Nu vågar jag andas ut

Jag insåg i går kväll att mitt pass är spårlöst försvunnet. Det låg inte på sin vanliga plats i skrivbordslådan, inte heller mellan spritflaskorna där det brukar hamna efter att folk i fyllan vill reta mig för den fantastiska bilden av mig som 14-åring med afropermanent.

Så i dag har vi städat, städat och städat. Det var liksom oundkomligt efter att jag under tidiga morgontimmar i ren hysteri vräkt ut allt ur bokhyllor, skåp och skrymslen. Och just då jag givit upp hoppet om att finna mitt pass och satt mig i skräddarställning på golvet för att vika ihop gamla ryggsäckar och axelväskor känner jag att en av fyra laptopväskor inte är tom!

Jag hittade inte bara passet i väskan, utan också pressmaterial om Thallassaspa-anläggningar, block och pennor, tuggummipaket, solglasögon, en burk med Saharasand, solskyddskräm, en plånbok, reseförsäkringskort, ett minneskort till kameran och fyra boardingkort från afrikanska inrikesflyg. Som jag tidigare konstaterat så kan våra skrymslen vara rena guldgruvorna. :)

Här är två bilder från resan som jag tydligen glömde att packa upp väskorna efter.