta en extra titt i reflektionen på bilens sidospegel. Är jag den enda som tycker det är lustigt att Peugeot redan 1920 hade lanserat sin halvpaketbil Peugeot Partner. Röd dessutom. Och att en långtradare står invid gärdsgården?