En timme till

Nu har vi väntat så länge på att flygplanet ska lyckas tanka att vi växt ur den största delen av semestergarderoben.

Diva på flygplats

Klädsel: helsvart
Glasögon: svarta tefat a'la Joan Collins
I handen: ett glas rött vin
Flyget: två timmar försenat, antagligen ännu mer
Humör: fem getingar av fem möjliga.

Den sista timmen

Nu är det bara en timme kvar av arbetsveckan innan semestern tar vid. Jag längtar så jag blir nipprig. Har kaffeabstinens, och känner ett hemskt sug efter kokosbollar. Är det friskt?

Överraskades av mor som med en dags varsel kom till stan. Var på lunch och spionerade på mina kollegor. Om en och en halv timme kommer kusin Nylon till stan och sen ska det packas.

Morgondagen är den likaså helgad åt att packa och köra ut väskorna till flygplatsen. Någon gång under kvällen kommer N, P och charmtrollet C ner till stan och sen är det bara några timmar kvar tills det tidiga flyget lyfter.

Att göra innan dess:

• Fixa nyckeln åt E & T
• Träffa Oo
• Snabbtur via bokmässan
• Leta reda på flygbiljetterna
• Vattna blommorna och flytta dem en bit från fönstren

Flygmat

Tack C för tipset om flygmat!

Jag har så många gånger irriterat mig över flygmaten. Den är sval och geggig och var man än råkar sitta i flygplanet tycks man få maten sist, typ två minuter innan flygtanterna vill ha tillbaka plastlådorna.

Hemligheten är att meddela flygbolaget att man är jude och bör få Koshermat. Då får man service före alla andra i planet och maten är, om än massproducerad, inte lika mycket massproducerad som stolsgrannens.

Torsdagkväll

Att-göra-lista:

• Bär ner kaffekokar- och skrivarkartongerna i förrådet.
• Ta upp stora resväskan.
• Boka tvätt- och tumlartid.
• Tvätta allt som ska med på resan.
• Lappa två par jeans.
• Köp ögondroppar och laddare till iPoden.
• Kolla om shortsen krympt och nya bör införskaffas.
• Ring Oo om lunchdate imorgon.
• Träffa E och ge henne vår extranyckel.
• Leta reda på flygbiljetterna.

Jag hittar inte nyckeln till förrådet och tvättstugan. I morgon köper jag ögondroppar och laddare under lunchpausen. Så jag kan med gott samvete ligga halvdöd framför tv:n nu.

Och stressa imorgon då kusin Nylon kommer på besök.
Smart Björn.

There's a Pod in the house

Förmacningen av detta hem har nu inletts på riktigt. Igår köpte vi en tredje generationens Apple iPod Nano åt O. Nu väntar jag med stor förväntan på att resten av Macfamiljen ska flytta in hos oss.

Barn i sinnet - ja. Men barnslig? Jag var på ögonkontroll häromdagen och råkade ut för värsta puttenuttiga optikern. "Titta in i lilla ljuset, det är inte farligt, så får jag titta på lilla ögat" och "och så får du blinka, det gör inte ont". Jag höll på att gå i taket och om jag hade varit Tyra Banks hade jag pratat så mycket med bara ögonen att optikern skulle ha börjat gråta. Det var tur för henne att jag var tvungen att hålla hakan stilla under undersökningen.

Samma sak hände förresten på försäkringsbolaget förra veckan. Den rara försäljartjejen som jag uppskattar är knappt tio år yngre än mig pratade babyspråk med mig i en halvtimme. För att sedan sända hem mig och hämta ett papper som det senare i veckan visade sig att jag inte alls hade för att hon hade det. "Titta, nu kommer pappret ut ur stora maskinen här" och så lyfte hon mitt försäkringsbrev ur skrivaren. "Och så får du skriva ditt namn här" och oj, en sån vacker handstil. Vem har lärt dig den?". Nä, jag svor inte. Man får inte svära åt personer med speciella begåvningar. Eller brist på dylika.

Bara två arbetsdagar kvar nu. Sen är det semester. Om någon försöker få tag på mig så kan ni kontakta Bamseklubben på Puerto de la Cruz. Jag har redan packat badankorna och sandspaden.

Underbara höst

Först nu känns det som höst på riktigt. I morse då jag satt på spårvagnen till jobbet var det nästan som att gå in i en vägg - precis så påtaglig var hösten runt Tölöviken.

Gräset är så där vitgrönt som det bara är några dagar på året just efter den första nattfrosten. De som var ute med sina hundar på morgonpromenad gick hurtigt med vantar, halsdukar och vita moln runt näsan. Det låg en lätt dimma över viken och på andra sidan, i Berghäll, steg rök i perfekt lodräta streck mot den ljusblå himlen.

Jag tycker om hösten. Jag tycker om höstkläder och frisk frostbiten luft. Men framför allt tycker jag om halsdukar. Åh, så jag tycker om halsdukar. Jag har redan köpt två nya för i år, och om andra äger femtio par skor så äger jag minst det tredubbla antalet halsdukar. Allt för att jag tycker om hösten.

Intressant journalistik

Jag som retar mig över särskrivningar och dåligt språk blev tagen på sängen, rent ordagrant faktiskt, i dag.

En artikel i Sydsvenska Dagbladet, skriven av Andreas Ekström 2005, vänder upp och ner på allt. En medellång tidningstext är det. Men är det, gud förbjude, textreklam i en journalistisk text? Och än värre. Kan man skriva en hel artikel i en enda mening?

Japp, det kan man. Och intressant läsning är det dessutom.

Tits

Jag fick nyss ett mejl där skribenten har uppfunnit ett nytt och fantastiskt ord.
Då man klickar på sina mejl i ett mejlprogram ser man ju texten i en liten ruta under själva rutan med alla meddelandena. Det kallar skribenten för "tittruta". Jag tycker det är ett alldeles ypperligt ord. Måste komma ihåg att använda mig av tittruta i tal och skrift i framtiden.

Men samtidigt sitter jag och småler åt ordet. Kanske främst för att vi i går såg några avsnitt Sex and the City på DVD. Kommer du ihåg avsnitten då Carrie & co är på semester i Los Angeles och Samantha ser sin största idol, Playboy-Hefner? Tjejgänget bjuds in till hans Playboy Mansion och strax innan de blir utslängda irrar Carrie och Miranda bort sig. De ser en stor bubbelpool där en massa brudar med kaninöron trängs och Miranda vänder sig till Carrie och säger - "look, tit-soup!"

It's Kitty! Hello Kitty!

Ja vad ska man säga. Jag vill gråta men skrattar. Hello Kitty-grejerna måste vara det rysligaste som uppfunnits. Jag har rosaskimrande minnesbilder från barndomen då de karikerade kissekattorna började dyka upp. Och så har jag glittriga och rosaluktande bilder i närminnet av hur de återuppstått de senaste åren. Två av nio kattliv borde väl vara avklarade vid det här laget.


Värst av allt är väl att vuxna karlar bänt, svetsat och pillat ihop det här sockersöta avgasröret. Mycket skulle jag kunna tänka mig att pimpa Peugeoten med, men ett Hello Kitty-avgasrör?