Runebergstårtor, del III

Prisma (2 st / 3,40 euro) **
Årets första riktiga konsistensmiss. Tårtorna ser fasta ut och det är de verkligen inuti, runtom är de fuktade med rom, men kärnan är smulig och torr som fnöske. Smaken är trots det godkänd, både kardemumma och apelsin ger trevliga smaköverraskningar. Till utseendet är Prismas runebergstårtor slarvigt garnerade med rinnig sockerglasyr. Verkligen inte prisvärda.

Kvällens kultur

Drick inte strax innan du ska ställa dig på scen och sjunga opera. Sitt hellre än att stå om du ändå skulle få för dig att ta en flaska eller två just innan.

Runebergstårtor, del II

Kakkukeisari (1 st / 1,50 euro) ***
Nybörjarrunebergstårta: smaken tar inte över utan är rätt mild och söt. Glasyren är klarrosa och bara det kan räknas till kardinalfel, men själva tårtans konsistens ger pluspoäng. I stället för mald mandel har man troligtvis använt mandelmassa i degen - konsistensen är lite geggigare men tårtan hålls ihop och blir roligare att äta.

Runebergstårtor anno 2008

O har kommit fram till att Finland är bakelsernas land. Vi har en bakelse för de flesta röda dagar, och för många vanliga dagar också för den delen. De flesta onödiga och icke minnesvärda, men den mandelstinna Runebergstårtan som är dränkt i arrak, punsch eller rom med krona av hallonsylt och sockerglasyr kan man inte annat än minnas. Den stora ljuspunkten mitt i allt det mörka är Runebergsdagen den femte februari varje år

Precis som med alla andra bakverk är det en hel djungel av hemliga recept och yrkesskicklighet som ligger bakom arbetet i början av året. Jag har haft som tradition att prova mig fram till det bästa receptet varje år - problemet är att man är så urled på tårtorna när man väl hittat den perfekta att man inte orkar njuta av flera.

De två senaste åren har Folkhälsans Seniorhus tagit hem priset i min högst ovetenskapliga jämförelse. Få se om de lyckas slå sig fram i år också.

Jag inledde säsongen i går och tänkte skriva in jämförelseresultatet här i bloggen.

Fazer (2 st / 2,89 euro) ***
Alldeles för våt, faller i bitar innan man flyttat över den till fat. Smaken är det inget fel på, även om den känns rätt tam. Sockerglasyren är lös och kletar fast på sked, fingrar och tallrik. Rätt så stora mandelbitar i tårtan.

Kannisto (1 st / 2,08 euro) ****
Glasyrens hårda yta ger ett perfekt bitmotstånd och den geléaktiga hallonsylten har väldigt bra konsistens. Tårtan är lagom fuktig utan att vara för torr eller våt ställvis, dessutom håller den ihop då man flyttar den. Klart bättre smak än Fazer och den lite ruffiga glaseringen gör att den inte känns fabriksgjord.

Varför så hungrig?

I dag är första dagen på jag minns inte hur länge som jag hann äta frukost hemma innan jag tassade iväg till jobbet. Dessutom åt jag nyttig lunch, en sallad med räkor stora som Texas och avslutade allt med en halv ananas och en passionsfrukt.

Men ändå sitter jag här och leker åskmoln med magen. Är hungrig som aldrig förr. Jag tuggar frenetiskt på mina pennor och skulle kunna slå ner någon för att komma åt mat.

Varför alltid detta tjat om mat?

Jag försöker tänka på de stackars Biafrabarnen som inte får någon mat alls, men då skriker magen ännu mer. Ser på BMI-kurvan som ska in i morgondagens tidning, vi finländare har blivit allt fetare för varje år som gått. MEN JAG BRYR MIG INTE, JAG SKA HA MERA MAT!!

Trettondag = chokladdag

Söndagar är konstiga dagar. Väldigt skönt med ledig tid, jo. Men samtidigt ligger den där början-av-veckan-stressen alldeles under ytan.

Var så där halvbakfull då jag vaknade i morse för en gångs skull också. Alldeles överfantastiska kollegan L firade 25 (+5) i går och vi drack bål. Den förrädiska gurk- och melonbålen vi hade på vårt bröllop ska kanske tilläggas. Bålen som man bara skvalpar ner och inte märker av förrän det är för sent. Vi åkte trots allt hem innan midnatt för att hinna med sista spårvagnen och så O skulle orka upp till jobbet i dag, men som sagt. Man märker inte av bålen förrän det är för sent.

Jag slösurfade på jobben.fi och kollade om det skulle finnas något nytt åt O och helt utan förvarning kom en lämplig ledig tjänst upp. O blev direkt intresserad och ska forska mer och eventuellt lägga in en ansökan redan i morgon. Pirrfaktor plus fem.

Jag försöker lugna ner pirret i magen med NK:s chokladpraliner. Det funkar oftast. Men just nu känns det konstigt. Tänk om det skulle lyckas med det här jobbet. Tänk om det är min tur att börja ringa runt om nytt jobb härnäst. Det är både skrämmande och lockande. Ångest.

Tur att choklad är ångestdämpande. Ska nog ta en till pralin. För säkerhets skull.

Tänkte nästan glömma det jag skulle blogga om. Snö. Vi har fått snö! Det snöade en centimeter då jag körde till Brunakärr och hämtade O från jobbet i dag. Snö och Helsingforstrafik är ingen bra kombination, minsta lilla nederbörd och trafiken stockar till sig. Att man aldrig lär sig.

The Book slaps me in the Face

Jag har alldeles nyss kravlat mig ur sängen och druckit ett glas päronjos. Klockan är strax i tolv ovh det är en vacker förvinterdag ser jag genom fönstret.

Jag tar en tur via Facebook för att kolla mejlboxen men hinner inte så långt innan jag slås av hur lat jag egentligen är.

Så här står det i statusrutan på min startsida nu:

• Björn is.
• Mårten tries to replace his stolen winter shoes.
• Daniela is at work, bored...
• Annette har varit och morgonsimmat.
  

Jag vill också lyckas göra något värt att skriva i fejsboksstatusen redan innan frukost!

Lycka!

Jag vet att det är något underligt med min skalle. Det har det alltid varit. Men jag kan inget åt det, jag blir alldeles bubblig och lyckorusig av saker som kan fås på sprayflaska.

Jag har i dag återupptagit dagistimmen i början av arbetsdagen. Då jag började på tidningen klippte vi ur och klistrade upp våra alster på stora ark för att kunna se hur saker och ting med tiden började passa in i tidningens stil och form. Men så slutade vi. I går tog jag åter upp den dagliga morgonrutinen för att lätt kunna göra en kvalitetskontroll och enklare spåra tidigare gjord grafik.

Och jag övergav det traditionella limstiftet. Nu är det min vän sprayflaskan som gäller. Jag skulle kunna fästa allt, överallt, och om igen med spraylim. Jag kommer aldrig över fascinationen för sprayer.

Förpackningsglädje

Detta paket kom till en av mina kollegor i dag.
- Happy Office Network Service, sa Bill.
- Askul var ordet, sa Bull.

Nyårsdagens Youtubefynd

Lord Wader beställer lunchpasta




Sjukt coola juldekorationer. (Trots att jag avskyr all julbelysning som blinkar eller har färger eller bor inuti plastslangar.)




Till sist en tillbakablick. Det är bara ett halvår kvar till sommaren nu!