Malbec ...

... dricker jag som bäst och knaprar på nattsvart choklad. O och Oo står i köket och kockar. Jag vet var min plats i hemmet är då det storkockas hos oss, och det är rakt inte i köket. Istället dricker jag alltså vin och njuter av några sista stilla 2007-minuter.

Året har sammanfattningsvis varit fenomenalt bra. Jag kan faktiskt inte klaga på något, men ändå ser jag väldigt mycket fram emot det kommande året. Det är så mycket positivt som kommer att hända både i familjen och i den nära bekantskapskretsen. Det är svårt att överträffa de två senaste åren i mitt liv, men jag har en känsla av att det kommande året blir utomordentligt bra.

Nu återstår bara att önska alla ni bloggläsande människor ett riktigt Happy New New ... eller Vuotta-vuotta-vuotta som O sa under sin första nyårshelg i Finland.

... och alla ni som har hund och lider med den i kväll. Spela in ljudet av fyrverkerierna eller köp en fyrverkeri-cd som ni förbereder vovven med några veckor innan nästa fyrverkerisäsong, så det stackars lilla livet inte är alldeles utom sig av fasa där under sängen när det smäller och knattrar utanför fönstren.

Ebba, Ebba, kära lilla hjärtat

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Ebba von Sydow, modemoralkaka nummer ett i den västra delen av riket (den del som vi förlorade 1809), var inbjuden till SVT:s program Gomorron Sverige i morse för att tala kvinnomode till nyårsfesten. Ok att hon förespråkade grälla färger och sommarmode - det är ju trots allt en tid av global uppvärmning och växthuseffekt vi talar om, det är ju tur om fyrverkerierna hinner avfyras innan de fuktskadas.

MEN HON HADE FLAGAT SVART NAGELLACK på klorna och kilovis med plastsmycken runt tassarna.
Det fick hennes blad i min bok om hur man ska leva livet att självantända och försvinna upp i rök.
Tack och lov står Magdalena Ribbings blad orört som en 14-årig jungfru än.

Svart nagellack i all sin ära, men inte flagat och inte till grälla färger till nyårsafton som i min bok är en silver, grå och vit kväll.

Jultestamente

I år, för första gången på 27 år har jag förstått den fulla innebörden av julfrid.
Varför ska golven vaxas, mattor tvättas och hyllor dammas bara för att det är jul? Det blir ju lika skitigt som innan julen efter alla besök och ståhej som helgen för med sig. Vi har firat med stillsam lättsamrodnad i Jakobstad och Nykarleby. Träffat så många vi hunnit med, men utan att stressa ihjäl oss. Och överraskade blev vi av att träffa folk på oväntade platser, som kusin Nylon iklädd CM-uniform på Den Stora Affären!

Har tydligen varit snäll även i år. Och som vi sa på julafton, det är ett tecken på att man blivit äldre då man både önskar sig, och uppskattar att få mjuka paket. Både O och jag hade köpt pyjamasbyxor åt varandra. Det är ju trots allt det mest använda plagget hemma hos oss. Och åt guddottern som vi spenderade större delen av julaftonskvällen hos hade Helsingforstomten fixat en nattlampa med Nalle Puh och Heffaklumpen och ökat på hennes körkortskonto som vanligt.

Det var ett rent ut sagt för jävligt väder att köra tillbaka söderut i på onsdagkvällen, regn, regn, regn och bilköer utan tidigare skådad motsvarighet.

Och så är man tillbaka på jobb. Ack och ve kunde jag skriva, men av någon konstig anledning känner jag inte så på det här jobbet. Förr var det ångest av att återgå till jobbrutinerna, numera är det mest ångest av att komma tillbaka till Helsingfors. Men jobbet klagar jag rakt inte på. I dag överraskade sladdavdelningen (IT-killarna) med en ny skärm. Och härmed är jag omvänd - big IS beautiful! ... så länge det är flat. ;)

Norrut

Här kommer en snabb kommentar till Burres fråga.
Det lutar som bäst mot en flytt rätt så många mil norrut och lite västerut. O söker febrilt jobb i svenskösterbotten och jag litar på flyt och hoppas på jobb inom tidningsbranschen. För ett knappt år sedan sa vi att målet är att flytta nu runt nyår, men det lutar mot en vårflytt om det går vägen på jobbfronten.

Uppiggande morgon

Den som säger att man inte hinner med mycket innan lunch vet inte vad den talar om. Jag var ovanligt pigg då jag kom till jobbet där vid niosnåret och färdigställde två grejer till julhelgens tidningar. Hinkade i mig kaffe som för en gångs skull inte ens hann kallna i koppen och PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP-PIIP så avbröts allt.

Brandlarm. Hela Hufvudstadsbladets hus tömdes och in kommer en armé av tredagarsstubbiga brandmän med guldvisir och vita små petita fingerhandskar. Om det inte vore för röklukten skulle jag ha börjat klappa händerna och tro att vi var med i en inspelning av America's Next Top Model. Ungefär så absurd var situationen.

Än bättre blev det då vi väl släpptes in igen efter att brandmännen släpat in fläkten "Big Bobby" som inte bara blåste ut rök, utan även alla mattor och ett moln av damm ur trapphuset - sprejande alla tanter som gjort sin förmiddagsshopping och var på väg ut ur köpcentret Forum. Bättre ja, bageriet Fazer vill muta oss så det ligger en alldeles himmelsk passionsfrukts- och citrontårta två meter från mitt skrivbord som bäst.

Jag hoppas att eftermiddagen blir lika händelserik. Bara förmiddagen känns mer som att jobba på upplevelsecenter för turister än en tidningsredaktion.

Mera chock

Ursäkta den två veckor långa bloggpausen. Jultiden för alltid med sig överraskningar. Och i år speciellt dito chocker. Jag har försökt samla tankarna på andra håll än webben de senaste veckorna.

Orsakerna flera av olika karaktär. Julklappsbestyr förstås, det kommer varje år oberoende av hur mycket jag planerar det på förhand. En mycket god vän sedan många år tillbaka har fått cancerdiagnos. Ångest över O:s jobb har lett till att jag på allvar börjat förlika mig med tanken på nya jobb för oss båda på annan ort. Med tillhörande flytt.

Men nu nalkas julveckan och tack och lov börjar det se ut som ett ljus skulle finnas någonstans i slutet av den mörka tunneln. Det kan å andra sidan vara ett tåg som kommer rusande emot mig, men det är trots allt ett ljus och en förändring.

Julchock

O kom hem med en julklapp från en av deras leverantörer i dag.

En grisfilé på drygt fem kilo. Det är en meter grisfilé det.

Fatta hur stor grisen måste ha varit! Och hur många grisar som måste ha varit dinosauriestora, alla kollegorna fick nämligen likadana.

Vad hände med den gamla hederliga julkorgen med choklad, nötter, kaffe, pepparkakor och äckligt många äckliga ostar?

Värre ställe kan man bli dumpad på

En man och en kvinna med en tre månader gammal unge stannade för att tanka i Skellefteå i helgen. Men mannen glömde att kvinnan gick in på macken, så han körde iväg och lämnade kvar sin sambo. Först två timmar senare, i Luleå, märkte han att något saknades i bilen och vände åter söderut.

Jag läser och småler. Är det så här man kommer att bli? Jag skulle lättare haja det om det handlade om ett äldre par där glömska eller mannens rena och skära leda av sin gamla tant spelade in. Men så gamla kan ju paret inte vara då de har en tremånaders baby.

Likväl förstår jag att det skrivs i tidningen, det är ju en jätterolig lokalnyhet. Men att det når över riksgränsen till Finland och dessutom skrivs av Finska notibsyrån som servar hela landet.
Det är mer än jag kan greppa. Nyhetstorka på måndag förmiddag?

Komiskt är ändå att det inte är en nyhet som ligger högt och synligt på Skelleftetidningen Norra Västerbottens webbplats, utan undangömd någonstans. På Jakobstads Tidnings webbplats ligger nyheten däremot på bästa paradplats. Jag undrar om JT försöker locka läsare genom tricket med roliga nyheter. Åtminstone fungerar det för Norran, nyheten hade flest läsare under det senaste dygnet på deras webbtidning.

Norran
Jakobstads Tidning