Seg mellan öronen

Klockan verkar ha stått stilla hela eftermiddagen och tempot är skrämmande lugnt på redaktionen. Två layoutare för få idag, men det skriks och skränas inte av stress trots det. Till och med tv-apparaterna vid centralbordet står tysta. Kusligt.

Den här eftermiddagen är en sån då man borde börja räkna timmarna till helgen. Så blir det icke denna vecka i alla fall. Jobbar sena kvällsturer fredag, lördag och söndag. Så dit for den planerade filmkvällen på fredag.

Om någon mot all förmodan undrar hur jag jobbar, så här är en skärmbild från min dator just nu. Sitter och ritar en Stockholmskarta som ska gå över två hela tidningssidor om ett par veckor och lyssnar på Sveriges Radio P3.

Torsdagsmaten

En regelbunden kost, mycket grönt och gärna soppor. Det är har väl alla hört att ska hjälpa till med att må bra och hålla vikt. Vad jag inte förstår är varför jag inte rasar som en anorektiker. Jag äter minsann regelbundet, grönt och soppa. Ärtsoppa varje torsdag. Och banne mej att vågen visar något annat än uppåt.

McProud

Högfärd är ingen dygd, men jag är så förbannat stolt idag. Av tre helt olika orsaker dessutom.

1. En hel massa av mina foton från tiden på Arcada publicerades i högskolans jubileumsskrift. Av alla som fotograferat för boken är jag den som fått flest bilder publicerade.
   
   
2. Akademiska bokhandeln lär ska ha reserverat femhundra (500!) exemplar av krigsboken som jag gjort grafiska illustrationer till. Den kommer från tryck om nån vecka, så efter det finns det tre böcker jag medverkat i med namn i tryck och allt. Den första, Martins och Helenas guidebok till Helsingfors har redan sålts på Akademiska bokhandeln i ett drygt år.
   
   
3. Idag blev det klart, jag ska föreläsa på Soc&kom vid Helsingfors universitet för blivande journalister i oktober. Så nu inleds min karriär som universitetsföreläsare, hittills har jag bara undervisat på Arbis, medborgarinstitut, lågstadier och högskolor. Men nu blir det alltså på riktigt, om än bara för en dag :)

Tillbaka två år i tiden

Jag har nyss kommit hem från en tillställning på min gamla arbetsplats Arcada.

Högskolans tioårsjubileumsskrift gavs ut och alla som på något sätt varit inblandade under de senaste tio åren bjöds på bubbel och räkor i det nya studentkårshuset Cor.

Så många minnen bubblade i mig imorse. Jag jobbade i fem år på Arcada och var ordförande för studentkåren i två år. Vår styrelse inledde arbetet med att ge kåren en egen byggnad på campus. Den hade invigning i vintras. Det var en overklig känsla att stå i byggnaden som då jag lämnade Arcada blott var en teknisk ritning och några fantombilder (som den här vid sidan). Nu står huset där, och studentkåren är en vital del av campus, inhyst i eget specialritat tvåvåningshus med krog och paradbastu.

För många år sen, under en av de på den tiden ofta återkommande vinkvällarna jag och fullmäktigeordförande Jessica hade, sa vi att huset ska bli ett hjärta i området och ge puls åt studentlivet. Det var den kvällen Jessica sa "huset ska heta Cor, det betyder hjärta på latin". Idag heter huset just det. Cor.

Här är en filmsnutt där man ser hur huset vuxit.

Minst lika intressant var det att träffa tidigare kollegor och få höra hur livet gått vidare i Arabiastranden efter mitt frånfälle. De flesta var sig lika men tankegångarna har gått från att då vara visionära och tvärvetenskapliga till att vara globala, dynamiska och tvärvetenskapliga. Ungefär som på politiska debatter kan man spela klichébingo.

Tv-säsongen har officiellt inletts

Ikväll började Idol på tv4 och de nya programledarna Gynning och Berg kompenserar för både skämssekunderna och bristen på Clabbe. Den senare var faktiskt riktigt skön att vara utan.

Och så är House tillbaka i rutan, tisdagkvällarna är alltså räddade.

1-2-3-4-5-Monster

Vore det inte dags att uppgradera Saffir-Simpson-skalan som används för att gradera orkaner?
För bara något år sedan talades det om orkaner. Och då var det illa.
Nu är det monsterorkaner. Det är också illa.

Har vi alltså passerat orkanstyrka 5, som hittills varit den högsta graderingsmöjligheten på orkaner? Områden där en kategori 5 haft landkänning brukar benämnas som platser Guds finger vidrört. Vad är då en monsterorkan, vems kroppsdelar krafsar där?

Nu undrar jag om det är vi människor gett monstren möjlighet att födas genom den globala uppvärmningen eller om det bara är ett marknadsföringstrick? För visst kan man marknadsföra orkaner, jag har sett både pennor och kepsar med orkanen Katrina och Rita på. Och visst läser fler en nyhetstext med ordet "monsterorkan" i, än en med bara "orkan".

Är förresten den globala uppvärmningen något som vi människor själva dragit på oss, eller är det hela bara en naturlig del av jordklotets liv?

Nästsla inköpsla

Mina eviga favoriter, Tofsla och Vifsla, figurerar på omslaget till muminsamlingen Jordens undergång. Seriestriparna publicerades i Ny Tid 1947-1948 och var de första där mumintrollet publicerades. Vi får bland annat stifta en första bekantskap med Rådd-djuret, Tofsla och Vifsla i boken.

Utan tvekan köp- och läsvärd!

Kristi kropp för dig utgiven

Jag har slutat att känna magsyran koka varje gång jag läser insändare av de som anser sig själv vara rättroende och därför ha rätt att uttala sig i Herrens namn. Jag har också slutat läsa dessa texter. Jag kom till insikt att det är Kyrkpressen och Losec eller att sluta läsa.

Nu kunde jag ändå inte låta bli att läsa om nattvardstvisten mellan kaplanerna Sandell och af Hällström i Kyrkpressen. Den senare skriver blogg och håller dörrarna öppna för hbt-familjer i sin kyrka. Den tidigare slänger varken bibelcitat eller moralkakor i hbt-personernas ansikte, utan kyrkdörren.

Med motivationen "– Nattvarden förutsätter enhet i tro och åskådning. Mellan mig och af Hällström är distansen i tro och åskådning så stor att det inte är sakligt att vi firar enhetens sakrament tillsammans" ville Sandell inte att af Hällström skulle ta emot nattvarden i Malms kyrka på söndagen. Då den senare trots uppmaningen går upp till nattvard med samma rätt som alla andra konfirmerade besökare av högmässan ändrar Sandell sina ord "Kristi kropp för dig utgiven. Vänd om."

Jag blir inte upprörd längre. Jag blir djupt sårad och hoppas att Sandell inser hur många människor han fördriver från kyrkan och trosgemenskapen genom att påstå att hans tro är den enda rätta. Må han bli förlåten förr eller senare, gärna förr.

• Kalle af Hällströms blogg
• Kyrkpressen

Geografilektion

Detta blogginlägg tillägnar jag i sin helhet Bettina Sågbom-Ek som i kvällens avsnitt av sin talkshow på FST5 hällt vatten på kvarnen åt dem som anser att alla inom Ring III inte ser längre än just Ring III. Bettina S intervjuade Nicke Lignell som spelar Kommunalarin Johannes Smeds i filmatiseringen av Lars Sunds Colorado Avenue.

I kvällens lektion pratar vi delar av Svenskfinlands geografi.

Nykarleby (fi. Uusikaarlepyy), där stora delar av filmen Colorado Avenue spelats in, ligger alltså i Österbotten. Österbotten ligger utanför Ring III. I Nykarleby talas en rad variationer av dialekt. Ingen av de variationerna är närpesiska.

Karleby/Gamlakarleby (fi. Kokkola) ligger 50 km norrut. Och det, kära Bettina, är också utanför Ring III.

Båda städerna grundades av Gustav II Adolf den 7 september 1620. Gamlakarleby på morgonen och Nykarleby på eftermiddagen. Och båda städerna har en brinnande becktunna i sitt vapen.

Men det är, allrakäraste Bettina, inte en och samma stad.

Dagen efter

God morgon! (... eller något ditåt ...)
Klockan är tio i sju och om bara några timmar är det läggdags. Det blev en fantastisk kväll igår, många oväntade ansikten och oplanerade förehavanden. På ett sätt kändes det som en exkursion tillbaka till studietidens helger.

Inledde kvällen på Meze Point, den lilla medelhavsinspirerade restaurangen i gamla Danske Smørrebrø i WTC. Beställde in en av varje på menyn och åt tills det stod ut genom öronen. Och drack rosévin. Just rosé har blivit den här sommarens dryck, på samma sätt som det var det röda bubblet Lambrusco var för något år sedan. Igår blev det Peñascal, Pedros favorit. Mycket gott. Fixade en flaska på Alko idag också, just in case.

Snabbtur upp till Torni för att kolla på utsikten som sig bör då man har besök i stan. Kö, kö, kö och sedan hiss uppåt, neråt, uppåt och till sist trapporna upp till 13:e våningen, eftersom hotellgäster envisades med att skjutsa oss mellan olika våningar.

Vidare till Nina som hade house trashingparty. Hon har bott i en sjurumslya mitt i centrum tre månader nu under sommaren och i dag skulle alla flytta ut eftersom huset ska totalrenoveras. Alla som bodde i lägenheten har någon sorts konstnärlig ådra och lät den flöda längs med väggarna i lägenheten. Mycket inspirerande, men ändå skrämmande. Jag trodde house trashingparties var något som bara fanns i amerikanska high school-filmer.









Hade perfekt utsikt över finska mästerskapen i fyrverkeri från hennes balkong mot Kajsaniemiparken. Men som vanligt var fyrverkerierna bättre ifjol. Samma regel som då killar talar med varandra om hur roligt det var i militären tillämpas på fyrverkeri-fm. För milin är inte en rolig grej. Jag säger då bara det. Jag jämför alltid fyrverkerier med VM som mamma och jag såg i Stockholm då jag var en liten valp. Troligtvis var det ungefär av samma kaliber som det här, men det kändes mycket, mycket större och finare. Nu var det ju bara en massa okoordinerade raketer, pangpang och krutrök.








Vi avslutade kvällen på krogen. Som jag tidigare skrev var det första gången vi gick ut i Helsingfors sen i november. Rökförbudet har varit i kraft några månader nu och det märktes i luften där inne, det var mycket lättare att andas, men usch så dansande och drickande människor luktar illa! Och så hade jag glömt bort att man inte ska prata med folk, för då dras dansgolvsröken in i halsen och man tappar rösten.

Vi överraskades av att se bekanta ansikten på stan, Petra, Niki och Jojo hade också hittat ut. Så jag satt och skrikpratade i en timme. Och har inte en tillstymmelse till röst idag.

Tror det dröjer till våren innan jag glömt hur man mår efter en kväll på krogen. Så då utsätter jag mig själv igen. Förhoppningsvis inte tidigare. Trivs faktiskt mycket bättre med att sitta hemma en helkväll. I kväll blir det tv, sällskapsspel, en flaska vin och chokladsufflé. (Det är positivt att vara gift med en universitetsgastronom och ha klasskompisen på besök - då överöses man med fine dining-mat.)